Aftonbladet – 12 maj 1870, sida 3

göra beväringspligten, betviflar utskottet dock åtminstone för närvarande lämpligheten a ifrågastälda förändring. De planer till er mer eller mindre fullständig omorganisation aj vårt försvar, :som under senare tider framträdt, kunna icke anses hafva uppnått der mognad att, med någon säkerhet, kan förutseg ens i hvad riktning detta arbete en gång kommer att företagas. Om, med upphäfvande eller förändring till väsentlig del af det nuvarande indelningsverket, försvaret hufvudsakligen eller uteslutande skulle grundas på en, samhällets alla medlemmar åliggande värnepligt, vore tilläfventyrs den grundsats antaglig, att ingen samhällsmedlem borde utan högst giltiga skäl ega att derifrån undandraga sig. Men, under afbidan aäf ofvan antydda reformer, torde den af motionären föreslagna förändring inu gällande beväringslag möta flera stora betänkligheter. Medgifvas måste ock, att den i lag stadgade rättighet för beväringsskyldig att i krigstid ställa annan lämplig person i sitt ställe hvilar på vigtiga och i sambhällslifvet ingripande grunder, och att upphäfvandet af denna rättighet således icke lärer utan bindande skäl beslutas. Så t. ex. synes det billigt ur synpunkten af såväl det allmännas som den enskildes intresse, att den, hvars privata verksamhet är af den omfattning och beskaffenhet, att den svårligen kan ersättas af någon annan, och hvars bortryckande från denna verksamhet kunde medföra hela familjers ekonomiska undergång, må hafva någon utväg att frigöra sig från personligt fullgörande af krigstjensten. Derigenom att han för detta indamål ställer annan antaglig karl i sitt ställe, har staten af honom erhållit det biIrag till fäderneslandets försvar, som med beväringsinstitutionen afses; och om det nåson gång kan antagas, att den beväringsskyldige, om han sjelf trädt i ledet, skulle bättre än legokarlen fullgöra sin pligt, så ärer å andra sidan icke kunna bestridas, att stt motsatt förhållande lika ofta kan inräffa, helst obenägenheten att möta faran understundom torde vara den egentliga orsaken, hvarför den beväriogsskyldige begagar nämnda utväg. Då det ansetts mindre behöfligt, att hela len stora mängden af beväringsynglingar unler fredstid undergår de vanliga vapenöfningarne, har man, för att på samma gång undvika ailtför stora kostnader i och för sådana öfningar och bereda erforderliga melel till beväringsinstitutionens utveckling, itan de skattskyldiges betungande, meddeat ofvanberörda föreskrifter om rättighet ör de beväringsskyldige att till begränsadt intal viana befrielse från dessa öfningar, mot erläggande af en bestämd afgift till taten. Här likasom i fråga om lega i krigsid är lagen lika för alla, och den orättvisa, om motionären velat finna utiifrågavarande stadganden lärer följaktlign icke vara för land, såvida icke det ligger en orättvisa deriti att den ene i ekonomiskt afseende är yckligare lottad än den andre. Hrr Ekenman, von Möller och Kolmodin nafva låtit anteckna att de icke närvarit i utskottet vid behandlingen af omförmälda irenden.