Aftonbladet – 30 april 1870, sida 3

densamma? Af dessa skäl kunde tal. icke gå in pe förslaget. Om äfven törändringar kunde bejöfvas i vår nuvarande bränvinslagstiftning, trodde han icke, att här vore något periculum in mora, hyadan han yrkade afslag. (Fors) Andra kammaren. Bränvinsfrågan. Såsom vi förut nämnt, föregicks den egentliga diskussionen öfver bevillningsutskottets betänkande rörande hr Forsbecks m. fl. motioner, rörande denna fråga, af en särskild diskussion om föredragningen, hvilken dock afgjordes så, att början skulle göras med första punkten, af lydelse: att de hittills för tillverkning och försäljning af bränvin :stadgade särskilda afgifter måtte sammanslås till en enda bränvinsskatt af 80 öre pr kanna bränvin, som i landet tillverkas och förbrukas, samt att denna skatt till statsverket ingår,. Den öfver denna punkt under både föroch eftermiddagen förda, särdeles långvariga, debatten öppnades af hr Appeltofft med den förklaring, att, ehuru han funne den ifrågasatta sammanslagningen af tillverkningsoch försäljnings-skatten i gene hänseende riktig, han dock ej vore nöjd med den föreslagna siffran 80 öre, hvarigenom staten skulle göra en förlust på den beräknade inkomsten af bränvinsmedlen, hvadan han yrkade bifall till utskottets förslag i den föreslagna punkten; men med den egg att kammaren skulle besluta att ej bestämma beloppet af skatten förr, än det blifvit afgjordt, om begge skatterna skulle sammanslås samt om någon aflösning af tillverkningsafgiften borde ske. . Hr Johan Jönsson kunde deremot ej gilla den nya bränvinslagen, utan ansåg att tillverkningsoch försäljnings-afgifterna borde bibehållas vid oförändrade belopp, samt ville att en nedsättning i kostnaden för kontrollen öfver fabrikationen skulle ega rum, hvarför han förordade en återremiss. I samma yrkande förenade sig äfven hr Berg, hvilken, ehuru han bade all möjlig aktning för motionären för försöket att omhulda den för jordbrukaren nyttiga .bränvinsindustrien, dock ej kunde gilla förslaget, synnerligast i anseende till de stora betänkligheter han hyste mot den nya försäljningslagen, som bland annat äfven skulle underlätta sr re af krogar och blifva en uppmuntring till smuggling. i Hr Nils Larsson yrkade i ett längre anförande rent afslag å punkten, visande ärlig skäl som talade både mot tillverkningsoch Orstljntagslagen, såsom lord att de som icke besökte krogarne skulle få betala hvad krogkunderna hittills ensamme erlagt till kommuner, landsting och hushållningssällskap, höjandet af skatten från 80 öre, hvilket vore nödvändigt, om utskottets förslag antoges, men som skulle öka smugglingen i en oerhörd grad isynnerhet öfver norska gränsen, uppmuntringen att besöka krogarne, der bränvinet skulle bli lika billigt som i hemmet, omöjligheten att öfvervaka, att icke kommunerna mångfaldiga sätt skulle kunna betinga sig förjelar af bränvinsförsäljningen 0. 8. v. Hrr Ljunggren och Granlund yrkade äfven rent afslag, hufvudsakligen emedan de icke kunde gina utskottets förslag att aflösa den inkomst stälerna hittills haft af försäljningsafgiften, hvilka, under antagande att fortfarande få behålla densamma, företagit dyrbara kommunala arbeten, hvarjemte de befarade en återgång till den tid, då landet höll på att alldeles förderfvas af bränvin. Hr Medin förordade i allmänhet utskottets förslag, men yrkade återremiss å 1:a punkten, på det afgiften måtte så bestämmas, att staten hvarken komme att vinna eller förlora på försäljningsoch tillverkningsafgifternas sammanslående. . Hr Wijk ansåg att utskottets förslag skulle medföra flera fördelar, isynnerhet derigenom, att de båda afgifternas sammanslående skulle förekomma att betydligt större qvantiteter bränvin utskänkas än som erlägges skatt för. Men olägenheterna vore dock större och främst bland dessa det stadgande, som betoge kommunalstyrelsen rättigheten