Aftonbladet – 25 april 1870, sida 3

Uucsy IUTLIROTIAl vf Ja, OM avla NA. oo ringsformens 63 föreskrifna krediv.VSummor; 1153 och 54, ficd förslag till voteringspronositione i anledning af katärs?nes skiljaktiga beslut i fråg om föreslagna statsbidrag sill vägars anläggma med flera allmänna arbeten, äftensom rörande a löningen för åtskillige vid innevaratids riksdag ho lagoch statsutskotten anställde tjenstemän. Såsom bekant är hade andra kammarei äte remitterat 6:te punkten af statsutskottets utlåtan de JM 34, angående riksgäldskontorets förvaltnin; under den tid som förflutit sedan början af 186 års riksdag, i ändamål att erhålla åtskilliga upp lysningar om det sätt, hvarpå kontraktet om de med hrr Raphaöl Sons afslutade 1868 års lån blifvit tillämpade I sitt utlåtande J4 55 had statsutskottet lerinät de begärda upplysningarn och hemställt, att dechärse måtte riksgäldsful mäktige meddelas äfven för dess åtgärder mer ifrågavarande lånet. Den meddelade förklaringei fann emgflertid hr Sääf icke tillfredsställande utan utvecklade 4 ett längre anförande de skäl som förmådde hondit att nu liksom förra gången då ärendet förevar hos kätnmaren, uttala sitt ogil lande öfver fullmäktiges förfarande, att utom fen procents ränta låta hvarje obligation åtföljas a halfårsvis till betalning förfallande räntekaponger hvarigenom statsverket drabbats af en onödig ut gift af öfver 260,000 rår. Samma åsigt uttalades äfven af hrr Leijer, Heggström, Medin och Forsbeck, hvilken sistnämnde framställde ett förslag; gående ut på att i öfrigt godkänna fullmäktiges åtgöranden, men ogilla det förevarande. Grefve Posse atsåg att fullmäktige handlat i enlighet med kontraktet och att den klandrade åtgärden ej vore något annat är beviljandet af den vid bvarje dylikt lån vanliga jouissance, om den ock häf bade erhållit en något ovanlig form. Hr Agardh, som icke fann något klandervärdt i den omhandlade affären, trodde att saken skulle framstå i klarare dager, om man tänkte sig att hrr Rapbaöl Sons icke voro något annat än lånöfvertägsre, som för den risk de löpte, om lånet skulle misslyckas och de sjelfva således få behålla Tobligationerna, måste hållas skadeslösa. Och den lutväg man dertill valt vore icke heller något ovanligt, enär till betalning förfallna kuponger medfölja obligationerna på hvarenda börsauktion. Hr Hedin, eom delade samma uppfattning, tyckte att det nästan såg ut som om: den klandrade åtgärden blifvit vidtagen för att göra ett godt intryck på dei titlätdska marknaden, emedan lånet derigenom kuntiat erhållas till ett nominelt lägre pris. Men om det ock i sjelfva verket blifvit dyrt. så torde kanske å andra sidan den fördelen icke kunna nog högt uppskattas, att en början blifvit gjord till vårt oberoende af den tyska penning-marknaden. Ett misstroendevotum mot fullmäktige skulle verka allt annat än fördelaktigt på den utländska markraden och derför afstyrkte talaren en dylik åtgärd, hvilken uppfattning delades af hrr Hierta, Liss Olof Larsson och Lyttkens. Efter diskussionens slut meddelades decharge för den ifrågavarande åtgärden med 110 röster mot 44, hvilka röstade för bifall till hr Forsbecks förslag. . Derefter föredrogs statsutskottets memorial n:r 56, angående stambanornas sjårvidd mi. 0. Första punkten, med hemställan att östra statt bariah inålte Erbålla samma spårvidd och trafikförmåga, söm d6 kittills anlagda stambenorna, godkändes utan diskussioi. Vidkommande den norra stambanan hade utskottet hemstält, att riksdagen måtte besluta atti skrifvelse anhålla det K. M:t behagade, efter ftillständig och noggrann utredning af såväl de tekniska soti de ekonomiska förhållandena, taga i öfvervägande hurivida icke vid byggandet af norra stambanan det må fitinas ändamålsenligt att införa ett billigare byggnadssätt, vafö äg genom användande af mindre spårvidd å hela batiat eller någon del deraf, eller svagare öfverbyggnad, ääå de hittills utförda stambanorna. Med anledning af detta förslag uppstod en längre öfverläggning, för hvilken det dock torde vara öfverflödigt att i detalj redogöra, enär denna