Aftonbladet – 6 maj 1870, sida 2

HSITUURHUVLII den 9 Maj. 4 ; Man hade på senaste tiden icke på gan-! ca länge erfarit någonting politiskt nytt af ågon vigt från vårt gamla kära brödrand Finland, då man häromdagen obehaggt öfverraskades genom att läsa de barska skripter, genom hvilka kejsaren tillkännaaf sitt misshag öfver de petitioner om tryckihet, som blifvit satta i omlopp och inom lla delar af landet erhållit talrika underkrifter, och i det han tillika på förhand förlarade, att han icke ville mottaga nägra idana petitioner, liksom gaf en officiel crapa åt den allmänna mening inom Finnd, som anser en förändring i de närvainde olidliga pressförhållandena nödvändig, m en offentlig diskussion öfver allmänna ngelägenheter skall kunna ega rum och det onstitutionella lif, som stadgandet om peodiskt återkommande landtdagar synes förtsätta, skall kunna få en verklighet. Denna i formen något besynnerliga och i paliteten mycket frihetsfiendtiiga åtgärd från yska kejsarens sida är utan tvifvel en följd f en rysk påtryckning och afsedd att smeka en allmänna opinion inom kejsardömet, om, full af afundsamhet och ovilja mot inland, fordrar att nämnde land icke längre kall få ha någon privilegierad ställning, utan örja bli föremål för samma behandling, som a vederfares Estland och Liffland i full strid ed de förpligtelser Ryssland åtog sig i Nytadska fredstraktaten 1721. Mängfaldiga ttalanden i ryska tidningar af alla färger itnå om denna animositet och lust att förrycka; de böra vara lärorika för dem, som, sina ultra-optimistiska eller materialitiska drömmar om evig fred, inbilla sig, att i, så snart ryska nationalandan börjar uteckla sig och få ett ord med i laget i afeende på det stora kejsardömets styrelse, cke skola ha något mera att frukta af erfringslystnad från detta håll. Då finska pressen för ögonblicket lider unler det svåraste tryck och derföre icke kan emna någon bild af ställningar och förhållanlen i landet eller ge fullt uttryck åt stämvingar, farhågor och förhoppningar bli ittalanden i korrespondensartiklar, åter af igt och intresse. I ett af de senast vitkomna n:r af danska tidningen Heimdal a vi funnit ett bref från Helsingfors, skrifvet mot slutet af förra månaden och af så närkligt innehåll, att vi anse oss böra reoroducera detsamma i vårt blad. Det har öljande. lydelse: Ni har länge :saknat underättelser härfrån: uppriktigt sagdt, jag har icke haft ust att skrifva, emedan det som jag skulle kunnat berätta. varit föga hugnesamt. Emelertid måste vi känna oss tacksamma, om någon i den vida verlden vill emellanåt tänka oå oss i vår aflägsna och i sjelfva verket öfvergitna ställning, och jag får lof att öfvervinna min olust. Ni frågar efter våra pressförhållanden; ni har sett af tidningarne, att en petition rörande denna sak blifvit inlemnad till regeringen; ni vill veta, hvad detta steg innebär, dess grund och syfte, dess betydelse och slutliga öde. Se här i korthet sammanhanget. Ar 1829 infördes genom en nådig förordning censur i Finland: pressens verksamhet gjordes boroende af ett antal polistjenstemäns godtycke, sålunda att ingen tryckt skrift finge utgå utan öfverhetens tillstånd. Censuren hade samma. verkan i Finland som annorstädes: utöfvad som oftast på ett dumt och ilsket sätt), förlamade den pressens utveckling och alstrade misstroende emot myndigheterna, emedan deras åtgärder voro oåtkomliga för den offentliga granskningen. År 1862, då ändtligen landets lagliga författning, som undanskjutits sedan föreningen med ryska väldet, blifvit ånyo satt i kraft, vände sig ett större antal finska medborgare till monarken med anhållan om :censurens afskaffande och om medgifvandeaf lagbunden frihet för finska pressen. Det blåsteden tiden en gynsam vind i de höga regionerna — sannolikt till följd af det tryck, som polska resningen utöfvade — och genom en af landtdagen gillad förordniog af den 18 Juli 1865 gafs en presslag, som visserligen innehöll nog skarpa straffbestämmelser för pressens missbruk, men upphäfde censuren. Denna förordning verkade, såsom annorstädes dylika åtgärder, mycket gagneligt. Pressen fick större halt och värde jemte det dess organer ökades till antal och det hittills rådande dofva missnöjet och misstroendet emot myndigheterna försvann. Men huru länge var Adam i paradis? Jag skall icke trötta er med uppräknandet af de möjliga orsakerna; nog af, genom förordningen af den 31 Maj 1867 återgick man till det gamla. Orden censur, censor, imprimatur undvekos; men i sjelfva verket var censur återinförd: en pressötverstyrelse i hufvudstaden med biträden i landsorterna fick det värfvet att granska hvarje tryckt skrift innan den offentliggjordes, och utan pressstyrelsens företedt fick ingen tryckt skritt otgå. Dessutom stäldes den utländska pressen under presstyrelsens bevakning. Denna har gedan dess förfärit med ständigt ökad stränghet. Det vore mycket för vidlyftigt att uppräkna alla de trakasserier, tör hvilka pressen varit föremål, synnerligast Helsingfors Dagblad, den frisinnade och nationala offentliga meningens hufvudorgan i landet. Icke nöjd med att utstryka misshagliga stycken, har man tvungit redaktionen att utfylla de derigenom uppstående tomrummen, emedan ett blankt ställe midt i bladet skulle väcka alltför mycken uppmärksamhet, och då man hade roat sina läsare med att uttylla dessa tomrum med bilder af ) Mången löjlighet skulle kunna antecknas från denna tid, t. ex. när en censor i en af Fänrik Ståls sägner. kände sig ängslig vid orden: