igen, drätselnämnden kan finna något stöd j för sin uppfattning i den omständigheten, att kommunalförfattningarne innehålla särskilda bestämmelser om att stadsfullmäktiges protokoll skall hållas för afskrifning tillgängligt, så lärer likväl det hemlighetskrämeri, som drätselnämnden syns vilja etablera, blifva svårt att upprätthålla emot andra stadganden i den för hufvudstaden gällande kommunalförfattningen. Vi tillåta oss exempelvis fästa uppmärksamheten derpå, att 49 i denna författning medgifver besvärsrätt såväl mot stadsfullmäktiges som mot de af dem tillsatta nämders beslut i stadens gemensamma angelägenheter. Huru är det nu tänkbart att man skall kunna begagna sig af en sådan besvärsrätt, så framt man ej eger tillgång till nämndernas protokoll och handlingar, för att i dem inhemta kännedom om besluten och med dem i sammanhang stående omständigheter? I alla händelser står Stockholms drätselnämnds försök att undanhålla offentligheten sina protokoller och handlingar, i så uppenbar strid mot hela andan i vårt offentliga lif, att om emot förmodan det skulle befinnas, att gällande lag icke redan innehölle bestämmelser, som ålägga nämnden att hålla sina protokoller och handlingar tillgängliga för dem som önska derom taga kännedom, på samma sätt som stadgadt är rörande statsmyndigheter af hvad slag de varamå, så synes det böra vara en synnerligen angelägen omsorg för hrr stadsfullmäktige, att åvägabringa sådana ändringar i instruktionerna för nämnderna, att de blifva förständigade att tillhandahålla sina protokoll och handlingar för hvar och en, som önskar om dem taga kännedom, såvida de icke angå ännu oafslutade aftal om låns upptagande, arbetensjutförande m. m., der det ligger i sakens natur att något skäl kan förefinnas att för tillfället vägra tillgång till vissa handlingar.