Aftonbladet – 4 maj 1870, sida 3

a Td mn 18 styrka som helst för att göra en så rik fångst. är röfrarne skulle sända en af fångarne till Athen för att underhandla om vilkorer för frigifningen, drogo de sistnämnda lott om hvem som skulle resa dit. Lotten föll Ilpå Vyner; men denne undanbad sig och öfja d 1 3 d 3 , vertalade lord Muncaster att resa i stället för att kunna lugna sin hustru. Han blef således ett offer för sitt ädelmod. Det var på ett hår nära, att äfven lord Shaftesburys familj skulle drabbats af djap sorg; ty endast en tillfällighet gjorde, att hans yngste son, Ceeil Ashley, icke kom att deltaga i utflykten till Marathon. Han måste nemligen den 12 Maj vara tillbaka i England och lät blott ogerna sina vänner ensamne göra utfärden. Det enda fartyg, som kunde föra honom hem i rätt tid, skulle afgå dagen derpå, och han såg sig således nödsakad att afstå från besöket vid Marathon. Röfrarnes anspråk på lösen och amnesti framställdes i ett bref af följande lydelse: Herrar engelske och italienske ministrar! Herrarne må mycket bra, men angående hvad vi öfverenskommit med herrn (den grekiska I regeringens underhandlare med röfrarne) anI gående lösen af 25,000 , begära vi af grekiska regeringen amnesti och att förföljelI serna förhindras icke blott i Attica utan i alla provinser, ty om vi märka att förföljer oss, äro herrarne i fara. Vi vänta ert svar f ofelbart. Skriftvexlingen rörande denna sak mellan engelske utrikesministern lord Clarendon och det engelska sändebudet i Athen Erskine meddelas nu in extenso af tidningarna. Man I finner deraf, att lörd Clarendon, kort efter underrättelsen om engelsmännens tillfångatagande och röfrarnes anspråk på 32,000 i lösen för dem, eller den 14 April, beordrat Erskine att söka få summan nedsatt till 5000 , likväl med tillägg, att ifall fångarnes lif råkade i fara genom det dröjsmål, som en större summas) afsändånde skulle medföra, bemyndigades Erskine att betala huru stor summa som helst, som kunde erfordras för fångarnes frigifning. Följande dagen underrättade lorden sändebudet, att ett engelskt krigsskepp skulle ställas till hans förfogande. Sedermera nedprutade röfrarne lösesumman till 25,000 f, men fordrade tillika amnesti. Engelska regeringen uppmanade nu ganska allvarsamt den grekiska att bevilja anmnestien och erbjöd sig sjelf att på ett krigsfartyg låta föra banditerna, om de så önskade, till Malta, med vilkor att fångarne genast frigäfvos. Genom det grekiska sändebudet i London Brailas Armeni, lät det grekiska kabinettet förklara för lord Clarendon, att konstitutionen icke medgifver konungen rättighet till benådning af andra än politiska brott, men att konungen icke egde makt att befria brottslingar från de straff, som drabba vanliga brott. Grekiska regeringen vore dock benägen att blunda för de åtgärder, som den britiska beskickningen kunde vidtaga för att få fångarne frigifna, äfven den att fortskaffa de af röfrarne, som önskade det, på ett engelskt krigsfartyg till Malta. Lord Clarendon ville dock ej medgifva giltigheten af den grekiska regeringens konstitutionella invändning. Den grekiska konstitutionen hade så ofta blifvit kränkt af regeringen, menade han, att han icke kunde godkänna denna ursäkt, hvarför han fortfor att påyrka den begärda amnestiens beviljande. Amnestien blef emellertid icke beviljad, utan tvärtom lät den grekiska regeringen eftersätta röfrarne, och följden blef de olycklige fångarnes död. Några närmare detaljer om förloppet härvid ba ännu ej ingått. Den 23 April uppläste lord Clarendon i öfverhuset följande telegram, som nyss förut ipgått från det engelska sändebudet i Athen: Jag har tillställt herr Barron (det engelska sändebudet i Konstantinopel) en förteckning. på de röfvare, som ännu befinna sig sig på fri fot. Mer än 500 soldater förtölja dem, och ingen möda skys för att taga dem till fånga och döma dem. De sju dödade röfrarnes hufvuden äro offentligt utställda i Athen; fem rötvare äro ännpu under ransakning. När de blifvit öfverbevisade, skola de genast afrättas. Såsom telegrafen redan inberättat, har turkiska regeringen skickat befallning till Janina och Trikala att tillfångataga och till de grekiska myndigheterna utlemna de mördare, som fly in på det turska området. Morniog Post meddelar följande biografiska uppgifter om de mördade engelsmännen: E. H. C. Herbert var sekreterare vid den britiska beskickningen i Athen, till hvilken befattning han utnämndes 1868. Hans dilomatiska bana hade begynt år 1859 vid beskickningen i Wien; På hösten 1861 skickades han till Lissabon och år 1863 till Konstantinopel. År 1863 återkom han till Wien. . Vyner, son till kapten Vyner, var sonson till lord Grey och yngre bror till den nuvarande grefvinnan af Grey och Ripon. Han var mycket populär i Yorkshire, der hans död väckt stor saknad. Lord Muncaster var irländsk baron och storbritannisk baronet. Han var född 1834. År 1863 gifte han sig med en systerdotter till lord Scarborough och dotter till Edm. IEstrange. . EKONNRSROIESEr ELSE