Aftonbladet – 30 april 1870, sida 2

I en hög ländstol vid spiseln satt en utI märglad, likblek gestalt — en högväxt man, mycket lik såväl Harry Chandos som den Ispöklika skepnad jag en gång tyckte mig ha Isett i galleriet. Var detta gengångaren? — det; hemska väsende, som väckt en sådan fasa? Var det han, som satt här alldeles stum och stirrade på mig med stora, vidöppna ögon? Om icke ett spöke, så var det åtminstone ett lefvande benrangel. Mina pulsar stannade; jag betogs äf den Blulgaste Utöka oavcu Åvjus SIN ENA arm och pekade befallande åt dörren med sina långa, knotiga fingrar: ett tecken åt mig! att gå. Jag dröjde ej att lyda. Förvirrad af den hemska synen, tänkte jag icke vidare på lady Chandos, men återvände skyndsamt ut i galleriet, Der, straxt utanför dörren, be-. fann jag mig ansigte mot ansigte med mr I Chandos. icke lätt glörfina bans utseende Jag s : I dä han fästn-sin blicl Svårligen PT ot SR elit n. mera stoliTT TE Enappi Störi rede . Har ni t derinne? frågade han. Ja, jag.. Meta förmådde jag ej säga; orden fastnade i halsen på mig. Hör hvad jag har att säga er, miss Hereford, började han och läpparna darrade af sinnesrörelse. Det bedröfvar mig djupt att nödgas brista i skyldig uppmärksamhet mot ett fruntimmer och allramest mot er, men jag förbjuderer att intränga i dessa rum, buru frestande det än må vara för er nyfikenhet. Härvidlag handlar jag som husbonde på stället och fordrar lydnad, Åt denna del af galleriet behöfver ni aldrig vända era steg; den måste anses såsom helig och fritagas från allt intrång. Med böjdt hufvud och rodnande ända till