Aftonbladet – 14 maj 1870, sida 3

jag kunde se hans anletsdrag. Han såg tankspridd ut, men stunden syntes mig lämplig för att tala, och jag beslöt att icke låta den gå förbi obegagnad. Hvad borde jag säga honom? Huru skulle jag rätt lägga orden?... Darrande och med högt klappande hjerta var jag på väg att yttra några osammanhängande meningar, då en person kom in i rummet. Jag trodde först att det var Emily, men då hon närmade sig fönstret såg jag att det var Ethel Chandos. Lemnad ensam en stund, hade hon begagnat sig af sin frihet för att uppsöka sir Harry. Jag har ej sett dig, sedan posten från Indien kom nu på morgonen, sade hon till honom. Hvarför har du ej varit uppe hos mig? NM Jag har varit mycket sysselsatt hela dagen, svarade han, vänligt och undfallande som då man talar med ett barn. Jag har så många omsorger att komma ihåg. Det var en sorglig nyhet. Ja, mycket. Uttrycket i rösten vittnade nogsamt om att han kände hvad han sade. Thomas skulle återvändt hem nu. Och i dess ställe få vi aldrig mera se honom. Man har sagt mig att nu har du fått ärfva baroniet och skall kallas sir Harry Chandos. Hvem kunde tro att något sädant skulle hända! Underliga vexlingar inträffa här i verlden, svarade han, men i en helt olika ton, liksom han icke alls hade lust att upplifva någon erinran af fordna dagar. Det är så besynnerligt att de båda skulle dö på samma gång, — åtminstone samtidigt för oss, — att då vi börjat anlägga sorg efter. den ena, dödsposten om den andra ock skulle komma. Ja, det var, som åu säger, besynnerligt;