Aftonbladet – 2 maj 1870, sida 2

Hvad kunde det vara för ärende, som hon var så ifrig att uträtta? Då hon gick nedför trappan, innan hon ropades tillbaka, hade jag tydligt förnummit dessa ord från hennes läppar: Nu skola vi tukta dessa Chandos! Jag blef ytterligt orolig. Hade jag genom min oförsigtiga berättelse gifvit anledning till en olycka?... Jag tyckte mig vara en förräderska mot denna familj. Plågad af dessa föreställningar, var jag litet senare på väg ned till eksalen, då Lizzy Dene, klädd i en ny, prydlig hatt, rutig schal och med en liten korg på armen, kom ut i förstugan för att säga något till Hickens, som var der. Jag kan väl få gå ut denna vägen, efter je är här? sade hon derpå, och Hickens rummade ett onådigt ja, i detsamma som hon gick. Just då kom mrs Penn fort och tyst nedför trappan och ropade henne. Ingendera af dem såg mig. Du ämnar dig ut, kan jag se, Lizzy. Vill du göra mig en liten tjenst? Ja, om den inte tar lång tid, svarade denna rättfram, Jag har fatt tillåtelse att gå bort för att dricka te, och nu är jag rean minst en timme för sent. Jag skall inte förhindra dig två minuter. Du vet hvar mr Edwin Barley bor — den nya hyresgästen. Gå till honom med detta bref och bed att det genast blir honom lemnadt. Gör du detta fort och icke pratar om saken, så skall jag ge dig en hel krona! Visst vill jag göra det och tacka för gåfvan derjemte? svarade Lizzy högst förnöjd. Hon öppnade locket på korgen, stack in brefvet och gick ut genom förstuguporten. Mrs Penn skyndade åter uppför trappan. Men då Lizzy kom i portiken, stannade hon och vände ansigtet uppåt skyarne. Månfro det blir regn? — eller är det bara