Aftonbladet – 26 april 1870, sida 3

gare, Men dessa vägar äro byggda på en tid, då man om de smalspåriga vägarne ännu icke hade den erfarenhet, som vi nu ega. Tal. hade icke i de framställningar, som blifvit gjorda, funnit några skäl som kunde föranleda hönom att frångå sin åsigt, att kammaren bör fatta beslut till förmån för den smalare spårvidden. Frib. Bildt ansåg icke de herrar, som förklarade representationen omyndig i frågan, hafva uttalat något som förtjenade särdeles afseende. Att öfverlemna saken åt regeringen för att utredag var ingenting annat än att skjuta ifrån sig frågan om vägen skall byggas bredspårig eller smalspårig. Hvad skall regeringen utreda? hända kostnaden? Den kan likaväl utredas här. Man har sagt, att det är ett alltför stort ansvar för representationen att fatta ett bestämdt beslut i denna fråga. Men representationen är skyldig att åtaga sig detta ansvar. Man har sagt, att det är oriktigt att kommå med ett vilkor efteråt, sedan anslaget är beviljadt. Men det är alldeles icke något vilkor som kommit in på smygvägar. Man har sagt, att en bredspårig bana har större trafikförmåga, Detta är sannt, om den har att påräkna så stor trafik som den kan åstadkomma. Men detta är ingalunda fallet. Det är äfven ådagalagdt, att man på en bana med den spårvidd, som friherre Raab föreslagit, kan a Lagt en hastighet af 4 mil i timmen. Man hade haft mycket att säga om tal:s yttrande, att Sala-banan icke var någon po litisk bana såsom Sevalla-banan skulle blifvit. Han tyckte likväl, att ingen borde hafva missförstått detta yttrande. Han Ynenade naturligtvis, att den förstnämnda banan icke hade den militäriska betydelse, som den sistnämnda skulle haft, och som skulle varit ett motiv för att i fråga om denna frångå de ekonomiska skäl, som tala för en smalspårig bana. Då nu detta förslag fallit, ställde han sig i denna fråga helt och hållet på len ekonomiska ståndpunkten. Man tycker, att när man redan kostat på 100 millioner för att få ett system af bredspåriga statsbanor, kan man a kosta på 100 millioner till för att få det ärdigt. Men tal. trodde icke, att man får hand skas på detta sätt med millionerna. De 5 eller 6 millioner, som man bespar genom att bygga Salabanan smalspårig, kunna komma andra delar af landet tillgodo. Frågan är tillräckligt utredd. Att nu, sedan man voterat om riktningen, förklara sig inkompetent att fatta ett beslut rörande byggnadssättet, detta vore ett förfaringssätt, som tal. icke ville vara med om. Han vidhöll sitt yrkande om bifall till frih. Raabs förslag. Frib. A. C. Raab begärde åter ordet för att bemöta några af de yttranden, som under diskussionen blifvit fällda. En föregående talare hade antydt, att kammarens ledamöter icke kunde fatta ett välgrundadt beslut i frågan om att bygga norra stambanan smalspårig utan att hafva anställt undersökningar på fälet. Men då skulle riksdagen aldrig kunna besluta något hvarken i fråga om kanaler eller jernvägar. Man hade tagit anstöt af hvad tal. sagt, att en undersökning, verkställd af statens ingeniörer, icke skulle blifva opartisk. Men det är ju helt naturligt, att den, som går till undersökningen med en redan förut stadgad åsigt om den sak, som skall undersökas, kommer till ett annåt resultat, än en pieng som icke hyser denna åsigt. Ett enskildt jernvägsbolag öfverlemnar icke bestämmandet af bygg nadssättet helt och hället åt ingeniörerna. Vi äro icke berättigade att handla mera vårdslöst än enskilda bolagsmän. Man har sagt, att riksdagen icke efteråt bör bestämma ett vilkor för det redan beviljade anslaget till Sala-banan. Talaren kunde icke finna, att ett beslut att denna bana skall byggas smalspårig skulle vara ett sådant nytt vilkor. Frågan om spårvidden var föremil för en särskild punkt i det förra betänkandet, och denna punkt återremitterades. Således lärer väl denna fråga höra tillsammans med de öfriga; Statsrådet Adlercreutz. Konungens rådgifvare borde, för den händelse att frågan blefve hänskjuten