Till Redaktionen af Afionbladet. I anseende till det, dels genom stympning, dels genom tillägg, vaiställande sätt, hvarpå undertecknads yttrande i andra kammaren den 2 dennes i fråga om 72 regeringsforinsa blifvit refereradt gåval i eder tidning som i åtskilliga andras, får jag härrted vördsamt anhålla, att yttrandet i enlighet med protgkolet varder i sin helhet uti tidningen intaget. Stockholm den 9 Maj 1870. A. Törnfelt. Hr Törnfelt: Då innevarande riksdag inslagit på den riktiga och förståndiga väg att använda en del af bankovinsten till bankens förstärkande, på det att, såsom sig bör i en väl ordnad stat, riksbanken må kunna uppehålla penningrörelsen, utan privatbankernas benägna biträde, så skulle det, Efter min öfvertygelse, vara oegentligt och orätt att på färrma gång beröfva riksbanken dess uti 72 8 regeringsiormen tillförsäkrade rätt att ensam utgifva sedlar, som för mynt i riket må erkännas; utan man borde snarare vars betänkt på att fråntsga privatbankerna deras sedeltitgilningsrätt. Frågär örn tvångskursens upphäfvande och om sedlarne skole inlösas med guld eller silfver torde väl kunna anstå tilkless den nya myntbestämningslagen framkommit. Jag finner, att redaktionen af utskottets förslag är sådan, att förslaget endast derför icke kan antagas. Der står nemligen icke uttryckt hvarmed riksbasakens sedlar skola inlösas. Det kan således hända att eh riksdag säger, att de skola inlösas med stångjern, 6th en annan att de skola inlösas med svampar, af hvilka åtskilliga sorter finnas, som äro ganska giftiga. Man har sagt att under förevarande förslag skulle ligga begrafven en privatbankshund. Om så är förhållandet, hvilket jag finner ganska troligt, så vill jag vara med om att begrafva den hunden så djupt, att den aldrig uppstår. Jag yrkar afslag å utskottets hemställan.