fråga blifvit vidlyftigt afhandlad i denna tidning och inga nya skäl egentligen förekommo. Hr Lyttkens yrkade på bifall till ett under första kammarens j: diskussion i frågan framstäldt förslag, att den norra stambanan i dess fortsättning. måtte byggas med en spårvidd af 3 fot 6 tum engelskt mått (smalspårig bana) och med de inskränkningar i anläggningskostnaden, som af den mindre spårvidden betingas eller i öfrigt kunna finnas ändamålsenliga. Om denna mening förenade sig hrr (. ifvarsson, Heggström, Fredriksson, Sven Nilsson i Ef ji veröd, Gust. Jonsson, Sahlström, Jonas Jonas-1 son, Gumelius, Martin och grefve Sparre; s anförande pufvudsakligen, att om jernvägarne icke lt kunna byggas så, att de bära sig, så skulle jern-s vägsbyggandet snart nödgas upphöra, hvilket ej f vore Önskvärdt; att det skulle vara för de norra i orterna fördelaktigast att erhålla en smalspårig !l bana, enär man sluppe omlastning från de sanj(c nolikt uppkommande smalspåriga bibanorna; attt den af utskottet föreslagna skrifvelsen vore: så :! sväfvande, att regeringen, om hon vore riktigt sensibel för riksdagens önskan och ville anställa enåv riktigt noggrann utredning, kanske skulle behöfva ganska många år ionan denna utredning blefve il ördig; att riksdagen icke borde skjuta ifrån sig !l unsvaret för ett bestämdt besluts fattande i frå-f san; äfvensom att erfarenheten om, huru svårt det a varit att kunna förmå jernvägsstyrelsen att med-t e J I n r eg I 1 1 8 8 e r sifva byggandet af bibanorna smalspåriga, innefatade en varning mot att åt samma styrelse öfveråta utredandet af den blifvande norra stambanans pårvidd. -Grefve Sparre uttalade dessutom såsom in åsigt, att trafiken på norra stambanan icke commer att kräfva synnerligen stor trafikförmåga 108 jernvägen, och hvad särskildt beträffade linien nellan Upsala och Sala, trodde tal. att man icke li kulle kunna få nog små lokomotiver för att motvara rörelsens bebof. Detta yttrande föranledde wr Per Nilsson i Espö till den förmodan, att om vorra banan blifvit dragen öfver Sevalla, skulle len föregående talaren icke kunnat hitta på lr 10g stora lokomotiv. Sistnämnde talare äfvensom luv ir Staaff och Lithner yrkade på bifall till utPp kottets förslag, emedan de deisansågo att då rikslagen icke kan ega detaljkännedom i hithörande rågor, det vore bäst att Mrerlemna valet af spårredden åt den myndighet som skall verkställa yggandet, dels ock fruktade att om andra kamnaren beslöt att norra banan skulle byggas! malspårig, så kunde möjligtvis, sedan första kambaren bifallit utskottets förslag, frågan helt och F ållet förfalla och K. M:t således ega att använda? redien efter eget. behag, utan att något uttalande e ommit till K M:t. om riksdagens önskningar. ! ärekilda förslag framställdes af hrr Bjerkander, ! ledengren och Bergström, med hvilken sist5 ämnde hrr Sv: Nilsson i Ö terslöf och Alströ-?S er förenade sig. Hr Bjerkander åsyftade atte! u skrifvelse borde till K. M:t aflåtas med anhål-! n om utredning, huru all möjlig besparing skulle C unna åstadkommas, samt afge förslag i denna ktning till nästa riksdag. Hr Hierta tog detta ? vsiag i försvar såsom alternativ, i fall kammade n ej ville nu besluta sig för banans byggande nalspårig. Hr Hedengrens förslag gick ut på att an skulle besluta sig för en bana med lät: öfvarH yggnad, men aflåta en skrifvelse till K. M:t för t få utredt om ej en smalspårig bana kunde bennas lämplig. Hr Bergströms försiag åsyftade t beslut om bredspårig bana med svag öfverfegnad. lo Efter diskussionens slut anställdes votering meln utskottets och hr Lyttkens ofvannämnde för-g ag om smalspårig bana, hvarvid det senare segsk de med 110 röster mot 60. de I tredje punkten af sitt memorial hade utskot-)A t hemställt att riksdagen måtte i skrifvelse an-fa illa, det K. M:t täcktes -anbefalla styrelsen förut atens jernvägsbyggnvader att vid utförandet afet ;ssa byggnader iakttaga all den sparsamhet, som ) mi ed trafikens trygghet och banornas ändamålsenrä shet kan vara förenlig; hvartill br C. ifvarsson:ne fl. reservanter velat göra föliande t; i