Aftonbladet – 2 maj 1870, sida 2

ang med en reorganisation af administraonen. Hr Mankell fäste sig isynnerhet vid e olika uppgifterna för det sjögående och kärgårdsförsvaret samt kom efter vidlyftiga ndersökningar i detta hänseende till den id in vi så tr latsats, att personalen vid dessa båda olika Jag af sjöförsvaret fordrade en helt och hål-d et olika utbildning, hvadan dennaiden Pla-k enska organisationen genomförda grundsatsh cke borde rubbas, Hr Vult von Steijern!a ämpade med mycken värma och en vissji orrolighet i framställningssättet för bibehålande af den nuvarande organisationen, fråande bland annat om det vore rätt att till len grad utblotta oss på sjögående fartyg, tt vi i krigets stund icke skulle kunna öfrer sjön sträcka ut en hand mot våra skanlinaviska bröder. Hr Key anmärkte, att rår historia under de tre sista århundradena rått i orätt riktning, då man äflats efter andvinniogar. Om man i stället lagt an på lottans utvecklivg, skulle Skandinavien kanke nu hafva varit ett nordens England. (!) Då, enligt tal:s tanke, kanonernas utvecking i sinom tid skulle åter införa träfartysen, så kanske vi liksom grekerna en gång yakom trämurar skola utkämpa vårt Salanis. I slaget vid Hogland, när hela skärsårdsflottan var alldeles kringränd, kom ett inieskepp till dess räddning; och när alla yfficerarne voro skjutna utom chefen och den yngste löjtnanten, samt den förstnämnde äfven föll, kallade han till sig den unge mannen och sade döende: Du svarar mig inför Gud, om dy stryker flaggan. På samma sätt, sade tal., skola vi svara inför Gud, om vi stryka den blågula flaggan från de haf, som omgifva våra stränder. — Hr Carlsund yrkade väl afslag å den föredragna punkten, men ville bifalla det öfriga. För afslag yttrade sig äfven hrr Per Nilsson i Espö, Sv. Nilsson i Österslöf, C. Ifvarsson och Ola Jönsson. Den af flere talare uttryckta tanken, attl. en bland anledningarne till det framställda reorganisationsförslaget skulle vara missnöje bland åtskilliga officerare med det af grefve v. Platen verkstälda särskiljandet af örlogsflottan och skärgårdsvapnet, uttalades äfven af hr Mankell, som dock tillade att han icke hört det mer än från det håll der man ingentinog lärt och ingenting glömt. Detta missnöje, sade han, hade funnit sitt uttryck i en inom första kammaren framställd interpellation och inom andra kammaren genom den i frågan väckta motionen. Detta gaf hr Palander aniedniog tillkännagifva, då han ånyo fick ordet, att han väl antecknat åtskilligt af Stockholmsrepresentantens yttrande för att besvara det, men att han afstod derifrån, då denne yttrat sig på ett språk som för honom (hr P.) vore främmande. Ett af hr Palander fäldt yttrande, hurusom det vore allmänt bekant, att hr Adlersparre vore den verkliga författaren till det Platenska förslaget, uppkallade hr Adlersparre, som förklarade detta antagande vara ett misstag; han hade icke gjort någonting annat än hvad hvarje expeditionschef gör, han hade skrifvit efter sin departementschefs besint. Såsom vi redan i lördags vämnde anställdes votering, hvarigenom hr Palanders ofvannämnde under debatten framställda förslag blef afsiaget med 111 röster mot 50. Utskottets hemstillan kom icke under omröstning, emedan densamma at ivgen talare blifvit förordad. Då förhandlingarne i lördags afton fortsattes, blefvo alla öfriga punkter i det särskilda utskottets förslag förkastade, med undantag blott af den som rörde båtsmansbållet. Utskottet hade föreslagit en anhållan om utredning, huru stor del at båtsmanshållet är för sjöförsvaret behöflig samt de förbättringar bätsmansinrättningen må kunna erhålla för att fallständigare motsvara sin bestämmelse, äfvensom huruvida det må anses ändamålsenligt, att någon del af det för sjöförsvaret nödiga manskap äfven under fred för vissa år antages bland de dertill mest lämplige af landets kustbefolkning. På framställnivg af hv J. Rundbäck beslöt kammaren vid denna punkt med 89 röster mot 58 en anhållan, att regeringen måtte taga i öfvervägande huruvida båtsmanshållet numera är tidsenligt och för sjöförsvaret lämpligt eller om ej skäl förefinnas att ställa en del af båtsmanshållet på vakans. Detta förslag understöddes af hrr Ola Mänsson, Petter Andersson och Fredrik Pet. tersson, men bekämpades deremot af hrr Mannerskantz, Adlersparre, John Ericson och Almqvist, som ansågo att när sjelfva hufvudpunkten förfallit, vore det ej skälatt bera K. M:t med en skrifvelse rörande en sa, så mycket mer sor det vore att hoppas, att behöfliga reduktioner i manskapets personal äfven utan någon skrifvelse skulle komma till stånd. Derefter förekom till behandling kammarens tillfälliga utskotts utlåtande i avledning Mankells motion om indelningsverkets aflösande och en ny stams upprättande. Säsom läsaren torde erinra sig, hade utskottet föreslagit en anhållan hos K. M:t att låta utreda, huravida det nu å roteoch rusthållare hvilande besvär på billiga grunder skulle kunna aflösas och den för armen och flottan, med afseende på den utsträckta värnepligten, behöfliga stam på annat sätt anskaffas och underhållas, utan att kostnaderna för det sålunda ombildade försvarsväsendet i anmärkningsvärd mån öfverstiga dem, som för närvarande till försvarsverkets upprätthållande utgå. Emot detta förslag invändes hufvudsakligen af hr Ribbing, att då riksdagen 1867 begärt en undersökning rörande indelningsverkets lindring eller aflösning, men K. M:t i det förslag han med anledning häraf framställde, hade bestämt sig för det ena alternativet, eller lindringen, så vore det ej nu lämpligt att inkomma med en ny skrifvelse rörande aflösning, aldrahelst då man ej bede någon propositions framläggande. Af RDR ARSA RR OLANDER I IA AA AA mv mt ot rn FER