Du tror således, att Edwin Barley spana; efter honom? Om jag tror! Jag vet det, Anna. Någon ting måste ha gifvit honom den öfvertygelser att Georg återkommit till England och hålle sig dold — ehuru inte vid Chandos, ty di skulle han säkert anbefallt husvisitation Mycket, som vi sagt och företagit oss, kar förefalla löjligt, då man efteråt tänker derpi och skall troligen göra så ännu mera iframtiden, men allt detta skedde dock till följ af den djupaste oro och ångest. Högst un. derligt måste det förefalla, att mrs Penn hitkommen för att spionera, inte förr hal utforskat sanningen. Skall mr Barley låta häkta honom, on han får veta hans härvaro? Ja, i samma stund han får höra att Georg finns här, svarade mr Chandos och lyfte sina händer med ett gttryek af häftig oro. Lefvande — eller död, hade jag så när sagt — skall Edwin Barley gripa Georg Heneage, och jag eger inte rätt att förneka billigheten derat.n O, min Gud! kan han då inte föras härifrån? Han skakade sorgset på hufvudet: — Nej; Georg kan ej numera föras någonstädes. Hans tillstånd har med en förfärande häst förvärrats. I går trodde jag att han inte hade många timmar qvar att lefva; i dag är ban åter så mycket starkare, att han ännu synes få ett litet anstånd — kanske af några dagar — innan döden kommer. Hvad är hans sjukdom? Enligt min öfvertygelse: själslidande. Denna ständiga oro har efter hand undergräft hans helsa och krafter. Tänk blott, hvilket lif han har fört! Landsflyktig, har han vistats än här, än der, under falskt namn, utan ett hem och dess trefnad; med ett oskyldigt of