Aftonbladet – 26 april 1870, sida 3

Torsdagens sammanträde. Första kammaren. . Norra stambanans spårvidd. (Forts. fr. gårdagsbl.) Grefve Henning Hamilton anmärkte, att det icke sällan händer att statens inkomster och utgifter icke vilja gå ihop, och att man måste bereda sig nya utvägar för att skaffa tillgångar. Under sådana förhållanden måste vi vara betänkta på att icke låta skuldsättningen blifva alltförstor. Nu kunna smalspåriga banor NYE till betydligt lägre pris. Det är skäl att anlägga bredspåriga, der de behöfvas för trafiken, sonia åriga der trafikeh kan tillfredsställas genom sådana Att sådana banor till allmänt gagn kunna anläggas, detta hafva vi sett icke blott i andra länder, utan äfven hos oss. Omlastningen medför visserligen olägenheter för trafiken, men dessa olägenheter böra icke uppskattas så högt, att man för att undvika dem bör SA de fördelar, som en så stor besparing skulle medföra för staten. Talaren yrkade afslag till statsutskottets, bifall till frih. Raabs förslag. Hr Wern erinrade först om att de smalspåriga banorna alldeles icke hafva samma trafikförmåga som de andra. Men man bör dock föredraga dem, säger man, emedan de äro så billiga, Detta måste undersökas. Dermed att man säger, att de kosta så och så mycket i vårt land och så och så mycket i andra länder, har man icke kommit till något resultat. Kostnaden beror på terrängen. För att afgöra, huru mycket en bana skall kosta, om hon anlägges smalspårig, måste man först taga reda på terrängen och anställa sina beräkningar efter densamma. Det är således skäl att först få veta huru mycket den norra banan skall kosta efter det ena eller andra systemet. Åfven de sannolika trafikförhållandena böra beräknas. Det är bär första gången en bergslagstrafik i någon större utsträckning kommer i fråga. Det vore derför skäl att icke fatta ett beslut innan saken är tillräckligt undersökt. Ett företag på 30 millioner fordrar all möjlig undersökning. Den förste talaren hade låtit förstå att K. M:ts undersökning icke skulle blifva opartisk. En annan talare hade säågt, att ifall Sevallabanan blifvit besluten skulle det kunnat vara något skäl-att anlägga henne bredspårig, emedan hon skulle varit en politisk bana. Salabanan deremot är ej politisk. För att vara politisk skulle stambanan fortsättas öfver Köping: Mell huru vet denne talare, att det är omöjligt att få en bana från Sala till Köping? Om en sådan kommer till stånd, blifver ju norra stambanan efter hans eget antagande politisk. Man säger, att regeringen skulle sakna tid att undersöka frågan: Men ändock anser man henne tillräckligt undersökt och vill -afgöra henne nu. Man säger vidare, att regeringen skulle blifva missledd af underordnade tjenstemän, af desse ingeniörer som äro anhängare af det bredspåriga systemet. Men äro då vi mera säkra för att blifva missledde? Är då regeringen inskränkt till de eller de personerna? Kan hon icke låta undersöka saken genom sakkunnige personer af båda partierna? Man talar om statsverkets ställning. Man skger att vi icke ha råd att fortfara med ätt anlägga så dyra vägar. Äfven tal, tänkte på statsverkets ställning och pr att vi icke ha råd att göra en så dyrbar anläggning utan tillräcklig undersökning. Derför yrkade han bifall till statsutskottets förslag. Hr A. Th. Berg erkände nödvändigheten af en ändamålsenlig hushållning vid, jernvägsbyggnaderna. Men man bör se till att det år en ändaI målsenlig hushålning, icke en sådan som i sjelfva I verket blifver misshushållning. Man bar framstält det som ett axiom att genom anläggandet af smal