Aftonbladet – 30 april 1870, sida 3

Denna sanning gäller icke allenast individe: (hvarje enskild person), utan hela menniskoslägtet Tänker man sig derföre all mensklighetens själs begåfning, såsom enhet, kunna vi också tänka os allt hvad af menniskor blifvit uträttadt på jorden från Adams tid och intill våra dagar, såsom total summan af allas förenade verksamhet, ehvad m densamma framträder för vår betraktelse i forn af odlade, rikt blomstrande nejder, storartade jättelika pve ädla handlingar 0. 8. v eller framställer sig för oss såsom afskyvärda för härjningar och ödeläggelser eller andra mennisko fiendtliga dåd. Alltsammans är att anse såsom me; eller mindre trogna: afspeglingar af en i mennisko slägtets samlade själsbegåfning föregången medve ten verksamhet. Fasthålla vi nu denna föreställning om vårt släg tes oem såsom varande i och för sig en enhet, samt följaktligen betrakta alla mensk liga verk såsom trogna uttryck deraf, så måst också dessa nödvändigt visa oss denna begåfnings styrka, brukbarhet och sedliga riktning vid en viss gifven tidpunkt. Och så förhåller det sig äfven; ty vägledda ej mindre af historiska vitnesbörd än af forntidslemningar, upptäcka vi lätt en omisskännligt stegrad konstfärdighet och ändamålsenlighet i menniskoandens vek i det att förgångna slägten städse åt sina efterkommande lemnat alster och uppfinningar, hvilka dessa åter i sin ordning förbättrat och riktat med nya. Men häraf kunna vi med visshet sluta att menniskoanden sjelf tillväxer i snille och kraft. Man kan derför ock med skäl säga, att den under tidernas lopp efterhand stärkes och förädlas liksom af sig sjelf, allt under brottning med den yttre verlden, hvilken hon efterhand underlägger sig, i det själen, då hon nedrifver, ombygger och förbättrar sina förra arbeten samt alltjemnt gör nya uppfinningar, hvilka i en kommande tid åter ombildas, oaflåtligt går framåt mot sitt mål: sjelfförädling, utan att på sin väg hindras eller hämmas af verldens FR ty slägterna vexla, men anden sjelf är och förblir densamma, Man bar visserligen betviflat att menniskoslägtet år lika stadigt fram i sedlig riktning, som i andfig eller intellektuel; men huru mycket än må vara gnadt att framkalla ett dylikt tvifvel och fastän många och betydliga afvikelser än till ena och än till andra sidan om den rätta linien kunna åberopas till stöd för denna skenbara företeelse, måste vi dock hoppas, att äfven sedligheten går framåt, om också något långsammare än intelligensen. För att närmare kunna förklara orsaken härtill, måste tvenne vigtiga omständigheter tagas i betraktande. Af dessa omständigheter, hvilka båda stå i nära sammanhang med nyssnämnda förbållande och föröfrigt äro lika obestridliga, som allt hvad härofvan är sagdt, är den första att lika litet som de andliga eller intellektuella framstegen kunna be Htäckas hos alla nationer, i det att vilda och halfvilda folkslag endera äro stående på alldeles. samma punkt, som deras urfäder före dem eller blott ramvisa sparsamma tecken i den nyssnämnda riktDeg lika litet är det äfven i de mest ntbildade medborgerliga samfund samtliga individer, som deltaga eller medvetet gripa in i den stora andliga utvecklingsarbetet. et har fasthellre hittills varit så, att det ojemförligt öfvervägande antalet, d. v. s. sjelfva massorna i dessa samfund, nära nog förblifvit alldeles oberörda af de kraftansträngningar och framsteg, som, på afstånd sedda, förefallit som vore de gjorda af hela folket, fastän de åstadkommits endast af ett mycket litet fåtal bland de mera bildade. Nu är emellertid förhållandet, att hvarje samfundsmedlem i regeln alltid skördar någon vinst af den andliga verksamhet, som måste utgöra grundvilkoret för ci lisationens eröfringar, nemligen för såvidt alla i större eller mindre mån bafva godt af de upptäckter, uppfinningar och förbättringar, som vid olika tider göras inom vetenskapens