till regeringens pröfning, i denna fråga hafva så få antecedentia som möjligt. Det var derföre icke tal:s afsigt att framställa något yrkande. Han ville blott varna för förhastade slutsatser, hemtade från grannländernas: exempel. De norska smalspåriga banorna äro helt korta, hvilket gör förhållandet betydligt annorlunda. Man har talat om den påtänkta, smalspåriga banan från Jemtland till Norge. Men den är beräknad för en ytterst obetydlig trafik, hvilket synes deraf att trafikkostnaden endast är upptagen till 19,000 rdr för milen. Om riksdagen antager statsutskottets förslag, öfverflyttas hela tyngden af ansvaret på konungens rådgifvare. Om desse vilja åtaga sig ett sådant ansvar, är det sannerligen icke för ege. lugn eller nöje. Men likasom motionären åbero pat sin patriotism, så hoppades tal., att man äf ven skulle antaga en sådan patriotism hos statsrådets ledamöter. : Vid anställd votering bifölls statsutskottets förslag med 60 röster mot 32, hvilka vore för bifall till frih. Raabs motion. sj ; 3:dje punkten, tillstyrkande en skrifvelse till K. om ttagandet af största sparsamhet vid byggandet af jernvägar, och det af reservanterna inom utskottet föreslagna tillägget om upplåtandet af en större eller mindre del af arbetet på entrepren. föranledde diskussion. För bifall till utskottets utlåtande med det nämnda tillägget, yttrade sig hrr A. C. Raab, Ekenman, Bildt och Rydqvist. För bifall till utlåtandet utan detta tillägg yttrade sig hrr Montgomery-Cederhjelm, Leyonancker, A. Th: Berg och C. Ekman, hvilka ansågo att staten icke skulle vinna något på att ge ar betet på entreprenad. Afslag på utlåtandet yrkade grefve af Ugglas och hr Faxe. Punkten bifölls utan det föreslagna tillägget. 4:de punkten, i hvilken hemställes att andra kammaren måtte fatta beslut rörande de af densamma återremitterade men af första kammaren bifallna 7:de och 8:de punkterna af utskottets belänkande n:r 19, lades till handlingarne. Statsutskottets betänkande n:r 57, tillstyrkande hr Rydqvists motion om befrielse för manufakturdiskonten från att af dess vinstmedel årligen ill riksgäldskontoret inbetala 21,000 rdr bifölls. Derefter föredrogs första kammarens tillfälliga atskotts-n:r 2 utlåtande n:r 5, afstyrkande friherre 1, C. Raabs motion om ändring i kammarens arbetsordning. dygn 307 innebar en förkortning af den tid som ir medgifven åt notarierna att uppsätta och åt sammarens ledamöter att justera föras anföranden amt åt sekreteraren att uppsätta protokollet. Det ekämpades af hrr Bergstedt, Fröman och Vordström, hvilka ansågo att med iakttagande hvad nu är föreskrifvet tillräcklig skyndsamhet fråga om protokollens tryckning kunde uppnås, och att det skulle vara obilligt att, såsom motioären föreslagit, ålägga talarne inom kammaren tt inom förloppet af en,dag justera sina anföranlen, hvarigenom de ofta kunde sättas ur stånd att ndra förhastade. yttranden. Häremot genmälce riherre A. C. Raab, hvilken ensam försvarade motion, att det vore en oriktig princip, att en al. skulle hafva rätt att efteråt ändra hvad han agt. En sådan frihet kunde gifva anledning till tt man mer än tillbörligt talade bredvid munnen. Jetta gaf hr Nordström anledning att yttra, det an trodde, att om allt hvad motionären sagt unler denna dags debatt skulie ordagrannt återgifas, skulle han sjelf vara den förste att vilja göra ndringar. Första kammarens tillfälliga utskotts ,:r 1 utåtande n:r 6, tillstyrkande att kammaren måtte örena sig i det af andra kammaren fattade beslut m bifall till hr Granlunds motion ängående ; nedsättning af porto för svar å telegram ill hälften af den afgift som är fastställd för vanigt telegram, bekämps.aes af hr v. Gegerfelt, om ansåg förslaget onödigt, men försvarades af r v. Otter, hvilken var öfvertygad atttelegramnens antal genom den föreslagna förändringen kulle komma att ökas så mycket, att någon minsking.i telgrafverkets inkomster icke var att beara, mA hr Odelberg. Förslaget antogs af kamnaren.