Aftonbladet – 26 april 1870, sida 3

I de sjelfva skulle bygga dem, nog skulle anlägga dem smalspåriga. För att gendrifva en sådan be;I skyllning ville tal. blott göra kammaren uppmärksam på en omständighet. De norrländska banor, ) som redan : finnas, äro allesammans bredspåriga. t Om man skulle fråga de Re som i dem äro intresserade, om de vilja utbyta dem mot smalspåriga, skulle de svara ett bestämdt nej, ty de skulle icke Janse sig af de sistnämnda hafva samma nytta för trafiken. De hade i handling visat sin öfvertygelse i denna sak. Tal. stödde sig derföre i denna I fråga på den erfarenhet man hade af de norrländska banorna. En svag bana har alltid svag F trafikförmåga. Skilnaden i detta hänseende är alltför i ögonen fallande. Den norra stambanan skall sätta Norrland i förbindelse med det öfriga riket. Man må icke föreställa sig, att trafiken åt detta håll skall blifva ringa. För 20 år sedan ansåg man att det var illa beräknadt att skicka ångbåtar till Norrland. Man förutspådde att det icke skulle bära sig. Nu är det ett kändt faktum att segeloch ångbåtsflottan på Norrland är ojemförligt större än i det öfriga riket. Talaren var öfvertyI gad att det skulle gå KR samma sätt med jernvägarne. Smalspåriga banor skulle icke blifva tillI räckliga för Norrlands behof. Vore det då skäl Jatt bygga den stambana, som skall sammanbinda . denna landsdel med det öfriga riket, smalspårig. I Tal. yrkade bifall till statsutskottets förslag. Hr Troilius förklarade sig här icke vilja ingå .i några detaljer, men ansåg att hvarje jernvägsT anläggning borde betraktas särskildt för sig, då man vill bedöma om den bör anläggas bredspårig Teller smalspårig. Vid en sådan anläggning borde: icke allenast kostnaden tagas i betraktande, utan Jalla de omständigheter, som kunde vara bestämmande för det ena eller andra byggnadssättet, såsom terrängen, de jernvägar, som möjligen finnas i grannskapet, den omgifvande ortens beskaffenhet, den antagliga tillväxten af dess trafik i framtiden. Det är i ifrågavande fall skäl att ej förbasta sig. Det är skäl att öfverlemna åt regeringen att bestämma om norra stambanan skall byggas bredspårig eller smalspårig. Regeringen skall skaffa sig alla de upplysningar som behöfvas. Så måste man gå till väga, om man vill att frågan skall utredas på det för fäderneslandet fördelaktigaste sätt. Tal. yrkade derföre bifall till statsutskottets förslag, Hr Rydqvist ansåg, att då anläggningskostnaden för smalspåriga banor, så betydligt understiger kostnaden för bredspåriga, då man på de förra uppnår en hastighet af 4 mil i timmen, och då de skulle blifva tillräckliga för den trafik som på lång tid kan komma i fråga, borde det vara särdeles vigtiga skäl som skulle förmå oss att nu sågom förr anlägga statsbanor af det dyrare slaget. Men man bör icke endast göra afseende på att få banor för godt Man skall se saken i stort. Man skall betrakta den ifrågavarande jernvägen såsom en blifvande stambana för mindre banor, hvilka sluta sig till densamma. Att sådana skola utveckla sig norrut, kunna vi på goda skäl antaga. Talaren hade sig bekant, att man på allvar satt ifråga att bygga en jernväg mellan Norge och Jemtland. Om denna kommer till stånd blifver den otvifvelaktigt smalspårig. Om nu norra stambanan anlägges smalspårig, så uppmuntrar man den enskilda industrien till anläggande af jemförelsevis billiga, smalspåriga bibanor, hvilka utan omlastning kunna stå i kommunikation med hufvudbanan. Talaren kunde omöjligt tro att, såsom en representant från Norrland yttrat, trafiken i denna landsdel skulle blifva så stor, att smalspåriga banor der skulle blifva otillräckliga. Varutrafiken på detta håll skulle hufvudsakligen komma att utgöras af trävaror, smör, fågel, kolonialvaror m. m.. Blefve den alltför stor, så återstod alltid den utvägen att anlä de dubbla spår och sålunda utvidga banan på bredden. Tal. Lock SERA till statsutskottets, bifall till friherre s förslag. Hr Nordenfelt ville icke vara någon EN men trodde sig utan anspråk på ofelbarhet kunna påstå, att besparingen Om att anlägga norra Mmambavan smalspårig icke skulle blifva så stor som man på motsidan lät förstå. Den största kostnaden vid byggandet af jernväg är grundens läggande, och denna kostnad är nästan densamma antingen banan skall blifva bredspårig eller smalspårig. Talaren ville gerna åtaga sig att anställa en beräkning inför K. M:t öfver anläggningskostnaden för Salabanan efter båda systemen Hans motståndare skulle ock få räkna, och man finge sedan jemföra resultaten. Med all aktning för denna kammare isynnerhet trodde han icke att det vore lämpligt att här företaga ett sådant räkneproblem. Detta hvad anläggningskostnaden beträffar. Fraktkostnaden blifver afgjordt större på en