Aftonbladet – 2 maj 1870, sida 2

DIVURIRVU UC Ä laje Då vi i lördagsbladet hunno blott i största orthet omförmäla resultaten af kamrarnes förandlingar på förmiddagen nämnda dag, redoöra vi här något utförligare för desamma. Konstitutionsutskottets förslag om ändring f S 72 regeringstormen föranledde i första .ammaren en särdeles liflig diskussion. Grefve C. G. Mörner ansåg tiden mindre ! ämpligt vald för ett sådant förslag, då K.! M:t tillsatt en komite för myntväsendets ord! ande. Resultatet af denna komites arbete unde man så mycket hellre afvakta, som örslaget ändock icke kan antagas förr än år 1873. Hvad sjelfva förändringen beträffar, rade talaren sä tillräckligt uttalat sina åsiger om dess olämplighet, att han icke behöfde vesvära kammaren med att upprepa det. Hr Rydqvist ansåg, att ifrågavarande grundagsparagraf icke stadgar någon tvångskurs, y der står endast att riksbankens sedlar må rkännas för mynt, icke skola. Konstitutionsitskottet hade i fråga om faran af ifrågavaranle 8. k. tvångskurs sett spöken midt på ljusa lagen. Det vore besynnerligt, att man på samna håll, der man hyser så starka dubier om riksbankens säkerhet, anser denna bank för len solidaste inrättning i verlden så snart det blir fråga om att använda en del af bankovinsten till dess förstärkande, hvilket, enligt talarens åsigt, skulle vara rätta sättet att betrygga densamma. Sverige är icke det enda land, der riksbankens sedlar hafva ett sådant privilegium på att erkännas såsom mynt. Samma förhållande eger rum i Norge, Danmark, Norddmerikas Förenta Stater och England. Talaren ansåg bibehållandet af ifrågavarande stadgande nödvändigt, för att icke riksbanksedlarne skulle alideles utträngas ur rörelsen af privatbanksedlarne. Faktiskt är det de sistnämnda som hafva tvångskurs. Man säger väl, att ifall förändringen antages, skulle riksbanksedlarne ändock hatva qvar det företrädet att mottagas i kronouppbörden. Men huru länge stanna de väl i rörelsen? Snart komma dein i privatbankerna och ligga der i säkert förvar. Föröfrigt hade talaren ingenting emot en förändring i den riktning, att den s. k. tvångskursen blifver vilkorlig, d. v. s. att riksbanksedlarne må erkännas såsom mynt, så länge de inlösas. Hr Malmsten anmärkte, att intet beslut kan fattas angående förändring af myntväsendet förrän ifrågavarande blifvit ändrad. Derefter ingick han i en granskning af de exempel från andra länder, som den förre tal. framdragit. Man måste noga skilja mellan tvenne saker: banksedlarnes företrädesrätt att mottagas i den allmänna uppbörden och deras företrädesrätt att mottagas i liqvider man och man emellan. Den förra måste finnas öfverallt der en statsbank existerar. Den senare finnes i länder med ett oordnadt; finansväsende såsom Ryssland, Österrike, Spanien, Förenta Staterna. I länder med ordnade finanser såsom Sverige är den en onaturlighet. Att tvångskurs kan finnas i ett sådant land som England, har icke sin grund i naturliga förhållanden, utan den har tillkommit genom ett slags kompromiss, såsom ersättning för någonting annat. År 1708 fick Englands bank sitt monopol såsom betalning för vissa tjenster som den gjort staten. I närvarande århundrade uttalade sig den allmänna meningen så starkt mot detta monopol, att det slutligen måste upphäfvas år 1833. Men för att icke stöta sig med banken, medgaf man att dess sedlar skulle hafva tvångskurs, döck endast en vilkorlig, så länge den uppfyller sina förbindelser. Man behöfde icke frukta några vådor at att borttaga ifrågavarande tvångskurs. Der den skulle vara nyttig är den obehöflig, och der den skulle behöfvas är den skadlig. Hvad det påståendet beträffar, att det i sjelfva verket är privatbanksedlarne som hafva tvångskurs, så kan detta endast sägas, då man nyttjar ordet tvångskurs i metaforisk mening. Metaforen är bra, när det gäller äts drapera tanken i skönhetens :drägt; men öfverallt der det är fråga om exakta begrepp och precisa bestämningar, bör man frukta den mera än hin håle. Tal. erinrade om, att ifall privatbankerna icke inlösa sina sedlar, förlora endast de, som för tillfället hafva sådana sedlar på fickan, en del af deras värde; men om riksbanken stoppar, så drabbar förJusten äfven dem,som aldrig haft och aldrig kunna få affärer med densamma. Kan man säga, att i ett land der man genom grundlagen fastläst en bestämmelse, som hotar med sådana faror, eganderätten har någon helgd? Tal. svarade af fullaste öfvertygelse nej. Hr Wallenberg erinrade att tvångskursen i Nordamerika var ett exceptionelt förhållande, som hade sin grund i den svåra ställning, i hvilken finanserna kommit genom sista kri. get, och att man redan var på väg att öfvergifva den. Det bästa medlet att gifva riksbankens sedlar god kredit är att taga bort tvångskursen; ty då skall den alltid utgifva sedlar med största försigighet och aldrig utan tillräcklig säkerhet. Borttagandet af all tvångskurs på pappersmynt vore det bästa medlet att betrygga eganderätten. Hr Rydqvist fick härefter ånyo ordet, men af hans anförande denna gång kunde nästan ingenting höras i anseende till det lifliga samspråk som under detsamma egde rum mellan kammarens ledamöter. Vid anstäld votering antogs utskottets förslag med 78 röstes mot 15. Mot detta beslut reserverade sig grefve C.G. Mörner och hr Rydqvist. Den förre skulle haft åtskilligt att tillägga, sade han, men han hade icke velat besvära kammaren, i anseende till den otålighet som den visat att komma till ett slut. På e. m. förevar i första kammaren stats