Aftonbladet – 25 april 1870, sida 3

LJ 2 myr NT YVARGUT BM AVG Hi deputerade: Arago, Bancel, Cremieux, De 8 seaux, Dorian, Esquiros, Ferry, Gagneu 5 I Gambetta, Garnier-Pages, Girault, Glais Bizoin, Grevy, Magnin, Ordinaire, Pelleta och Simon. Bland de pressens fepresentat ter, som undertecknat manifestet, finner ma Louis Jourdan, Siecles, A. Peyrat, Aven Nåtionals, samt Delescluze, Reveils hufvud tt redaktör. . Frankrike hotas midt under plehisnitet en ny anledning till jäsning och agitatiol Arbetarne vid ett stort antal fabriker i Par he, följt sina kamraters i Creuzot exemp Och gjort strike. Början gjordes förl. tisda af gjutarne och formarbetarne vid Cailsstor maskinverkstad, och exemplet följdes snar af ett betydligt antal af de öfriga arbötarfn i samma fack vid hufvädstadens öfriga gju terier och mekaniska verkstäder. Dera antal skall, enligt en korrespondent ti Kölnische , Zeitung, uppgå till ej mindre ä 15,000. — Skräddaregesällerna ha äfven in ställt sitt arbete, och arbetarna inom fler: andra yrken skola stå i begrepp att tillgrip: samma åtgärd. Det talas till och med on att en allmän strike bland arbetarna skal vara förestående. Från Wien kommer samtidigt underrättelse att denna stads invånare blifvit försatta i e liten förlägenhet derigenom, att alla bagare: . gesällerna på en gång instält sitt arbete. ), Anhäpgarte af de arbetande klassernas kändidaturer till det engelska parlamentet Iha öppnat ett nytt fälttag. De ha börjat med ett möte i Kensington, en af Londons förstäder, under parlamentsmedlemmen Charles Dilkes ordförandeskap. Bland de närvaI rande såg man John Stuart Mill, den bekante filosofen och kämpen för qvinnans emancipation. Jakob Bright, ministerns bror, hade tillsammans med flera andre uppsatt förslag till ett manifest, af hvilket man får ett begrepp om det socialistiska partiets organisation och planer. Det hufvudsakliga innehållet deraf var följande: I fall man fortfar att förvägra folket fördelen, af en omedelbar representation för arbetets intressen, förpligta sig arbetarne att uppställa en kandidat vid hvarje val. Genom att gifva sina röster åt denne kandidat skola arbetsklassens vänner förhindra de liberale att segra och nödvändigt gifva tories majoritet. Förbittringen hos de engelske arbetarne måste vara mycket stor, då den kan förmå dem att uttala dylika hotelser. Långfredagen hade de arbetslöse arbetarne i London tillställt en stor procession. Med musikkårer och fanor i spetsen tågade de från Clerkenwell Green, den vanliga utgångspunkten för dylika processioner, till Trafalgar quare. Mötets ordförande höll ett tal, hvari han påstod, att nöden bland arbetarne mycket väl kunde förminskas, utan att många tusen af dem skickades till kolonierna. I Epgland och Irland funnes omkring 15,000,000(?) acres jord, som låg ouppodlad och obegagnad; dessa sträckor borde regeringen inköpa för en billig samma och låta de sysslolöse arbetarne uppodla dem. Stora sociala förändringar förestodo i Europa; det skulle bero på regeringens åtgärder, om denna omhvälfning skulle aflöpa fredligt eller ej. Mötet antog slutligen en resolution, att regeringen i en petition skulle uppmanas att inköpa ofvannämnda ouppodlade areal. Såsom vi redan nämnt, hölls den vanliga Arsrevyen med Englands frivillige måndagen den 18 dennes i Brighton. En korresponlent på platsen beskrifver på följande sätt lenna storartade och lifliga fest: Redan rån kl. 9 på morgonen hvimlade stadens sator af menniskor. Alla fönster voro flaggpeprydda; vimplar hängde mellan våningarne ller svajade tvärs öfver gatorna, för den ätta brisen utbredande sina bjerta fårger ned inskrifterna: Ära åt de tappre! Länge ! efve de frivillige! Krigare, varen välkomie Bland folkhoparne blandade sig ett be, ydligt antal frivillige, hvilkas brokiga uni-i ormer — blå, röda, grå, gröna — skimrade 1 skolskenet. z Klockan före 10 voro alla frivilliga på sin lats; de samlades på fem särskilda ställen. KJ. precis 10 hördes ett kanonskott, och ästan genast. begaf sig öfverbefälhafvaren, ir James York Scarlett, åtföljd af en lyande stab, till mötesplatsen. Kl. 12 11 ett nytt kanonskott, och de rivillige sätta sig i rörelse. I spetsen marcherar ett detachement husarer, derefter öljer den första divisionen, kommenderad af rd Truro. Den långa husrad, som sträcker g utmed hafvet i mer än tre engelska mil, bjöd en hänpförande anblick, Husväggarne kyldes af fanor, baner, guirlander af grönt ch blomsterfestoner. Vid Bedford-street ar en triumfbåge rest, på hvilken lästes rden: Välkomne! samt: Försvar, ej utaning! 5 Trupperna tågade öfver S:t Peters-place, farlborough-place, Gloucester-place, Pavilion rTounds, Castle square o. s. v. åt dynerna!h ll. När den sista brigaden befann sig vid iumfbågen på Bedford-gatan, var kl. 1. Folkhoparne styrde kosan mot dynerna. efileringen skulle törsiggå. utanför hippog romens stora läktare. Redan kl. 11 kunde nna icke rymma en enda menniska till;h an såg hofvud vid hufvud ända nedifrån h upp. Till venster utåt hela kapplöpnings: ltet befann sig en ofantlig massa af åskåWre. sh Defileringen började vid middagstiden. Ka-de Uleriet tågade fram i troppkolonner, ar-S2 leriet ij divisionskolonner och infanteriet kompanikolonner. Trupperna voro fördek de i fyra divisioner under befäl af generalajoren Brownrigg, generalmajoren prins Edfr: rd af Sachsen-Weimar, generalmajoren wey och generalmajoren Lysons. Man pskattade de frivilliges antal till 25— ,000 man, nemligen 50 män kavalleri, 4000 L3 an artilleri och 21,000 man infanteri. te Defileringen varade i en och en fjerdedels gi ome. Flere komiska händelser tilldrogo 52 s; men oberäknadt några löjligt utstyrdeTi? villige och några andra, som defilerade i rid mot alla civila och militära reglor, var 8: raden tillfredsställande. Kavalleriet margå herade ståtligt i spetsen. — Artilleriet var st: I representeradt. Folkmassan applåderade sinnigt. . Infanteriet, i 12 brigader på närmare 2000, in hvardera, upptog ensamt för sig en timC AA fin AL 17. rr oo a l Å ; : L l 0 FR Ht ta oh Pr 0 00 vm