Aftonbladet – 12 maj 1870, sida 3

4 ee PR I rare olägenheter af sitt straff. Grefve C.G. Mörner befarade, att enkelt fängelse i stället för fänI gelse vid vatten och bröd skulle blifva alltför linskilda bankerna att inlösa sina sedlar med klin3:dje punkten, i kvilken utskottet tillstyrkt hr nmansons motion om en skrifvelse till K. M:t angående vattenoch brödstraftets utbytande mot vanligt fängelse, föranledde en kort diskussion. Hrr Faxe och vGegerfelt yrkade bifall, emedan det är orätt att böter, som ådömas för ringare brott, vid bristande tillgång skola förvandlas till ett fängelsestraff af svårare beskaffenhet än det som ådömes för urbota brott. Hrr C. G. Mörner, Caspersson, Fröman och Hasselrot yrkade afslag. -De ansågo icke straffet vara af så svår beskaffenhet, att dess afskaffande derföre kunde vara af behofvet påkalladt. Dess utbytande mot enkelt fängelse skulle medföra större kostnader för staten. Hr Casperson var emot förslaget isynnerhet af den orsak, att då den vanfrejd som varit förenad med detta straff numera försvunnit ur det allmänna rättsmedvetandet, sedan det endast användes såsom förvandlingsstraff för böter, skulle det vara olämpl ligt att såsom förvandlingsstraff införa samma slags i straff som för urbota brott. Hr Fröman förklarade, att han vid sina besök i fängelserna funnit att vattenoch brödfångar icke hade några svådrigt, då det alltid måste blifva kortare än för urbota brott. På sådant sätt kan lätt hända attfängelset blifver ett förlustelseställe. Det händer ju att fångar sysselsätta sig med att sjunga qvartetter och dylikt. , Punkten afslogs. Fjerde punkten, i hvilken utskottet afstyrkt hr Wedbergs motion om afskaffandet af böter för fylleri, der det icke är förenadt med andra allmänna ordningen störande förseelser, bifölls. Lagutskottets betänkande n:r 44, hvaruti afstyrkes hr Åke Anderssons motion om rättighet för ordförande i kommunalnämnd att låta anställa visitatiom efter stulet gods, bifölls. Kammarens tillfälliga utskotts (n:r 1) utlåtande n:r 2, hvarti afstyrktes bifall till andra kammarens beslut om rättighet för landstingen att bestämma aflöningen för tjenstemän vid länens lasarett och kurhus, bifölls på yrkande af hr Berlin hvaremot grefve Funck önskade att kammaren måtte förena sig i det af andra kammaren fattade beslutet. Statsutskottets betänkande n:r 78, hvaruti med anledning af friberre Beckfriis motion tillstyrktes åtgärder rörande uppvärmningsoch luftvexlingsanstalterna i första kammarens sessionsrum, bifölls i en af hr C. Ekman föreslagen förändrad lydelse eftermiddagens plenum föredrogs först statsutskottets betänkande n:r 79, hvaruti med anledning af hr Nils Larssons motion om nedsättning af ersättningen för tolag till städerna tillstyrktes, att riksdagen måtte hos K. M:t anhålla, det han måtte anbefalla stapelstädernas drätselförvaltning att till kommerskollegium insända årliga uppgifter öfver tolagsmedlens belopp och användande samt älägga nämnda kollegium att upptaga dessa uppgifter i sina årliga berätte!ser. Betänkandet afslogs med 30 röster mot 18 efter en kort diskussion, under hvilken hrr Sprengtporten, v. Essen och Ekenman yrkade bifall, men hrr Faxe, af Klint och Manderström afslag. Den sistnämnde hade ingenting emot en föreskrift om årliga uppgifter på beloppet af dessa medel, men anmärkte att kommerskollegium icke eger utöfva någon kontroll öfver deras användande. Sammansatta