Aftonbladet – 16 april 1870, sida 2

att hade icke hjelp kommit skulle jag döt eller förlorat förståndet. Men derpå är jag viss och säker, att ögonblick som detta, då vi i verklighete utsättas för en fasa, en fruktan för det öf vernaturliga — vida större och våldsammar än när inbillningen uppskakas genom läsnin; och berättelser, är alltid Gud nära att skydd: och återbringa oss till sans, genom någo jordiskt verktyg. Till mig kom hjelpen i mr Chandos ge stalt. Helt lugnt, med ett ljus i handen kom kan sakta hvisslande uppför trappan För mig var icke fråga om några betänklig heter i denna stund; hade han varit jorden: mäktigaste konung, skulle jag icke besinna mig mera än nu. Med ett högt jämmertol som öfvergick till en dämpad, spasmodis klagan störtade jag honom till mötes och höll mig fast vid hans arm, med en styrka som om jag aldrig åter skulle våga släpps honom ifrån mig; min bok föll på golfve och der fick den ligga, a iag förmodar satte han ifrån sig ljuset Som , tar hand från sin öfverraskoch återkom cs. cv att han slöt mig ning; allt hvad jag vet, Va mn En sina armar och bad mig vara iupu. reaktion i mina känslor hade nu inträdt och och med den tårar. Aldrig förr hade jag oråtit så häftigt och ännu höll jag mig fast vid honom med samma konvulsiviska kraft som Jå en drunknande söker räddning. Men i galleriet fanns ingenting qvar; den dystra synen var försvunnen. Hvad skall detta betyda? Hvad har skrämt er, Anna?, Det var der! det kom emot mig!, hviskade ag, snyftande. O, förlåt mig! gå ej bort — jag tycker att jag skall dö. Hyem kom? frågade han,