Aftonbladet – 4 maj 1870, sida 3

soner tairika auditoriet utrymmer salen under afsjungande af Marseljäsen. Att regeringen söker göra sig till godo tygellösheter i dessa parisiska möten för att i landsorter göra flödet af jaröster så mycket ymnigare ha vi redan nämnt. Hon ämnade låta på stenografisk väg återgifva de der hållna talen och vända sig för detta ändamål till spabbskrifvarne i lagstiftande kåren. Dessa ha dock genom sin chef förklarat inrikesministern Chevandier, som för detta ändamål låtit sammankalla dem, att de ej tänkte göra sig till handtlangare åt polisprefekten. Till hvilken grad servilismen under det andra kejsardömet gripit omkring sig äfven bland vetenskapsmännen visar, bland andra drag, äfven följande tal som vid en bankett, I gifven af ett antal celebriteter inom den veI tenskapliga verlden i Paris, hölls af den beI kante historieskrifvaren, numera senatorn Amedåe Thierry, och som återgifves af den officiella tidningen. En skål, mina herrar, för kejsaren, befrämjaren af de historiska studierna under det andra kejsardömet; för kejsarinnan, som velat på sin andel i styrelsen taga skyddet af de fattiga, och för den kejserliga prinsen, som, under inflytelsen af hans majestäts ministrar och gående i sina höga föräldrars fotspår, skall blifva en stor kejsare och en stor historieskrifvare. Till den aflidne markis de Lawoestines efterträdare som guvernör öfver invaliderna har blifvit utnämnd general de Martimprey. De senare dagarnas telegrammer ha haft att berätta om en mordkomplott mot kejsaren som skall ha blifvit upptäckt. En ung man vid namn Bourie, som kom från EngJand, har, enligt Journal Officiel, bekänt att ban åtagit sig att mörda kejsaren och kommit till Paris för att oförtöfvadt verksälla detta uppdrag. Hos flera personer i Belleville skall man ha påträffat förråd af bomber och sprängsatser. Flera arresteringar äro företagna. Isynnerhet har regeringen skyndat att försäkra sig om de personer som äro sysselsatta att i Frankrike organisera filialer till .den internationella arbetareföreningen i London. I Ticino i Schweiz begrofs nyligen, under ett allmänt deltagande från befolkningens sida, en katolsk prest vid namn Perucchi, som inlagt stora förtjenster om folkundervisningen och evangeliets spridande till massorna och derför var föremål för ett starkt hat från sina förmän i Como och Milano. Han var en äkta kristen prest. Äfven på dödsbädden blef han sin öfvertygelse trogen; en afsvärjningsforrael, som förelades honom till underskrift, visade han tillbaka; och för att förekomma all konflikt, förordnade han att hans lik skulle utan alla kyrkliga ceremonier begrafvas. Ticinos hela befolkning följde honom i stället till grafven. Judeförföljelserna i Rumänien ha äter utbrutit. I staden Tekutsch inträngde söndaden den 24 April en talrik folkmassa i judarnes hus samt i synagogan, som utplundrades och förstördes. På måndagen förnyades våldscenerna. Trupper hade väl blifvit reqvirerade, men de voro så föga manstarka, att de ingenting förmådde uträtta, utan måste overksamma åse misshandlingarne och förstörelsen. — Då slutligen förstärkning ankom, blef lugnet återstäldt och 30 af anstiftarna gripna. Förbittringen öfver det ohyggliga röfvaredådet vid :Marathon bar, såsom vi i går nämnde, föranledt flere engelska tidningar att framkasta hotelsen, att denna affär skall komma att stå Grekland dyrt; detta såväl som deras yrkande, att skyddsmakterna skola intervenera och taga landets politik om händer, möter dock invändningar från mer än ett håll. Dessutom veta Fimes, Standard och Morning Post mycket väl, att stråtröfvareväsendet i Grekland är ett socialt ondt och att alla sydliga länder mer eller mindre lida deraf. Bevis derpå har man litet emellan i de utländska posterna. Från Turin berättas t. ex. i en korrespondens, att banditer trängt sig in i staden och gjort ett mordförsök midt på ljusa dagen. Att den offentliga säkerheten icke är bättre betryggad på Sicilien och i Spanien är allmänt bekant. Beträffande det röfvarband under Arvanitis och Spanos! befäl, som dykt upp i Grekland, yttrar engelsmannen Hobart pascha (den från kriget mot kretenserne bekante turkiske amiralen) i en skrifvelse till Times, att det sannolikt är sammansatt af lemningarne af höfdingen Petropoulakis friskaror, hvilka amiralen vid krigets slut från Kreta förde öfver till Grekland. Petropoulaki hade då sjelf anhållit hos honom att icke landsätta en del af dessa friskaror, hvilka bestodo af utsläppta brottslingar och galerslafvar, som man beväpnat; äfven myndigheterna i Athen hade satt sig emot deras landsättning, men den patriotiska komiten hade öfvervunnit dessa betänkligheter och fördelat de kretensiske flyktingarne i provinserna. Hvad sjelfva den sorgliga katastrofen beträffar, så meddelar Times ett bref från mrs E. Lloyd, hvari hon skrifver följande derom: Då de båda gensdarmer, som redo framför vagnen, hade stupat, stannade vagnen; straxt efteråt afskötos flera skott, och vi kastade oss alla ned på vagnsbottnen. Inom ! ett ögonblick omringades vi af banditerna, som tvungo oss att stiga ur och drefvo oss in bland buskarna. Straxt efter följde ånyo en skärmytsling mellan: röfrarne och soldaerna, hvarunder vi lade oss ned på marken, och kulorna hveno mellan träden öfver våra; mufvuden, Så snart röfrarne kommit utom skotthåll, började de blifva ohöfliga. Mig rjorde de intet ondt, men lady Muncaster Iogo de med en käpp och ryckte så häftigt! hennes halsband, hvari hon bar ett perlkors, : ch i hennes guldkedja, att de nära nog! hade strypt henne. Af ett senare bref från! samma person erfar man, att röfrarne den! 14 April, då lord Muancaster redan kommit! ill Athen, skickade grekiska krigsministern on skrifvelse af följande innehåll: Vi hafva! illfångatagit lorderna; inställ ögonblickligt!! warje förföljelse, ty annars blifva fångarne skjutna på stället.o Lord Muncaster berät-! ade i Athen, att röfrarne redan den 13: April hade gjort min af att utföra denna! wotelse, då de fingo se några soldater på stånd. Enligt krigsministerns uppgift: rade vägen till Marathon bevakats afinne-: