Aftonbladet – 6 maj 1870, sida 2

Går du då ej i sömnen? Ar här ingen gengångare? inföll jag hastigt. Den enda sömngångare och vålnad, som här funnits, är min olycklige bror, svarade han bedröfvad. Du såg honvm anlända, Anna.x sJag Har du glömt den der natten, då du, som du sjelf trodde, såg mig stiga ut och in ibland träden, liksom för att undgå att bli bemärkt och till slut försvinna i porten till vestra flygeln? Det var Georg. Följande morgon påstod du att jag hade gått härute och jag förnekade detta med allt skäl. Först sedermera fick jag höra att Georg var kommen; det var då som jag, af fruktan föratt hans härvaro kunde blifva upptäckt,roade dig med historien om min sömnvandring. Jag visste inte hvad annat jag skulle hitta på för att draga uppmärksamhetea från rätta hållet. Men är det ej farligt för honom att ha vågat återvända? Jo, visst! Efter den olyckliga händelsen höll han sig under en kort tid gömd vid Heneage Grange, der vi då bodde, innan han slutligen lyckades undkomma till Preussen. Sedan hörde vi inte af honom för en längre tid, ehuru vi alltemellanåt skickade honom medel för sitt uppehälle. Men en natt, inte långt efter sedan vi flyttat till Chandos, kom han och hade sånär skrämt lifvet af min mor och Hill. De höllo honom dold i vestra flygeln, och lady Chandos föregaf då som nu sjukdom för att kunna vara med honom. Han dröjde inte länge, men alltsedan vågade vi aldrig göra oss säkra och började lemna nedra porten i flygeln oläst för att han obemärkt skulle kunna gå upp. Sedan har han varit här tre eller fyra gånger. Säkert måste det vara ett stort vågspel. Ja, i högsta grad! för att inte ens nämna