Aftonbladet – 25 april 1870, sida 3

I08 an le id Arn and a dra VAD AMIUPLUBV AVV HADLA UL IUI lioner OCh öktldsätt; våra efterkommande för onödiga utgifter. Han fille yttra några få ord o den promemoria, som nu blitvit framlagd å bo det för kammarens ledamöter. Hr EiWorth frar höll såsom en särdeles stor fördel, att man, då c nya banhorha byggas med samma spårvidd som d gamla, kan begagha samma vagnar; men han t: bor ej I betraktahde; at för hvarje nå bana bi höfves nytt materiel, Att, Såsom, Ir worth på stått, smalspåriga banor skullö blilffa dyrare, ä en orimlighet. Låt vara att trafikkostnädet bli OR 2 0 FH I större, att det behöfs dubbelt så många lokomc tivlöräte, Arbbelt så många bromsare m. fl. Dett kan möjligen göra 2 X 3900 rdr mera på milen men man bör ej glömma att mätt bespar i anlägg ningskostnad kanske en half million påmilen. De år till full evidens ådagalagdt, att smalspåriga ba Hör ktnnåt byggas för mindre än 400,000 rdr mi . I len, att de dyraste båtior äf detta, släg, som finna i vårt land, kosta 500,000 rdr, och ätt deiNorge i de i anseende till terrängen svåraste trakter, endas kosta 515,000 rdr. Och nu kommer hr Elwortl J och föreslår besparingsbanor, som kosta 780,00 Itdr. Om våra efterkommande belastas med skul der, skola de icke glömma de riksdagar, som ådra git dem dessa. Ett folk, som tryckes äf bördor tlörär lusten till nya framsteg, förlorar modet al. yrkade afsläg till statsutskottets förslag, bi fall till sitt förslag, att fikedagen måtte besluta att norra stambanan bygges med et spårvidd af i fot 6 tum, engelskt mått. i Hr Montgomery Cederhjelm anmärkte, att i afseende på de tekniska frågorna har regeringer till gin joposition de personer som ega största sakkännedoin. Hen ähsåg, att riksdagen i denne sak borde vända sig med fullt förtrogen: e till re geringen, borde lemna den helt och hållet i regeringens händer. Han yrkade derföre bifall til statsutskottets förslag. j Hr Wallenberg fann denna fråga alltför svår och alltför vigtig, för att tran skylle våga afgöra henne innan regeringen yttrat sig. Hati atisåg det ganska Å a att utan fullständig undersökning. och utredning fatta ett beslut, som skulle blifva afgö-Itande för så många kommande år. Han ansåg i försigtigheten lina bifall till utskottets förslag. fir Nordentelt ansåg ig kunna möta alla frih. Raabs anmärkningar, såvida en diskussith sagnade till något mellan personer som i frågan stå på diametralt olika ståndpunkt. Han trodde sig utan I S8vårighet kunna bestrida såsom oriktigt det meIsta af hvad frih. Ta ffarnställt. Frågan var af sådan natur, att hon påkallade pröftilng af opartiske domare, d. v 8 sådana som svara i sämma sak. Då ingen här kan vara bättre i tillfälle att pröfva än regeringen, vore det i hög grad ovist att skjuta ifrån sig en sådan pröfning. Tal. var för sin del icke tveksam om utgången af densamma. Men just det, att motståndarne ickelvilja underkasta sig densamma, tyckes utvisa att deras ak är sjtilt, Tal yrkade bifall till utskottets örslag. a Grefve C. G. Mörner började med att förklara, att han var tacksam för det afseende utskottet fästat vid de meningar, som uttalades vid den förra diskussionen öfver denna fråga. Det var ettstort framsteg, att utskottet för en gång gått ifrån det förnäma afvisandet och bervärat sig att taga frågan i allvarligt öfvervägande öh Förgalå en skrifvelse till K. M:t. Dock kunde han icke tro, att en sådan skrifvelse skulle leda till något särdeles resultat. Den siste värde talaren hade ansett motståndarnes obenägenhet att öfverlemna saken åt regeringen såsom ett tecken till att de misströstade om sin sak. Han hade talat om den opartiska pröfning frågan skulle få genom detta öfterlemnande. Men när blott den ena sidan får tala och den andra skall tiga, huru går det då med den opartiska granskningen? Då de, som komma att företaga utredningen, äro positivt emot den åsyftade förändringen, finner man Jätt, att efter denna utredning allt kommer att stå tjvar på samma ståndpunkt. Under sådana förhållanden är ej mycket att vänta, om ej riksdagen uttalar en bestäm mening. Enskilda intressen göra kanske sitt till för att motverka den åsyftade besparingen. De som