Aftonbladet – 2 maj 1870, sida 2

Anna, jag har inte kunnat förstå er, dess: sista dagar. Hans yttrande kom mig att spritta til det hade rådt tystnad så länge. Han såj icke på mig medan han talade, men höll blicken stadigt fästad på valnöten som för ögonblicket sysselsatte honom. Har ni ej det, sir? Hvad kunde förmå er att i dag tränga el in i vestra flygeln? Förlåt uttrycket, ifall n finner det sårande; dessa rum äro helt och hållet enskilda, detta är en känd och erkänd sak af alla bär i huset. Den som bryte häromot, gör sig skyldig till en orätt handIng. Jag är ledsen öfver att jag gick ditin — mycket ledsen; ingen kan ångra sig mera öfver en sådan handling, än hvad jag nu gö! det, men jag hade ett ganska stort skäl til min önskan att få tala vid lady Chandos Denna önskan har jag ännu, lika stark; jag vill icke gerna lemna Chandos, utan att få säga henne farväl Ni kommer ej att lemna Chandos. Jo, det gör jag; i morgon, om möjligt, annars dagen derpå. Nej, sade han, det får inte ske. Jag är härvidlag min mors ombud och vägrar hennes medgifvande. Alltför upprörd både att svara och att stanna vid bordet, steg jag upp och gick bort till spiseln, der jag stälde mig så, att jag vände honom ryggen. Hvad har gjort er så förändrad? frågade han tvärt, sedan några dagar är ni er inte lik. Hvarför låta mig lida för en annans brott? Jag lider derför tillräckligt ändå; — jag lider alltid. Jag kunde ej förstå hvad han menade härmed och såg på hongn för att få en förklaripg.