Aftonbladet – 2 maj 1870, sida 2

eter icke stå i något sammanhang med ifråwvarande tionde. Hrr Hammarhjelm, Montgomery-Cederhjelm sh Posse yrkade, att utgörandet af tackjernsonde samt skatteoch hyttegälsjern måtte r framtiden upphöra för privilegierad bergs.g. Hr v. Koch yrkade detsamma med den irändring, att i stället för för framtiden åtte heta från 1872. Frib, Tersmeden föreslog, att riksdagen låtte ingå med en skrifvelse till K. M:t, ed anhållan, att han för nästa riksdag råtte framlägga ett förslag i den syftning, tt bergslagerna måtte befrias från tackjernsonde mot upphörande af deras nuvarande örmäner, dessa likväl beräknade efter för em lindrigare grunder än de af utskottet ramställda. Häruti instämde hrr Reutervärd, de Laval, hvarjemte hr Heijkenskjöld, ned frängående af sitt eget yrkande, höri stämde. Hr Nordström, grefve C. G. Mörner, hr röman och statsrådet frih. af Ugglas anägo att i och med detsamma som tionden pphörde, borde äfven bergslagsorterna i afeende på utskylder blifva likställda med den friga jorden, Isynnerhet den förstnämnde ramhöll, att rättvisan fordrade, att ifrågaarande tionde icke upphäfves, utan att de lermed förenade friheter tillika upphöra, ivaremot hr Reutersvärd framhöll, att erättningen i sjelfva verket icke skulle drabba nasugnsegarne utan en mängd mindre inneafvare at bergsmansjord. Frih. Tersmedens förslag antogs med 40 öster mot 36, hvilka voro för bifall till utkottets förslag. Såsom läsaren torde erinra sig, afslog anIra kammaren utskottets förslag helt och hållet, utan att antaga något annat förslag stället. Debatten i andra kammaren sistlidne lörlags förmiddag om sjöförsvarets reorganisation sat en om ock svag erinrivg om de på 1850alet utkämpade striderna mellan lilla och stora flottans anhängare, då, såsom hr Adersparre nu uttryckte sig, det alltid var frispektakel på riddarhuset hvarje gång femte hufvudtitela debatterades. Denna strids bitterhet och otörsonlighet fortfor, enligt hvad samme talare erinrade, tilldess grefve v. Platen tframstälde sitt förslag om de båda vapvens skiljande, hvilket vid 1855—56 årens riksdag godkändes till sina principer och som sedermera, sedan det blifvit satt i verket, visat sig praktiskt nyttigt, i det större skickghet bland personalen vid båda vapnen deraf blifvit en frukt. Derför funnes ej någon anledning att sönderrifva denna organisation efter så kort tids tillvaro, isynnerhet som man icke lyckats visa att utskottets förslag skulle medföra några egentliga fördelar. Hr Palander var deremot af en annan åsigt och åtog sig först och främst att bevisa, att det skulle medföra en besparing af 1 million rdr om året och dessutom 4 å 5000 man indelt båtsmanstrupp. Han bestred derjemte att skickligheten hos skärgårdsartilleriets officerare gått framåt, utan ansåg han den tvärtom hafva gått tillbaka, hvilket tal. trodde vara ädagalagdt genom den särdeles korta tid, hvarunder de hvarje år äro i tjenstgöring på sjön, och hvarunder de icke hinna inhemta den för ett skärgårdsförsvar så ytterst vigtiga kännedomen om skärgården. Ty visserligen anlöpa t. ex. monitorerna många hamnar under sina expeditioner, men vanligen blott för att visa sig och sedan äter gå till sjös. Derigenom förvärfvades icke kännedom om skärgården, såsom ock tal. af egen erfarenhet visste. Han hade nemligen för ett par år sedan varit kommenderad som sekond på en monitor, och när en gång ordres erhöllos att gå utom lotsdistriktet, så mäste befälet föra fartyget utan lots och tog till följd af bristande lokalkännedom miste om inlopp, hvaraf följden blef att monitorn rände upp på en undervattenshäll, derifrån han likväl om några minuter utan skada blef ott. Första vilkoret för att vi skola erhålla ett lämpligt sjöförsvar var enligt hr Palanders åsigt att vi koncentrera våra krafter på kustförsvaret och afsäga oss hvarje tanke på att i krig kunna uppträda i öppna sjön med större fartyg. Detta vilkor hade den nu gällande organisationen i viss mån undanskjutit, då det ingått i dess plan att vi borde föra korvetter af den mest snabbgående cert, liknande det amerikanska fartyget Alabama, uti öppna sjön, en åsigt, som äfven den nuvarande sj istern uttalat. Men detta blefve oss alltför kostsamt, då hvarje Alabama i likhet med den under byggnad varande Balder skulle kosta 1,250,000 rdr i byggnadskostnad och en half million om året, om de skola vara i sjön. Det vore påkostande för en sjöman att motsätta sig de långa expeditioner, som med dessa fartyg åsyftades, men då detta, isynnerhet om en skild kår för det sjögående försvaret ej vidare ifrågakomme, vore enda möjligheten för oss att erhålla ett dugligt försvar, mäste de enskilda konsiderationerna vika. Hr Palander framställde i afseende på den först föredragna punkten samma förslag som grefve Hamiltons i 1:sta kammaren godkända, om en sådan organisation af sjöförsvaret att blott en kår blefve erforderlig. Detta förslag vann intet vidare understöd, men bekämpades i sammanhang med utskottets hemställan ganska ifrigt af flera talare. Sjöministern frih. Leijonhufvud ansåg, att om man åsyftade besparingar, så kunde detta resultat ernås utan att rubba den Platenska organisationen, genom reduktion af den öfverflödiga personalen, och hr ministern förklarade sig villig, att i detta afseende göra hvad han kan. Asyftades åter en reorganisation, så borde man först företaga en förändring i administrationen, hvarom hr statsrådet äfven skulle bemöda sig; men detta vore ett arbete som ej kunde göras i hast utan fordrade vidlyftiga undersökningar. Någon större reduktion af personalen kunde tföröfrigt icke vidtagas annat än i sammanROR a TE NANNA OBE NGAN