skulle få en smalspårig bana genom sin landsort skola kanske säga: hvarför skola vi få en sämre väg än våra grannar? Men icke är vägen sämre derför att den är billigare, om den uppfyller sitt ändamål. För att man börjat att bygga dyrare vägar än som behöfvas, icke skall man väl derför alltjemt fortfara dermed. Man skulle kunna äfventyra något med att nu fatta ett beslut, om saken vore oförsökt. Men då den flere gånger blifvit med framgång utförd både hos oss och i andra länder, skulle det vara en hög grad af blygsamhet om representationen icke tilltrodde sig att sjelf afgöära. tt lemna den ekonomiska sidan af saken alldeles utan afseende, blott derför att en ingeniör gör upp en plan efter beräkningar, som blott finnas i hans hufvud, är icke så alldeles välbetänkt. Om man också blott skulle bespara 5,000,000 rdr, är detta en fördel som man äfven i Sverge borde taga i betraktande. Att för de bibanor till norra stambanan, som komma att byggas och som utan tvifvel skola blifva smalspåriga, kan begagnas samma materiel som för hufvudbanan, är en fördel, som vida öfverväger den att könna begagna samma materiel på norra stambanan som på banorna söder om hufvudstaden. Dessa gifva redan tillräcklig sysselsättning åt sin nateriel. Talaren ville anmärka såsom mindre lämpligt, att motståndarne sätta upp förslag, som inhängarne af smalspåriga banor aldrig ifrågasatt, bevisa otjenligheten af dessa förslag och sedan tro ig hafva vederlagt hela det smalspåriga systenet. Han hade icke varit i tillfälle att granska len promemoria, som blifvit framlagd för kammaens ledamöter, och ansåg sig icke heller böra söra det, då någon yttranderätt inom kammaren cke tillkom författaren. Tal. hade läst åtskilligt tidningarne, som styrkt den öfvertygelse han relan hade om nödvändigheten att fatta ett decileradt beslut i frägnn Ett sådant beslut vore så nycket mera påkalladt som en tidsfråga derigeom skulle finna sin lösning. Tal. yrkade afsleg ill utskottets, bifall till frih. Raabs förslag. Frib. Bildt ansåg, att då ifrågavarande bana icke ar en politisk bana, såsom Sevalla-banan skulle lifvit, borde de ekonomiska skälen här vara af;örande. Kammaren kunde med rätta draga i etänkande att fatta ett beslut, att banan skall yggas smalspårig, om frågan icke vore tillräckligt ndersökt. Men så är ej förhållandet. Frågan r icke blott tillräckligt diskuterad. Hon är äfven raktiskt löst. Smalspåriga vägar fionas både hos ss och i andra länder. Man kan uppnå en hatighet af 48 mil i timmen på dessa smalspåriga ägar som frih. Raab föreslår. Man kan transortera 40 vagnar på en bredspårig batia, 20 på en smalspåriga, men öfverhufvud taget behöfva ndast 5 vagnar användas. Således måste trafiken yrdubblas, innan de smalspåriga banorna blifva tillräckliga. Man behöfver sannerligen icke stanna s! förlägenhet för huru man skall använda de mil-d oner riksdagen voterat till sträckningen mellan fö jpsala och Sala. Om denna i stället för 12 mil-!hb oner endast kommer att kosta 7, kan man an-)b ända återstoden till andra ekonomiska banor som n ro till nytta för landet i dess helhet. Det varsi aturligt att man här byggde bredspåriga banor, rn å man icke hade kännedom om de smalspåriga; bh: jen det skulle vara högst besynnerligt om vim ed den erfarenhet vi nu ega och då vi hafva k ulkomligt fria händer skulle fortfara på dets: hunla sättet. Man talar om den opartiska pröf-H ing frågan skulle få genom att hänskjutas tillni geringen. Tror man då verkligen, att icke det m inda omdömet redan har tillräckligt med mate-ex alier för att bedöma den? Representationen la åtte väl här vara mera opartisk än ingeniörer,k m redan uttalat sig mot de smalspåriga banorna ri ch som alla äro utnämnde af chefen för jern-:6 igsbyggnadsstyrelsen. Man talar om förtroende re r regeringen. Tal. hade röstat för den riktning af!sn ;rra stambanan som regeringen föreslagit. Dettam åtte väl kunna anses för större bevis på förtrohb, ide än att bänskjuta frågan om smalspåriga väjat r till dess afgörande. När man har eget om-! fi ime i en fråga behöfver man icxe hänskjuta den ; et I någon annan. ). yrkade derför afslag tillDby ner. OT LP rn ON FO CR MD PD Aja fm D men nm-————— VÄ Mk MMMM