Aftonbladet – 3 maj 1870, sida 3

lif han förverkat, kan erfara en djupare glädje, än den jag i denna stund kände. Jag höjde mina hopknäppta händer till honom, nu var ingen stund vidare för pryderi och betänksamhet: — Säg mig sanningen, hviskade jag, sanningen inför Gud! Är mrs Chandos er hustru, eller är hon det inte? Han böjde sitt hufvud litet och sade långsagt och tydligt med tonvigt på hvarje ord: — Ethel är min broders hustru. Detta är sanning, så visst jag önskar att Gud skall bjelpa mig! : Jag gömde ansigtet i händerna för att dölja mina tårar och min rodnad. O, hvilken blygsel att hafva begått ett sådant misstag! — och att hafva uttalat det! Mr Chandos tog bort mina händer och slöt dem i sina. Sedan ni sagt så mycket, Anna, måste ni säga allt. Har detta varit anledningen till ert förändrade sätt? Hvarifrån har en så besynnerlig uppgift kommit? Jag förklarade mig, så godtjag kunde och sade honom af hvem jag hört det. Mrs Penn! Hon borde väl minst af alla begå ett sådant misstag; hon som, vet hvilken är Ethels man. Säkerligen kan hon inte misstaga mig för min bror. Jag trodde, sir, att ni inte hade någon mora bror än sir Thomas. Jo, jag har ännu en, Anna, svarade han hviskande. Ni har i dag sett honom. Den stackars sjuke, som tycktes vara så nära döden? Juast han. Denne är Ethels make. Att han finns här vid Chandos, är en hemlighet, som noga bör bevarasn, fortfor han och sänkte rösten ännu mera samt kastade en blick omkring sig, liksom han hade fruktat för gömda