Aftonbladet – 10 maj 1870, sida 3

Andra kammaren. Till en början bifölls utan diskussion statsut skottets utlåtanden JM 74 och 75, angående be myndigande för K. M:t att till uppförande af nyt! posthus i Stockholm använda högst 300,000 rdr a postverkets öfverskottsmedel för innevarande och nästföljande år, samt angående eftergift af den vissa hemman inom Hellestads, Risinge och Wångs socknar ålagda förhöjning i mantalsräntan. Derefter föredrogs statsutskottets utlåtande JV 76, afstyrkande väckta motioner om grundskatternas aflösninog m. m. En temligen långvarig öfverläggning öfver denna fråga uppstod, sedan hrr Lam Ersson i Wik och Bjerkander vidlyftigt utvecklat sina motioner; och den senare framställt: ett skrifvelseförslag till K. M:t. Hr Jöns Andersson instämde med motionärerna samt hrr C. J. Bengtsson, Lars Persson och Joh. Jönsson med hr Bjerkander. Hr Jöns Pehrsson yrkade bifall till första punkten af sin motion; och med honom instämde hrr Medin och Gunnarsson. Hr Uhr yttrade sig äfven jör motionernas syftning, men framställde intet yrkande. Hr Kallstenius försvarade utskottets uppfattning, hufvudsakligen af det skäl att grundskatternas vid sistlidne riksdag beslutade omsättning i penningar under alla förhållanden synes böra bringas till verkställighet, innan aflösningen, om den befinnes lämplig, må företagas. Genom tvenne voteringar bestämdes först, med 76 röster mot 65, att till kontraproposition antaga hr Bjerkanders förslag (minoriteten yrkade på hr Jöns Pehrssons), hvarefter i hufvudvoteringen utskottets afstyrkande hemställan bifölls med 78 röster mot 74. Derefter förekom bevillningsutskottets betänkande JV 11, i anledning af K. M:ts proposition, angående åtskilliga frågor rörande postväsendet, äfvensom af väckta motioner om dels nedsättning i nu stadgade porto, dels upphäfvande af tidningsutgifvares skyldighet att förse tidning med stämpel. Första punkten, afstyrkande K. M:t förslag om frankeringstvångets upphäfvande, föranledde en stunds diskussion. — Statsrådet v. Ehrenheim fästade uppmärksamheten på, att frankeringsfriheten ej vore något nytt och opröfvadt hvarken hos oss eller i öfriga europeiska länder, der den allmänhet funnes införd, och särskildt i Norge och Finland, som i afseende på det glest befolsade landet icke befunne sig i bättre ställning in vi. Men ändock hade ingen klagan försport ; leraf. Mycken lättnad hade den deremot infört! ch de ofrankerade brefyven skulle i alla bändeler komma att utgöra undantag. Den ökade lättaden för korrespondenterna hade öfverallt haft ill följd, att brefvexlingen och brefvens antal kats, och på samma sätt skulle det komma att å äfven här. Tal förordade, till sist ett beslut iknande första kammarens, hvarigenom portot för . e frankerade brefven skulle komma att höjas. tskilliga talare upprädde derefter emat försla-: et, nermligen brr , Abr. Rundbuck, P.!: