Aftonbladet – 23 april 1870, sida 3

Llsadt, förhindrar demma närings tekniska oc industriella utveckling och beröfvar dess id . kare frukten af sin möda; L :) rättighet för tillverkaren att upplägga brän vinet på nederlag i brännerimagasinerna, hvari genom tillverkaren sättes i tillfälle att för Isälja sin vara, då högsta pris kan betingas borttagande af minuthandelsoch utskänkningsafgifterna, hvilka endast föranleda er orättvis och obillig beskattning samt läggs en alltför godtycklig makt i stadskommunernas och några få monopoliserade bolag: händer; dessa afgifters sammanslående med den til staten utgående skatt, hvarigenom beskattningen, såsom sig bör, återföres i statens hand, varande härvid det grannlaga vilkoret fästadt, att, staten skall lemna kommunerna aflösning för de inkomster de nu hatva af minuthandel och utskänkning, samt att innehafvarne af alla sådana rättigheter deri skola bibehållas, så länge dessa rättigheter vara; den gemensamma skattens betalande först då bränvinet antingen vid tillverkningen eller från nederlagsmagasinerna till förbrukning) uttages, hvarigenom betydliga ränteförluster och kostnader för tillverkaren och köpmannen undvikas; samt slutligen rättighet för egaren af det tillverkade bränvinet att få förflytta detta från brännerimagasinerna till andra nederlagsplatser, och beviljande af sådana förmåner åt spritfabrikanten och. exportören, att utförsel af sprit kan uppstå. Bevillningsutskottet har, stödjande sig på de grunder motionären sålunda uppställt, på ett tillfredsställande sätt löst de praktiska svårigheter som här förelegat. Men hufvudsakligen i ett fall, och detta är så vigtigt, att hela reformens framgång kan sägas hvila derpå, har utskottet afvikit från motionärens förslag, nemligen i tråga om den skatt, hvilken, minutbandelnsoch utskänkningsafgiften inberäknad, skulle utgå till staten. Motionären har föreslagit, att den till staten ingående gemensamma skatten skulle utgöras med 1 rdr, visande att detta icke utgjorde någon faktisk skatteförhöjning, utan snarare skattenedsättning, hvaremot utskottet antagit 80 öre pr kanna af normal styrka för bränvin, som inom landet tillverkas och förbrukas. Mot det slut, till hvilket utskottet i denna del kommit, hafva frih. Alströmer, hrr A. G. v. Bennich, J. Arrhenius, C. A. Rettig, föb. A. H.. Fock och hr O. P. Rylander nedlagt reservatiouer med yrkande, att skatten mätte bestämmas till I rdr, hvarjemte grefve H. A. Hamilton i afgifven reservation, under förklarande, att enär den uti 12 g föreslagna bränvinsskatten af 80 öre enligt bans åsigt bör vara tillverkningsafgift, men ingalunda motsvarar en förening af tillverkningsoch förbrukningsafgifterna, föreslagit att ordet förbrukas, måtte ur paragrafen utga. Utskottets beslut i denna del har väckt mycken förvåning. Efter det att utskottets afdelning till grund för hela sitt mödosamma och väl utförda arbete lagt den bestämmelsen, att den gemensamma, till staten utgående skatten skulle utgöras med 1 rdr, varförutan någon aflösning till städerna icke är tänkbar, samt sedan de af afdelningen uppgjorda. förslag till tillverkningslag och försäljningslag i öfriga delar blifvit af utskottet antagne, och sålunda; bestämdt var icke allenast att nuvarande tillverkningsskatt och försäljningsafgifter skulle sammanslås, utan äfven att en aflösning, i rundt tal beräknad till 1,600,000 rdr, skulle utgå till hushållningssällskap, kommuner och landsting för dem frångående inkomster, bestämde utskottet besynnerligt :nogden gemensamma skatten till 80 öre, hvarigenom utskottet gaf dementi åt allt hvad det förut hade-beslutat och fullkomligt ref sönder sitt eget verk, När Penelope om natten ref upp hvad hon om dagen väft, skedde detta efter en bestämd olan och i en bestämd: afsigt, men hvilken plan och afsigt de utskottsledamöter, som röstade för 80 öre, efter att hafva godkänt rfdelningens alla förslag i öfrigt, haft, det omförmäler icke historien. Af den i utskottsbetänkandet intagna förklaringen, att letta skulle skett, emedan det ännu ansågs visst, huruvida förslaget om försäljningsafifternas indragande kunde komma att af kamarne bifallas och följaktligen om den derpå jeroende ersättningen till kommuner; landsing och hushållningssällskaper skulle af tatsverket utgöras, framgår endast tydliare, att de som bestämde beslutet icke visste wad de ville, eller gjort klartför sig, att denna råga är af största betydelse: för vårt land. Det går lätt att af: oförstånd eller andra: nledningar slita sönder en vigtig sak, men : let är icke så lätt att åter foga det sönder-. ifna samman. Många motsatta intressen : unna möta, många hinder uppstå, om denna eform nu icke genomdrifves af dem, somj:! örstå det gagn för det allmänna och enkilda, som deraf :skulle följa, samt årslånga iksdagsstrider komma att föras, innan ett å gynnande ögonblick som nu är inne åter. oträder. ; Det torde i afseende å utskottets beslut . öra, nämnas, att detta föregicks af votering : amt fattades med 2 rösters majoritet... Vi a hört uppgifvas, att det skulle tillkommit t ett uppenbart missförstånd, föranledt dersenom, att en plötslig pazik påkom åtskilga ledamöter, hvilka befarade att, med den ormulering 12 i utskottets förslag till fill erkningslag hade; det skulle kunna inträffa, tt om denna antoges af riksdagen, men den uvarande försäljningslagen bibehölles oförndrad, man finge en till staten utgående katt pr kanna af 1 rdr, med bibehållande f minuthandelsoch utskänkningsafgifterna. )m detta varit skälet till det besynnerliga eslutet kan man säga, att det tillkommit till öljd af ett skrämskott. Men de som röstat tör 80 öres skatt, efter tt hafva antagit förslaget för öfrigt i sin elhet, må för denna inkonseqventa andling aft hvilka skäl som helst, så är det omöjRe mm se KR AA svt