Aftonbladet – 9 maj 1870, sida 3

t) Hvad det är roligt att sälja strumpor! utropade kusin Selma i tisdags afton, då hon kom hem från Högskole-bazaren, alldeles uttröttad af det ovana arbetet, men så strålande glad öfver att hafva gjort nytta. Jag har sålt för flera hundra riksdaler, sade hon, och det är icke så svårt som man !föreställer sig, bara man bemödar sig om att vinna köpare och förstår att taga dem på rätta sidan. Nu äro strumporna i det närmaste utsålda, men ännu har jag ett stort lager af små lifstycken och förkläden, mössor, vantar och andra små barneffekter. Dem skall jag nog sälja i morgon och öfvermorgon. Det är minsann inte tid att ligga länge nu om morgnarne och att kosta ett par timmar på toiletten, sade kusin Selma på onsdagsmorgonen. Jag har så mycket att arrangera i min butik på börsen, innan försäljningstimman börjar. Och klockan nio redan skyndade hon hemifrån. Det hartant berättat för mig. ) Tant Beata, Selmas mor, var först icke mycket lifvad för hela -högskolefrågan, men Selma har varit entusiast hela tiden, det kan dJag till hennes beröm intyga. Tant är litet rädd för studenter i allmänhet och icke kunde I hon förstå, sade hon, hvad man skulle göra med ett universitet i Stockholm, då man på ett par timmar numera kunde komma till Upsala. Dessutom skall jag säga dig, yttrade den hederliga gamla frun, att man på högre J ort icke ser företaget med blida ögon. Det riktigt förvånar mig, att en excellens vill låna lsitt namn till chefsskapet. Min goda tant är något svag för opinionen på högre ort. Hon sade derför bestämdt nej, när Selma förklarade sig vilja arbeta för bazaren. Men Selma var fast. Hon köpte både stramalj och sefirgarn för sina egna små besparingar. Selma syr rätt snällt tapisserisöm och broderar som en liten engel. Deremot har hon aldrig haft fallenhet för sådana slags qvinnoarbeten, som förekomma i hemmets hvardagslif. Och hvarför plåga det stackars barnet med något prosaiskt, brukar hennes mor säga. Min goda tant och min älskvärda kusin äro bättre fruntimmer,, det vill säga att tants man i lifstiden var civil tjensteman, hvilken vid sin död lemnade enka och barn ingen förmögenhet, endast en liten pension, hvarpå de etterlefvande nu lifnära sig, Gud skall veta med hvilka inskränkningar och ofta under hvilka förödmjukelser. Selma har fått en för vårdad uppfostran för att kunna taga sig något arbete, har tant sagt många gånger, då det varit fråga om att dottern skulle genom någon lämplig verksamhet bidraga till husets underhåll. Det passar sig dessutom icke för en person, hvars far var kunglig trotjenare, tillägger den goda frun, hvilken endast beklagar, att de icke äro adel, så att Selma kunnat blitva stiftsfröken och få 75 riksdaler i årlig pension, när hon hinner 75 år, förutsatt att hon då icke ännu är gift, hvilket vore orimligt. Mor och dotter lefva i hvardagslag af ungefär ingenting, men toiletten är oklanderlig, till och med elegant, och Selma är uppbju-. den till hvarenda dans under hela vintern. Militärmaskeraden försummar hon aldrig. En förbannadt söt flicka! bruka löjtnanterna säga, men någon friares har hon icke fått, ingen annan än en extraordinarie i riksbanken, och det kan ju aldrig komma i fråga, säger tant Beata, som icke glömmer attl, hennes man åtminstone kallades för kunglig. sekter, när han friade till henne, och ännu : aldrig har någon tjensteman i banken varit : kunglig. Jag tror nog att Selma tycker smått om den unge mannen i banken. Men hvad lj: skall hon göra, stackars flicka, med två tomma händer? Mamma får säga hvad mamma vill, förklarade Selma för någon tid sedan, men jag kommer bestämdt att göra något till högskolebazaren. Det är en präktig ide. Gud gifve att högskolan redan vore öppnad och att jag fått lära så mycket, att jag kunde skrifva in mig der. Så du talar, flicka! utropade modern förskräckt. Mamma vet kanske intex, fortfor Selma, att alla fröknarna Å. och grefvinnan B. och friherrinnan C. äro sysselsatta med arbeten för bazaren. Hm, sade tant Beata, som fann detta ganska besynnerligt. Men tror du att de kungliga komma på bazaren? Det vet jag inte, svarade Selma, och det tycker jag kan göra alldeles detsamma. Men hvad jag vet är, att några bland de Kungliga damerna ämna skänka rätt vackra saker till bazaren. Det hörde jag i går afton hos hofrättsrådet, der alla fruntimren redan äro i full fart med att sy till bazaren. Säger du det, kära barn? inföll modern. Det förändrar saken, och då kan jag icke se något hinder att du också är med., På det sättet kom min kusin Selma att arbeta för bazaren, och hon gjorde det med lust och stort intresse, hvarföre hennes arbete också blef ganska vackert. Kors, jag hör, sade tant Beata, då hon en dag kom hem från ett halft dussin förmiddagsvisiter, att både grefvinnan A. och friherrinnan B. och alla fröknarna C. ämna bli bodmamseller. Ja, är det icke ridikylt, kära du? Men det blir på modet. Hvarenda en vill nu vara med om att icke blott arbeta, utan också sälja sina arbeten för den der högskolan. Det blir bara folk comme i faut, inga andra än som tillhöra societeten och isynnerhet de vackraste. Komiten lärer ha ett grufligt besvär med att inskränka antalet, ty nog äro vi bra många vackra fruntimmer här i hufvudstaden, men det går naturligtvis icke an att vi alla få vara med, Det får jag dock säga, min lilla Selma, att du måste vara med vid försäljningen. Det hade Selma just icke tänkt på, men ej hade hon något deremot. Hon hade genom högskolebazaren fått smak för att få ett verksamt lif. Hon kom också verkligen med och var naturligtvis lika vacker och lika älskvärd som alla de andra. s Du är riktigt söt, min flicka, sade den förtjusta modern, hvilken sjelf numera på det högsta intresserar sig för Stockholmsuniversitetet. Nu har jag sålt alla lifstyckena och det mesta af vantarna tillkännagaf Selma på andra dagang afton Han oågm allt kent ens dt Åt Oh bal Dt We bet fr tr mn rn få rt rg LD or