Aftonbladet – 29 april 1870, sida 3

anslår t. ex. 1 procent af skatten till Bestridandet af de kostnader, som för en sådan kontroll läro erforderliga. Tal. yrkade bifall till 1:sta och -117:de punkterna, utom i fråga om afgiftens belopp I Grefve Hans Wachtmeister trodde att den föreslagna lagen skulle bidraga till att öka krogarnes :J antal och befordra bränvinskonsumtionen. Att den I fattige får betala varan dyrast är visserligen hårdt; , men tyvärr är han äfven mest utsatt för fresteli hvadan restriktiva åtgärder här mest äro af T nöden. Å Hr Arrhenius erkände att den nuvarande bränvinslagstiftningen uträttat mycket godt. Den hade Jhämmat bränvinssupandet och på samma gång förskaffat staten en betydlig inkomst. Men den hade icke i samma mån befordrat jordbrukets utveckling, utan tvärtom! inverkat förlamande på densamma, Bränvinsbrämningen är nemligen för närvarande en af jordbrukets förnämsta binäringar. Den ger landtmannen tillfälle till en utvidgad ladu gårdsskötsel. I sin ifver mot bränvinsbränningen gick man en tid så långt, att man påstod att dranken är ett förgift för boskapskreaturen och, genom den mjölk de gifva, äfven för menniskorna; Men nu har man kommit ifrån dessa öfverdrifter. Bränvinsbränningen är onekligen till nytta för jordbruket. Bevillningsutskottet har sett den från denna synpunkt och derföre velat göra dess idkande möjligt på vilkor, som icke äro alltför betungande. Det har föreslagit borttagandet af skyldigheten att erlägga skatten på förhand, ett vilkor, så hårdt, att en förhöjning af skatten ijemförelse dermed är en småsak. Bränvinstillverkningen måste visserligen vara underkastad en undantagslagstiftning; men man bör göra näringen så fri som med en sådan undantagslagstiftning är förenligt. Bränvinsbrännaren bör icke vara sämre ställd än hvarje annan medborgare. Man har framhållit det som en ator olägenhet, att enligt utskottets förslag skatten skulle efterhand utgå alltefter som varan såldes. Men tal. kunde icke inse, att det är någon vinst för landet att så stora summor på en gång inbetalas och dragas ur den allmänna rörelsen. Detta förslag har många sidor som förtjena framhållas. Åtskilliga detaljer kunde vara annorlunda. Men bristerna hindra icke det stora målet, att bränvinsbränningen måtte kunna bedrifvas såsom en för landet nyttig binäring till jordbruket. Vi klaga ofta öfver exporterandet af varor, som med mera fördel skulle kunna begagnasinom landet. Här har landtmannen ett godt tillfälle till afsättning af sina produkter. Dessa kunna användas inom landet till bränvinstillverkning utan att man behöfver äfventyra något i moraliskt hänseende, ty bränvinet kan få afsättning på verldsmarkoaden. Tal. yrkade bifall till utskottets förslag. Statsrådet Adlercreutz. Bränvinslagstiftningen af år 1854 förtjenar ett rättvist erkännande. Den har oafbrutet verkat för superiets hämmande och folkets moraliska höjande. Tal. kallade de båda författningarne af nämnda år ett äkta par af den ädlaste art. Den manliga parten, tillverkningslagen, hade strängt indrifvit medlen och upprätthållit sin makt och sitt inflytande, Den svagare parten, försäljningslagen, hade i fråga om afgifternas indrifvande mera rättat sig efter hörsägen och ofta funnit sig gäckad i sin förhoppning om inkomst. Försöken att undandraga sig den sistnämnda skatten hade blifvit allt djerfvare. Endast omkring en tredjedel af allt bränvinet vidkännes i sjelfva verket försäljningsafgifterna. En annan svag sida hos den nu gällande försäljningslagen är dess partiskhet för städerna. Tiden ir nu inne att lagstiftningen träder emellan för rutt fifva ökad kraft åt lagbudet och försona de stridande intressena. Det är ingen orättvisa att len förmögnare fåt betala lika hög skatt som den attige. Skattens betalande förskottsvis och på en sång är ingen nödvändighet. Den eftergift, utkottet föreslagit till producentens förmån genom nförandet af nederlag, var ganska lämplig. — Tal. ;odkände principielt detta förslag, utan att derföre illa alla dess detaljer. Skattebeloppets bestämnande till 80 öre måste han bestämdt motsätta ig. Det borde höjas till i rdr. Förslaget till örsäljningslag kunde tal. deremot icke alldeles odkänna. De anmärkningar han hade att göra not detsamma rörde dels partihandeln, dels komunernas rätt att ensamma, utan inblandning af onungens befallningshafvande, ordna utminuterinen och utskänkningen, dels äfven det stadgandet tt de icke skulle få hemta något slags inkomst eraf. Men han ansåg, att om blott riksdagen estämde ersättningen åt kommunerna för upphöandet af de nuvarande afgifterna, skulle utarbeandet af en förändring, angående försäljningen, som varande af rent ekonomisk natur, kunna öferlemnas åt K. M:t. (Forts.)