Aftonbladet – 22 april 1870, sida 2

STOCKHOLM den 22 April. Frågan om den spårvidd och det byggnadssätt i öfrigt, som böra tillämpas vid anläggningen af den norra stambanan från Upsala och öfver Sala till Storvik, afgjordes i går afton af båda kamrarne, I första kammaren, der, såsom vi i gårdagsbladet omnämnde, debatten redan var öppnad på förmiddagen, fortsattes den med mycken liflighet ätven på aftonen. Förutom de talare, som redan på f. m. yttrat sig och af hvilka flere togo ordet äfven på aftonen, uppträdde ytterligare till försvar för statsutskottets förslag, att hänskjuta afgörandet till K. Mit, hrr Berg, Brun, Troilius och Oscar Mörner, hvaremot hr Rydqvist biträdde förslaget att riksdagen skulle fatta ett bestämdt beslut och föreskrifva att banan borde byggas smalspårig. Försvararne af utskottets förslag åberopade förnämligast till stöd för sin mening omöjligheten för riksdagen att kunna besluta i ett ämne sådant som detta, hvilket fordrade en mångsidig och opartisk utredning och berörde ämnen, om hvilka flertalet af riksdagens ledamöter ansågos icke kunna bilda sig ett omdöme. Från andra sidan invändes deremot, att man svårligen kunde hos regeringen vänta en opartisk anskning af frågan, enär inför henne blott den ena sidan, nemligen hennes officiella ingeniörer, hvilkas bredspåriga tendenser vore allmänt kända, finge tillfälle att yttra sig. Detta inkast väckte på vissa håll mycken anstöt, såsom enligt åtskilliga talares förmenande innefattande en för regeringen förnärmande beskyllning, att hon icke skulle vilja opartiskt och samvetsgrannt skärskåda frågan från alla sidor. Att föreställningen derom, att afgörandets hänskjutande till regeringen vore alldeles detsamma som en seger för det bredspåriga systemet hade goda gronder för sig, derom vittnade dock ganska tydligt de yttranden, som fälldes af detta systems anhängare, hvilka, isamma andetag som de förklarade att en ytterligare utredning vore nödvändig innan beslut om spårvidden fattades, tillika läto förstå, att om regeringen blott finge saken om hand, så vore de förvissade om att deras åsigt skulle blifva den segrande. Det var isynnerhet hrr Nordenfelts och Troilii yttranden, som gingo i denna riktning. Å andra sidan anmärktes, isynnerhet af frih. Bildt, att. man. egderätt att fordra af repreSentanterna, att de göra sig redo för huruvida de medel, som de bevilja, anslås till en bana, som kostar 12 millioner eller till en som kostar t. ex, endast 6 millioner. Man ansåg på denna sida, att den utredning som vunnits genom den i ämnet förda offentliga diskussionen var alldeles tillfyllestgörande för att bedöma frågan och i densamma fatta ett beslut, ty det hade blifvit ådagalagdt, att den smalspåriga banan blefve billigare att anlägga, att den vore tillräcklig för den trafik som på långliga tider vore att förvänta, att på densamma kunde ernås den erforderliga hastigheten och att, om framdeles trafiken skulle så ökas, att den enkla smalspåriga banan befunnes otillräcklig för dess besörjande, hade man utvägen öppen att då utlägga banan till större eller mindre. del med dubbelt spår, hvarigenom dess trafikförmåga vida mer än fördubblades. Mot påståendet, att stambanornå, sådana de nu äro byggda, trafikerabilligare än den smala banan med lätt öfverbyggnad, invändes derjemte från denna sida, att detta egde sin riktighet, under förutsättning att stambanorna hade fallt upp att göra, men detta vore hos oss: icke fallet. Resultatet blef i första kammaren, att statsutskottets förslag att öfverlemna till K. M:t att efter utredning besluta i ämnet bifölls med 60 röster mot 32, hvilka senare voro för frih. Raabs förslag att nu besluta banans byggande smalspårig med 14 skålp:s skenor. I andra kammaren fick frågan em annan utgång, i det den åsigt, som stannade i minoriteten i-medkammaren, här segrade med en majoritet af 110 röster mot 60. Beslutet blef, att norra stambanan i dess fortsättning skall. byggas med en spårvidd af 3 föt 6 tum engelskt mått, och med de inskränkningar i ;anläggningskostnaden, som af den mindre spårvidden betingas eller i öfrigt kunna befinnas ändamålsenliga. Naturligtvis voro hufvudargumenten på ömse sidor här ungefärligen desamma. Anhängarne af statsutskottets förslag förklarade kammarens ledamöter inkompetenta att. bedöma frågan, och .motsidan ansåg, den. utredning som, vunnits alldeles tillräcklig för att derom bilda sig ett. omdöme, hvartill ingalunda fordrades insigt i några tekniska detaljer, utan vanligt sundt förnuft. I denna kammare betonades särskildt af en: ledamot, hr Lyttkens, med mycket eftertryck, att det vore at vigt att antaga det smalspåriga systemet norr om Mälaren framför allt med hänsyn till de bibanor, som måste tänkas i samband med stambanan, så framt landets behof af kommunikationsanstalter skall: blifva någorlunda tillfredsstäldt och något gagn vinnas af denna stambana, hvilken, i likhet med stambanorna. i de: flesta andra orter, komme att framgå genom ödemarker, och följaktligen i sin egen närhet ej hade någon synnerlig trafik att upphemta. Såsom bevis på hvad man hade ätt vänta, eller.rättare. att mani hade rakt ingenting att vänta af en skrifvelse till K. M:t, anförde grefve Sparre den erfarenhet han hade haft om det energiska motstånd, som. stambanestyrelsen gjort, då det gällde att besluta anläggningen af smalspåriga bibanor. Emot det från andra sidan till stöd för de tyngre Banorna anförda argumentet, att stambanans lokomotiv kunde draga ända till 40-vagnar, anmärkte. grefve Sparre jemväl, att detta just visade huru orimligt mycket för stor hela attiraljen vore, då. erfarenheten gifvit vid handen, att i medeltal endast 5 vagnar fännos i hvarje tåg. I andra kammaren framställdes under debatten äfven åtskilliga andra yrkanden, hvilka RR TRES SER RER ESA Yun 28 Le 7 La SL. 0 JERAR (IRIS ART FRTSAR V VLIKAL Eh