Aftonbladet – 6 maj 1870, sida 2

den beständiga oro och ovisshet hvari vi lefva. Han förklarar att han måste komma eller dö, emedan han lider af hemsjuka till en sådan grad, att då den rätt svårt angriper honom, blir han tvungen, äfven med fara för sitt lif, att resa hem. Och ännu farligare än hans härvaro är; att han trots alla föreställningar går ut i parken sedan det blifvit mörkt. Men Georg har alltid varit egensinnig.n Går han derute för att promenera? Behöfver du fråga detta, Anna? Ibland i skymningen, ibland. vid midnatten, allt efter som han får dettå infall, går han ut. Georg har fört ett så oroligt, kringirrande lif, att han ej skulle kunna existera utan att företaga en promenad ett par gånger på dygnet. Har du inte sjelf mera än en gång sett vålnaden? Skrämde han dig inte uppe i galleriet? Har du glömt då jag fömde ditt ansigte vid mm axel ute i granalleen, medan någon gick oss förbi? Jag fruktade då för att du skulle få se honom, till fara för honom och till vida större fasa för dig, än om det, som du trodde, hade varit en ande. Vi blefvo hjertligt nöjda, då tjenstfolket vid hans första besök här fingo en iden, att han var en gengångare; detta skulle naturligtvis afvända farligare gissningar. Sedermera spred sig spökberättelsen utomkring, så att gengångaren vid Chandos numera är en allmänt trodd uppenbarelse. Vet husets tjenare att han finns? Hickens och några af de äldre hafva sig bekant alltsammans, såväl det brott hvarför han blef anklagad, som hans Frivilliga landsflykt; men så många år äro sedandess förflatna, att hans minne säkerligen i det närmaste dödt ut. Hans besök denna gång har medfört större oro för oss än val igt, till följd af Edwin Barleys bosättning i närheten.