Aftonbladet – 10 maj 1870, sida 3

Eriksson I Wik, Ahlströmer, Lars Persson Borg, Koskull, Granit och Rylander, anf rande att allmänheten skulle homma att erste 6n mängd bref, t. ex. utländska Idtteripuffar och hvarjehanda dylika tillkännagifvander, som de resp. brefemottagarno alls icke ville ha, men som de antågligen nödgades lösa, emedan de icke kunde veta brefvets innehåll förr än de betalt och öpp nat detsamma. Ville de deremot ej taga emot brefven, och hr Rylander förklarade särskildt, att Orå fränkeringsfriheten infördes, komme han att ifva tillkänna i tidningarne, att han aldrig skulle ösa något ofrankeradt bref, så skulle postverket gå miste om e3 inkomst, men få betydligt förSkodt arbete. På dem från postkontoren aflägsna landsbygden blefve det ässsatom ganska svårt för adressatera att utfå till den ställda ofrankerade bref; ty om de özkså erhölle underrättelse om deras ankomst, funnes infetannat sätt att utfå brefven än att resa till postkontoret, och detta blefve alltför tidsödande och kostsamt. Frankeringsfriheten försvarädss deremot af hrr Mannerskantz, som formulerade förslag till beslut, i likhet mes första kammarens, Palander och 4. Bergström, hvilka framhöllo olägenheterna af fropkeringstvånget,säson att man ofta i saknad af frimärke och utan möjlighet att I Haet erhålla dylika, kan födgas inställa afsändandet af högst angelägna och vigtiga bref. Under 1867 hade emjigt hr v. Ehrenhefsas uppgift 11,000 bref blifvit nedlagda i postlådorna, men icke kunnat befordras, till följd af bristande frimärken; och denna omständighet visade att frankeringsfrilieten för en del af allmärnbeten måtte Anses såsom en naturlig sak. De öfverklagade lägenheterna på landsbygden kunde afhjelpas lerigenom, att man läte den som hemtar posten ifven hemta de ofrankerade brefyen.. Hvad lotteriollektörer och tiggare beträffade, så behöfde man cke frukta, att de skulle underlåta att frankera ina bref, ty de äro nog angelägna att, för sina yftens vinnande, icke pålägga adressaten någon tgift eller skaffa honom något obehag. Efter diskussionens slut fslogs den k. proposiiötien med 127 röster mot 26. I konseqvens dermed fslogs äfven, på yrkande af statsrådet v. Ehreneim, 2:dra och 9:de punkterna om nedsättning i ortot för bref och gmåpaketer, enär den genom rankeringstvångets förelagna afskaffande förvänide större inkomsten för postverket, icke vore tt förvänta, sedan detta tvång blifvit bibehållet. friga punkter af betänkandet biföllos deremot utan iskussion. (Forts.) ——