och konstens områden; men då de fördelar, hvilka på detta sätt, likasom tillskurna och färdiggjorda tillfalla de råa massorna, icke äro frukter af någon dessas egen tanke-ansträngning, utan endast kommit dem till del genom efterhärmning och tillegnande, hafva dylika fördelar blott ringa förmåga att såsom andliga väckelseoch bildningsmedel verka på de okunnige, fastän de i allt fall kunna fva en pla välgörande inflytelse på deras fysiska och ekonomiska lefnadsvilkor. Ty om anden verkligen skall bildas och förbättras, måste den bringas till en bestämdare och lifligare verksamhet, än den ringa och ogge SR 0 som uppkommer då man mer eller mindre iknöjdt betraktar och tillegnar sig frukterna af andras arbete. Måttet af menniskans förädling är nemligen alltid lika med måttet af hennes egen förnuftiga verksamhet. Den andra icke mindre vigtiga omständigheten är att menniskan ej af sig sjelf kan fatta och förstå hvad som är moraliskt rätt; derom måste hon uppiras och undervisas. Men då nu all sann och verklig moralite rg sig på en klar och riktig uppfattning af de stora allmän-giltiga moraliska grundsatserna, emedan den ju annars ej skulle kunna tänkas såsom allmän, och härtill kommer, att medfödd naturlig godsinnthet hvarken kan tänkas sågom något för alla gemensamt, eller i och för sig kan få namn af moralit i detta ords rätta bemärkelse, så följer häraf, att en allmän menniskohjertats förädling och ett derifrån ur3 beg förbättradt sedlighets-tillstånd hos ett folk, blott äro tänkbara i sammanhang med de flere eller färre segrar, som hvarje menniska vinner öfver sig jelf, i det hon med klart medvetande och unjer erkännande af sin oafvisliga pligt, bekämpar de naturliga böjelser, som eljest skulle bringa henne i konflikt med samhällsordningen eller föra henne ut från den sanna Ng mot gedligt framåtgående. Vi se derföre också att detta allmänna framåtgående betingar och nödvändigt måste betinga tillräcklig förståndsupplysning, såsom ett oundgängligt vilkor, hvarförutan ett d likt framåtgående icke låter tänka sig hos ett e! skildt folk, mycket mindre hos hela menniskosläg; tet; men då okunnighet och råhet utan gensägelse ännu äro rådande hos ett vida öfvervägande antal menniskor, isynnerhet bland delä; klasserna, är det redan häraf klart, att framåtskridandet i moralisk förädling, särdeles hvad angår denna sistnämnda befolkning, endast kan ske mycket långsamt. Förf. anmärker vidare att moralen icke blott skall läras, utan också praktiskt genomföras i lifvet. Ett sundt och ädelt tänkesätt måste uppenbara sig i ord och handling och så att säga, genomtränga menniskans alla lefnadsförhållanden; men för att detta skall kunna ske, fordras mycken och trägen öfning och just i följd af den förhandenvarande, nästan totala bristen på en sådan praktisk öfning i att göra det goda, som läres oss, ser förf. hufvudorsaken dertill, att intet enda folk ännu kommit lika långt i moralisk förädling, som i förståndsutveckling. Utrymmet tillåter oss icke att längre följa förf. i hans vidare utveckling af sitt ämne, som han ganska utförligt behandlar, eburu han deråt gifvit den anspråkslösa benämningen: Nogle Vink til Skolen for Livet hvoriblandt et Forsög på at bringe Börnen af Almne-skolen til Selvtenkning. Önskligt vore att den lilla boken lästes af hvar och en, som nitälskar för folkupplysning. För dem, hvilka sjelfva befatta sig med barnundervisning, bör den vara så mycket lärorikare, som den innehåller många meddelanden, vitnande om förf:s klara er ning och brinnande nit för den sak, till hvars befrämjande han uppträdt. —Lr. — Vägg-karta öfver Europa af T. A. von Mentzer och L. A. Wadner. Denna karta är en fysisk och politisk skol-karta med starka färger, stora stilar och groft ritad, såsom beräknad att ses på större afstånd. Terrängteckningen eller skilnaden mellan högland, lågland och floddalar är särdeles vacker,