smalspårig bana. Den olika spårvidden på olika statsanor skulle äfven medföra stora olägenheter. Det händer vissa tider att en mycket stor trafik strömmar till en jernväg. En stor mängd vagnar måste derföre hållas, som oftast icke behöfvas, men som kunna begagnas på andra stäl: len. Denna fördel skulle gå förlorad om man ändrade spårvidden. Man bar talat om de smalspåriga bibanor som skulle komma att sluta sig till hufvudbanan. Men är det då så säkert att de skola blifva smalspåriga? Nu är händelsen den, att den enskilda banan Krylbo—Norberg är föreslagen bredspårig. Man vill icke hafva den smalspårig, emedan man anser sådana banor mindre ändamålsenliga. Tal. vidhöll sitt yrkande om bifall till statsutskottets förslag. Grefve Oscar Mörner ansåg, att man bör bygga jernvägar så billigt som möjligt och så väl som möjligt. Om smalspåriga banor kunna fullt motsvara trafikens fordringar, då är allt skäl att anlägga dem. Men detta måste man först hafva afgjordt. Något bättre beslut kunde icke fattas än det som statsutskottet föreslagit, nemligen att öfverlemna saken åt regeringens RIE Tal hade med smärta hört, att man icke med förtroende ansåg sig kunna afvakta denna pröfning, emedan regeringen skulle komma att öfverlemna den åt tjenstemän som icke äro opartiska. Men kan man väl tro, att dessa embetsmän, derföre att de redan uttalat sin åsigt. i frågan, icke vid en anbefalld ny underssöning skola göra sin pligt? Hvar finnes väl i hela verlden den representantförsamling, som kan tilltro sig att utan föregående undersökning efter några timmars öfverläggfatta beslut i-en sådan fråga och säga: så 1 jernvägen byggas och icke annorlunda? Tal, åtminstone ryggade tillbaka för följderna af ett sådant förfaringssätt. Det har blifvit yttradt, att här icke är frågan om en politisk bana. Men vore det en politisk fråga, skulle tal. uttalat sin åsigt. Nu deremot, då det gäller en ekonomisk fråga och en sådan som fordrar sakkännedom, ville han för sin del helst .öfverlemna den åt regeringens pröfning. Det har äfven blifvit sagdt, att man bör noga betänka sig innan man lägger ökade bördor på våra efterkommandes Men genom goda kommunikationer ökas nationalvälmåan och således äfven förmågan att bära bördorna. var finnes väl den godsegare som vill åtnjuta alla de förmåner som följa med ett förbättradt brukningssätt af egendomen utan att öka sitt förlag. Icke kan man anse de summor bortkastade som användas på jernvägarne. Tal. yrkade bifall till utskottets betänkande. Hr Wallenberg anvåg, att det vore oriktigt att, sedan anslaget till norra stambanan var beviljadt, efteråt bestämma ett vilkor. Det vore bättre att öfverlemna saken åt den myndighet, som bäst kan bedöma den, nemligen regeringen. Nu, då nio tiondedelar af statens stambanor blifvit anlagda 1 po vill man på försök anlägga den återstående tiondedelen smalspårig, för att försöka om det icke då skall gå lättare att få en utgrening af densamma till Köping. Talaren hade för sin del uppriktigt arbetat för Sevallabanan. Sedan det endast återstod att välja mellan Salabanan eller ingen bana norrut hade han ansett för sin pligt att rösta för denna. Nu ansåg han det icke heller vara skäl att motverka att denna bana blifver så ändamålsmålsenlig som möjligt. Han yrkade fortfarande ige till statsutskottets förslag. Grefve C. G. Mörner. Här hade blifvit yttradt att man ej behöfde frukta att den ifrågasatta undersökningen skulle blifva partisk, Regeringen skulle skicka icke allenast siva egna tjenstemän utan äfven andra sakkunniga personer ut på fältet för att anställa. undersökningar. , Talarea undrade mycket, huru denna armå, som regeringen skulle skicka ut på fältet, skulle komma att se ut, och huru de olika meningarne der skulle kunna blifva representerade, Han trodde för sin del, att frågan redan var tillräckligt förberedd för att kamrarne kunde fatta ett beslut om den ena eller andra spårvidden. Men det är ett beqvämt sätt, när man Vill bespara sig ansvar och omtanke, att kasta det På regeringen. Det har blifvit sagdt, att man bör ha förtroende för regeringens pröfning. Men då representationen nyligen förkastat ett förslag till norra stambanans sträckning, som regeringen, naturligtvis efter föregående pröfning, framlagt, kunde tal. icke inse, hvarföre man ovilkorligen skall hafva förtroende till regeringens pröfning i fråga om spårvidden. Han hade gifvit sin röst för den norra I stambanan i den förhoppning att kostnaden för densamma icke skulle blifva större än landets tillgångar medgifva. Man har mycket talat om bredspåriga banor med lättare öfverbyggnad. Detta föreföll tal. som att skaffa sig en stor och bred men svag häst. För sin delskaffade han sig hellre en liten hävt Man åtnönar em ; allmänhat ; vårt