Lys og Tugt. Nogle Vink til Skolen for Livet hvoriblandt et Forsög paa at bringe Börn a Almueskolen til Selvteenkning, af N. Nielsen. (Kristiania 1870. Hos alla civiliserade folk betraktar mar nu för tiden folkskolesaken såsom en lifsfråga. Hvad i den vägen, isynnerhet unde de senare åren blifvit gjordt hos oss är allmänt bekant. Om än framstegen hvarker varit så många eller hastiga, som man kund hafva önskat, äro de likväl omisskänneliga Derom vitna bäst folkskoleinspektörernas, ecklesiastikdepartementet samlade och deri från till trycket befordrade berättelser åren 1867 och 1868, hvaraf vi tid efter an nan i vårt blad intagit åtskilliga utdrag Dessa berättelser lära numera vara utdelad eller komma att utdelas till alla församlingar skolråd och önskligt vore, att de ock blefvc läste. De äro af rikhaltigt innehåll och a hvad deri säges om folkets förhållande till sko: lan och om tillsynen å denna, framgår klart, at om folkundervisningen på ett eller anna ställe icke går nog raskt framåt, detta uteslutande mäste tillskrifvas den slumrande ef: tertankan hos vederbörande sjelfve. Intresset för denna stora fråga är ick mindre varmt i Norge. Bland de flerfaldig; bevisen härpå är ofvan citerade i Kristiani: nyligen utgifna bok af N. Nielsen, som hvarje handa tänkvärda ämnen rörande folkuppfo stran. Hvad förf. deri säger om nödvändig hoten af en tillräcklig och allmän folkunder visning är visserligen icke SJ egentlige: nytt, men dock i den sammanfattning, hvar det förekommer, så läsvärdt, att vi icke kunn neka oss nöjet att ur-den lilla boken med dela ett kort utdrag. Vi välja härtill sjelfv: början: n tänkande menniska, som derpå göres upp märkgam, finner lätt att hvarje hennes fria oc medvetet uttalade ord, hvarje hennes handling min och åtbörd egentligen är att anse såsom sinn liga, i den materiella verlden framträdande yttrir gar af en i menniskans själ föregången eller sam tidigt föregående verksamhet, hvilket med andr ord vill säga, att hvarje fritt och otvunget före tagen gg handling nödvändigt måste ha si motsvarande formel eller sitt ideal i menniskc njälgn, som danade dem båda; först iden och soda