Aftonbladet – 7 maj 1870, sida 3

g ll beslut, norra stambanans spårvidd Med hänvisande till den i torsdagens tidning le:nnade redogörelse för denna fråga, såvidt den rörde möjligheten af en gemensam votering, lemna vi nu endast en öfversigt af det som yttrades angiende det framställda sammanjemkningsförslaget. Br Gustafsson var icke belåten dermed, enär den deri framställda anbållan att K. M:t efter frågans u:redning måtte taga i öfvervägande huruvida det må finnas lämpligt att å norra stambanan använda en spårvidd af 3 fot 6 tum, engelskt mått, skulle kanna tydas som ett från kammarens sida uttryckt tvifvel på riktigheten af sitt förra beslut att denna bana skall byggas smalspårig; hvadan talaren yrkade att kammaren, med afslag å sammanjemkningsförslaget, skulle vidblifva detta sitt beslut. Er Hedin ansåg det föreliggande förslaget icke kunna anses såsom ett försök till sammanjemkning, enär den ene af de båda åsigter som skulle sammanjemkas i sjeltva verket blifvit slopad, i det andra kammarens bestämda beslut om banans byggande smalspårig blott funnit sitt uttryck i allmänna ordalag om billigare byggnadssätt. Talaren örutsåge visserligen, att en verklig sammanjemkning i förevarande fall ej vore möj mep 63 paragrafen Riksdagserdningen ålägger icke er utskottet att göra det omöjliga möjligt, hvadan utskottet ganska väl kunde låta bli att framställa sammanjemkningsförslag och i stället an-. modat den ena kammaren att omfatta den andras mening. Men om ett sammanjemkningsförslag skulle framställas, så vore det kuriöst, att utskottet anmodat majoriteten att omfatta minoritetens åsigt. Den invändningen att man icke borde riskera allt, utan hellre taga något än intet, vore en fälla, i hvilken talaren ioppades att andra kam maren icke måtte sticka in sin fot. Ty med den den nuvarande regeringens skaplynne, som ej är af det mest deciderade slag, vore det antagligt att ett sådant byggnadssätt för den ifrågavarande jernvägen skulle väljas, som under bemödande att ställa båda meningarne tillfreds medförde både de bredoch smalspåriga jernvägarnes fel utan någonderas förtjenster. 1 en framtid, när de olyckliga resultaten af ett dylikt byggnadssätt blefve kända, skulle det heta att ansvaret härför hvilade på riksdagen, som genom sin envishet framtvungit detsamma. Sedermera skulle man begagna sig deraf till detta resönnemang: se, huru olyckligt det blir, när riksdagen lägger sig i administrativa detaljer. Om man skulle anse, att gemensam votering ej kan ega rum, hvilket tal, dock betviflade, utan att frå; enom afslag å andra kammarens sida har förfallit, skulle hon likväl icke komma i sämre ställning än nu. Hr Medin instämde med hr Gustafsson. Hr Ifvarsson ansåg klandret mot utskottet för dess sammanjemkningsförslag ej förtjena synnerligt afseende, enär det ligger i naturen hos ett dylikt förslag att hvardera af parterna måste frånträda något af sin mening. Tal. hade för sin del fullt allvår med att jernvägen bör byggas smalspårig, men trodde icke att utsigterna derför blefve sämre genom förslagets antagande, Tal. ansåg att de, som vilja något uttalande till regeringen i frågan, böra bifalla förslaget, men de, som icke vilja det, böra afslå detsamma. Yrkade bifall till utskottets förslag. Frih. Alströmer ansåg sammanjemkningen hafva skett mera till fördel för! andra än första kammarens mening och yrkade bifall till utskottets förslag. Grefve Posse var af den mening att 63 S RE. 0. ålade sammanjemkning icke af två olika beslut, utan af två olika meningar; och de två olika meningarne i förevarande fall rörde de olika sätten, hvarpå sparsamheten skulle kunna vinnas. Ville icke påstå, att utskottet framställt ett antagligt förslag; men anhöll dock att man måtte erkänna dess goda vilja. Om en fälla också blifvit utlagd, så var tal. å utskottets vägnar tacksam för det erkännandet, att det icke skett med afsigt. Skulle också frågan om byggnadssättet nu falla, så återstod för majoriteten vid nästa riksdag att väcka fråga derom och få den i grundlagsenlig ordning behandlad. Då denna utväg står öppen, kunde utskottets förslag icke sägas vara ett försök att undertrycka majoritetens mening. Om intet skulle riskeras genom ett afslag, såsom man sagt, så riskerades ingenting heller genom ett bifall, hvilket talaren yrkade. Hr Bengtsson in: stämde i hr Gustaissfts yrkande. Hr Asker ansåg utskottet hafva sökt på bästa sätt framställa ett sammanjemkningsförslag. Ville ej göra något yrkande, men trodde det vara vigtigt, att beslutet fattades med all hänsyn till den konstitutionella sidan af saken och så, att afseende grundlagsenligen kunde fästas vid kammarens beslut. Hr Lyttkens ansåg det obilligt att riksdagen skulle genom ett obestämdt uttalande öfverflytta ansvaret för följderna af det blifvande byggnadssättet från sig på regeringen, och i stället att visa det mannamod att veta hvad den vill, krypa bakom ryggen på regeringen. Resultatet af sam, manjemkningsförslaget skulle bli dålig bredspårighet i stället för god smalspårighet och att i all-: männa fraser uttala en önskan om iakttagande as