Aftonbladet – 20 april 1870, sida 2

har mina skäl. Farväl, Anna! laga nu handskarna snällt. Farväl, sir; och tag er i akt att Svarta Prinsen ej kastar er ännu en gång ur sa deln. Skrattande åt sin anmärkning om handskarna och min om sin favorithäst, gick har upp i vestra flygeln och var inom en minu åter nere. Han klappade sin gunstling, språ. kade vänligt med honom och red snart derpi bort, efterföljd af sin ridknekt på en ljusbrun vacker häst. Icke kunde det vara något ondt uti, at jag från fönstret äsåg huru de redo bort Men mrs Penn, som i samma stund kom ir i eksalen, tycktes vara af en motsatt åsigt Hon stod med hårdt hoppressade läppar och rynkad panna, då jag vände mig åt henne; hennes sätt emot mig var alltid, minst sagdt, obesväradt, så äfven nu, då hon kastade sig ned i en ländstol med hängande armar och fötterna utsträckta framåt golfvet. Hon var klädd i en -vacker, ljus musslinsklädning; på sitt lysande, röda hår hade hon rödbruna samnietsband och svarta spetsar. Ett sådant ställe detta Chandos är! utbrast hon. Har ni någonsin sett dess like. miss Hereford? Tänk bara detta besök af polisen; som kommer ridande med dragna sablar! Sablarna voro inte dragna. 230, ja, de skramlade; jag vet det. Ni må tro, jag har kpappt hemtat mig ännu. Och till slut, sedan i blifvit nästan ihjälskrämda, hör jag att mr Chandos helt ämiealt bade bjudit dem på supå!p Det var så godt att bemöta dem: höfligt. Att de kommo, var icke deras fel. Pehadg blifvit narrade. j Narrade? Jag förstår inte. Ett brof hade skrifvits i mr Chundos