Aftonbladet – 25 april 1870, sida 3

hårdnackade strid, som utkämpades mellat de båda armeerna, och att omständligt redogöra för deras evolutioner, de ursinniga atackerna, de plötsliga utfallen, de försigtiga tertågen. Det kan vara nog att meddela, att alla rörelserna utfördes med det glada mod och den bravour, soiii utmärker soldater, hvilka slåss på narr. Den flendtilga ärs mön, i grund slagen, retirerade med förluster. . oo Detta var signalen att Återvända till Briglitön. Nu togs staden med storm. Jertivägsstationerna öfverrumplades och bestormades; med knytväfsslag, om också icke med gevärsskott stred man om platserna. . ad 7 på aftonen skedde de frivilliges af— Ett stoft möte hölls den 19 dennes i Calcutta, på hvilket vigtiga resolutioner ahtogos beträlfande den ostindiska bidgetet. Man opponerade sig mot inkomstskatten, mot de oerhörda utgifter, som Indian office i England gör, samt tnot systettiet ätt af de löpahde inkomsterna i förskott uttaga summor att aivändas till utoihofdenliga allmänna arbeten. Ett meinoriäl äntogs, hvarl yrkades inkomstskattens afskaffande och utnämning af en kongl. komit6 med uppdrag att undersöka orsakerna till de ostindiska finansernas dåliga ställning. I Ostindien har England ryligen genom dödsfall förlorat en af sina trögiiaste bundsförvandter, maharadschahn af Kuppurtulla. Denne furstes far hade efter kriget med sikherne år 1845 förlorat hälften af sina besittDingar, emedan han ansågs icke ha varit någon pålitlig bundsförvandt åt England. Sonen ådagalade deremsöt under upproret 1857 den största trohet. Knappt had? kriget brutit ut, så ställde han sig, ehuru endast förpligtad att erlägga en penningeskatt, med alla sina trupper till den engelska kommissariens örfogande och erbjöd sig att uppbåda så stor tyrka, som var nödig, och marchera till Delhi. Som man ansåg hans tjenster hemria vf större gagb, erhöll han dock iuppdråg att kydda stationen Sullundhur och upprätthålla örbindelsen mellan denna punkt och Lahore, vilket han också med mycken tapperhet jorde. Efter Delhis fall aftågade han med ina trupper för att deltaga vid belägringen f Lucknow, der hafi var den enda indiske :! urste som fauns på platsen och, utan afse-. nde på sin rang såsom suverän, ställde sig, nder sir Hope Grants öfverbefäl, Hans trup: er utmärkte sig mycket, och han sjelf visade : rof på stor personlig tapperhet. Sedermera ; elönades han för sin trohet med en förstong af sitt område; jemte det han erhöll inealjen för personlig tapperhet, var han ätvenf f g t 1 af de förste, som hugnades med storkoret af den. indiska stjernans orden.