ått ordna bränvinsförsäljningen. inom kommunen. En del kommuner hade lyckats utrota de sista qvarlefvorna af det gamla krogväsendet, och detta hade visat sig vara välsignelsebringande, men nu skulle frukten af ett flerårigt arbete på en gång gå förlorad. Det gamla favoritsystemet skulle åter uppblomstra, och då de, som lyckats erhålla utskänkningsrättighet, ej fått densamma på lägre tid än ett år, så skulle de söka uppdrifva vinsten till den högsta möjliga grad. Yrkade afslag. Frih. Fock yrkade bifall till utskottets förslag, men med bestämmande af afgiften till 1 rdr. Genom 1854 årg bränvinslagstittning hade man visgerligen lyckats inskränka tillverkningen, kontrollera handeln och fördyra varan, men dermed också påsatt bränvinsindustrien en tvångströja, förnäm ligast dermed, att tillverkningsafgiften skall erläggas i förskott och ej kan återfås, om tillverkninen ej skulle kunna bedrifvas. Utskottet hade fat till uppgift att något lossa på de trånga banden och ställa så till, att varan kunde exporteras, hvilket för närvarande är omöjligt; och hade trott att de nuvarande olägenheterna bäst skulle kunna afhjelpas genom att göra näringen så fri som möjligt, äfvensom genom att föreslå tillverkningsoch pan Äg, JR EP sammanslående. I sedligt afseende borde ingenting vara att befara, då kommunerna, utan kollision med vinstbegäret, kunde med större kraft än hittills uppträda emot dryckenskapslasten. Hr Lyttkens yrkade afslag, enär han ansåg, att hvilket intresse som förestafvat motionen, icke vore det ett moraliskt. Genom att medgifva neder lagsrätten skulle man så småningom kunna vinna det nya förslagets gugaste fördelar, utan att rubba så många enskilda förhållanden. Hr A. Bergström yrkade äfven afslag, hufvudsakligen af det skäl, att det varit honom omöjligt att hinna sätta sig in i det genomgripande oci vigtiga förslaget, i hvilket fall varsamhet vore gg Frih. Gripenstedt yrkade afslag å den föredra; punkten af samma skäl, bland annat, som hr Bergström; men då han icke kunde neka, att det nuvarande vore behäftadt med stora brister, och det nya förslaget inneslöte många frön till det bättre, föreslog han en skrifvelse till K: M:t, med anhållan om utarbetande och framläggande för nästa kd af ett rad till ny bränvinslagstiftning, på de hufvudgrunder utskottet föreslagit. fr Kinmansson fäste sig isynnerhet vid det monopol af den mest onaturliga beskaffenhet, som genom städernas bränvinsförsäljningsbolag upp stått, och yrkade, jemte afslag i öfrigt, att betänkandet måtte återremitteras för att erhålla er lagförändring om bolags upphörande vid den tid då deras kontrakt tilländalöpa. Rent afslag yrkades af hrr Liss Olof Larsson T Rundgren, Lamberg, Åstrand, 0. B. Olsson, IJohn Ericson, Hjelm, Borg, J: E. Ericson Toch Falk. Hr Heggström instämde i hr Ap peltoffts yrkande. Hr Per Nilsson i Kulhult yr kade bifall till punkten, utom i afseende på skatte beloppet, för hvars. riktigare bestämmande har yrkade återremiss. Hr Ola Lasson yrkade bifall till utskottets för slag, med den modifikation hans reservation in nehöll, att aflösningen skulle utgå med en årlis ning a aggfiondsdol samt sålodon oftor 3 år upphöra. Hir Jöns Pehrsson och Sv. Nils ;Ison i Efveröd yrkade bifall till utskottets för -I slag, med den ROR att afgiften skulle be I stämmas till 70 öre. Återremiss yrkades af hr I I Forsbeck och Rylander, som i öfrigt godkänd J utskottets förslag, för att få afgiftsbeloppet än r I dradt, af hr Ola Månsson för att erhålla behöf -liga ändringar i tillverkningslagen, som ej vor .så oäfven, af br Brolin för beloppets bestäm mande till 87 öre samt af hr Grill. Hr Graf ström yrkade i likhet med frih. Fock bifall, me afgiftens bestämmande till 1 rdr. Hr C. Ifvars son godkände åtskilliga af det nya förslagets prio ciper; men då han icke hunnit sätta sig in i för h detsamma dessutt tycktes medför