bankooch lagutskottets betänkande n:r 1, hvaruti afstyrktes hr Frisks motion om upphörande af enskilda banker med sedelutgifningsrätt, så snart de nuvarandes oktroj utgått, bifölls på hemställan af grefve v. Schwerin. För bifall talade endast motionären, hvilken an-l förde såsom skäl, att man måste hafva större förtroende för de sedlar som utgifvas af riksbanken, hvilken eges af Helå svenska folket, än för de enskilda bankernas, och att om de senares sedelutgifningsrätt upphörde skulle riksbankens vinst betydligt ökas och den skulle kunna gifva lån på fördelaktigare vilkor till stor fördel för näringerne. (Skratt.) Hr Rydqvist ansåg förslaget alltför radikalt och trodde att utskottet icke kunnat komma till annat resultat än det gjort. Derefter föredrogs samma utskotts betänkande nr 2, angående föreslagna ändringar i k. kungörelsen af den 20 Maj 1864 om enskilda bankers sedelutgifningsrätt. 1:sta punkten, afstyrkande hr Noröns motion om förbud för dessa banker att utgifva sedlar å andra valörer än 100 och 500 rdr, och den 2:dra, afstyrkande hr Medins motion om bestämmandet af 20 rdr såsom minsta valören, biföllos utan diskussion. 3:dje punkten, i hvilken utskottet afstyrkt hr Wallenbergs motion om skyldighet för de engande mynt, bifölls med 49 röster mot 15 efter en kort diskussion, under hvilken hrr v. Sehwerin, Charles Dickson, Wijkander och J. J. Ekman yttrade sig emot motionen, hufvudsakligen på den grund, att så länge 8 72 R. F. stadgar, att riksbankens sedlar skola såsom mynt i riket anses, kunna icke privatbankerna förvägras att med dessa sedlar inlöga sina förbindelser; hvaremot hr Wallenberg invände, att då enligt en erkänd regel förord bryter lag, ingenting hindrar att staten gifver oktroj åt sådana banker endast på det vilkor, att de skola inlösa sina förbindelser med klingande mynt. Derefter föredrogs lagutskottets betänkande n:r 45 i anledning af hrr A. Johanssons, Sven Anderssons och J. Bergs motioner om ändringar i gällande föreskrifter angående stämning, kommunicering af testamente och fullföljd talan mot underrätts dom. Punkterna 1—3 och 5, i hvilka utskottet afstyrkt nämnde motioner, biföllos utan diskussion. 4:de punkten, i hvilken utskottet tillstyrkt rättighet för domstol att meddela stämning genom kungörelse i tidningarne, när svaranden vistas utrikes eller hans vistelseort ej är känd, bifölls med 46 röster mot 16 efter en diskussion mellan hrr Westman och Nordström, hvilka yrkade återremiss, och hr Faxe, som yrkade bifall. Samma utskotts utlåtande JV 46,afstyrkande hr Åke Anderssons motion om rättighet för husbonde att insätta i sparbank en delaftjenstehjons lön, bifölls. Samma utskotts betänkande JV 48, tillstyrkande hr Olof Larssons motion om rättighet för enskilde ått utfärda tryckta skuldsedlar. försvarades af hrr Faxe och v. Gegerfelt, men bekämpades af hrr Möller, C. G. Mörner, Ekenman och Axel Mörner. De förre ansågo, att en sådan förändring skulle befordra ordning och reda samt vara till betydlig lättnad för affärslifvet. De senare deremot ansågo, att det skulle föranleda trassel och bedrägerier. Man skulle utfärda sedlar, som till utseendet hade likhet med banksedlar och som af den ouppmärksamme lätt skulle förvexlas med dessa. Förslaget afslogs med 38 röster mot 27. EILERT Frågor vid Arbetaremötet. Första afdelningen. Beträffande arbetarens upplysning och sedlighet. fö FR fn PR färg Jörg Jängt fRN k Ft en