Aftonbladet – 2 maj 1870, sida 2

Jag kastar en blick tillbaka och kan inte finna att, mitt uppförande har varit klanderärdt. Ödet förde oss tillsammans, och om kärleken stal sig in i våra hjertan var detta inte vårt fel. Ni tänker att jag gjorde hvad som var orätt, då jag yppade min kärlek; jag tror det sjelf; det hade varit bättre om jag tegat, men... Bättre vore det, om ni gjorde så i denna stund, sir. Jag önskar inga förklaringar. Det är min vilja att få lemna ert hus; om lady Chandos visste hvad som passerat, skulle hon vara den första att skicka mig härifrån. Han steg upp och kom fram till mig, der jag stod. Skall jag förstå er så, att ni önskar lemna det, emedan jag talat med er om kärlek ? Ja; och emedan... emedan det ej längre är ett passande hem för mig. Önskar ni låta mig förstå att ni under inga vilkor — jag menar: om också det hinder, som nu finnes, ej längre skulle existera — vill bli min hustru? Brännande tårar trängde fram i mina ögon; blott med möda kuade jag hindra dem från att flyta. Min önskan är att ni må veta, mr Chandos, att jag under inga förhållanden som helst kan lyssna till en kärleksförklaring af er, Hvarje häntydning derpå måste af mig anses som en förolämpning. Och under det jag sade desså hårda ord, kände jag mig älska honom lika djupt, lika idelsefullt som någonsin. Nåväl; om så är, torde det vara bäst att vi reser. Skulle miss Barlieus bret bli gynsamt för er ankomst, skall ni föras dit med ett passande ressällskap. Jag tackar, svarade jag och kände mig cko hälften så nöjd som jag borde.