Aftonbladet – 16 april 1870, sida 2

STOCKHOLM den I6 April Stockholms drätselnämnd och offentligheten. Det har förut blifvit i denna tidning omaladt, att Stockholms drätselnämnd vägrat tlemna vid nämndens förhandlingar förda rotokoll. Anmälan härom hade blifvit gjord os justitieombudsmannen, som likväl förklaade sig icke kunna taga någon befattning ned saken, enär han ansåg föreskrifterna il 4 mom, tryckfrihetsförordningen oml andlingars offentliggörane endast angå sta-l:! ens embetsoch tjenstemän. Justitiekansersembetet infordrade emellertid drätselnämn: lens förklaring öfver den äfven hös nämnde mbete gjorda anmälan rörande nämndens frågavarande förfarande. Denna förklaring, hvilken nämnden använder enahanda grund agstolkning som hr justitie-ombudsmannen, r af följande lydelse: Föreskrifterna i 2 4 mom. tryckfrihetsförordingen angående handlingars utlemnande afse upenbarligen att utöfva en kontroll å statens embetsch tjenstemän, men hafva icke något afseende å le enskilda medborgarnes inom kommunerna valda örtroendemän, å hvilkas till kommunen inskränkta erksamhet kommunalmedlemmarne lätt äro i tillälle att sjelfva i allt fall utöfva kontroll. Dei ämnde lagrum begagnade ordalag äro ock i full fverensstämmelse med en sådan uppfattning, enär kyldigheten att utlemna handlingar är föreskrifren endast för publika verk samt publika tjenstenän och detta, såsom det heter, utan åtskilnad på nålens beskaffenhet, d. v. s. utan åtskilnad på wvilkendera af de i grundlagarne omförmälda särskilda grenarne af statsförvaltningen, som målen illhöra. Att publik här betyder detsamma som statens och hvad dit är närmast att hänföra, lärer vara ippenbart; och skulle det behöfvas något bevis lerför, att kommulmyndigheterna hos oss icke räkvas till publika eller offentliga myndigheter, så får vämnden hänvisa till 1 i gällande kommunalförattningar för landet, för landsortsstäderna och för Stockholm — i hvilka alla det heter att kommuvernas medlemmar ega sjelfva vårda sina gemensamma angelägenheter, såvidt icke enligt gällande örfattningar det tillkommer offentlig embetsmynlighet att dem handhafva. Enahanda stadgande jörekommer ock i 2 af förordningen om landsting. kitt ytterligare stöd för den uppfattning, nämnden nu framställt, ligger deruti att tryckfrihetsförordningen uti ifrågavarande mom. för underlåtenhet att utlemna handlingar stadgar ansvar såsom för tjenstens försummelse, ett stadgande som icke kan afse eller tillämpas på kommunalmyndigheterna eller deras medlemmar; och att lagstiftande makten sjelf betraktat förevarande lagrum såsom ej tillämpligt på kommunalmyndigheterna visar sig bäst deraf, att i gällande kommunalförordning för landet och landsortsstäderna finnas införda uttryckliga bestämmelser derom, att enhvar eger taga afskrift af kommunalnämnds, kyrkostämmas och stadsfullmäktiges protokoll, hvilka bestämmelser icke kunnat ifrågakomma, ja, till och med: varit olämpliga, i fall en sådan rätt redan funnits i grundlagen stadgad. Då klaganden grundat sina besvär uteslutande på T. F:s föreskrift, så har det tillkommit nämnden att endast från denna synpunkt bemöta dem. Nämnden torde emellertid böra tillägga, att, då gällande kommunalförfattning för socknarne, i liket med förordningen om landsting, icke innehåller några bestämmelser om handlingars utlemnande till hvar och en som det begär, och något sådant åliggande icke heller, efter hvad nämnden tror sig här ofvan hafva visat, kan härledas från T. F., det beror på kommunens förvaltande myndigheter att pröfva, huruvida i enskildt fall skäl förefinnas mot att bifalla en framställd begäran uti förevarande afseende. Då emellertid en vägran härutinnan icke förekommer annat än iundantagsfall, samt härtill kommer att, enligt kommunallagarnes föreskrift, ej blott stadsfullmäktiges förhandlingar äro offentliga, utan äfven de hos stadsfullmäktige förda protokoll skola offentligen uppläsas och en uppgift om besluten införas i en allmän tidning; att de förvaltande nämndernas och styrelsernas åtgärder granskas utaf revisorer som af stadsfullmäktige utses; att revisionsberättelserna och andra förvaltningsberättelser, alla utlåtanden och förslag i de ärenden, som skola af stadsfullmäktige pröfvas, komitebetänkanden och en mängd andra till kommunalförvaltningen hörande handlingar i tryck offentliggöras och äfven hållas allmänheten tillhanda, så visar det sig, att i hufvudstaden finnes lätt tillfälle för kommunens medlemmar att med kontrollerande uppmärksamhet följa kommunalförvaltningen. Vi föreställa oss, att denna grundlagstolkning skall af de flesta mottagas med ganska stor öfverraskning. Den föreställning har hittills varit mycket allmänt rådande, att grundlagsstiftarne gjort de i 2 4 4 mom. intagna bestämmelser rörande hvars och ens rätt, att från myndigheter af hvad namn och beskaffenhet som helst utbekomna -handlingar och protokoll, så vidsträckta och omfattande, att ingen myndighet, utom dem, med afseende å hvilka grundlagen meddelar uttryckliga undantagsbestämmelser, skulle kunna undgå att falla inom någon af de angifna kategorierna. Att myndigheter, sådana som de kommunala, hvilkas tillvaro grundar sig på stadganden i allmän lag och hvilkas åtgärder och beslut angå stora menigheter, skulle kunna genom någon slags advokatyr ställas utanför det område, dit grundlagsstiftarne sökt bereda offentlighetens ljus fritt och obehindradradt tillträde, det är derföre också säkert för de flesta mycket oväntadt. Emellertid lärer det vara fruktlöst bestrida, att det kan, med stöd, af orden publika verk, advoceras med ett visst sken af framgång för den at drätselnämnden antagna uppfattning af grundlagens ifrågavarande bestämmelser. Men hvilket det slutliga resultatet af en bok-stafstolkning i detta hänseende än må blitva, så torde det vara fullkomligt klart och oomtvisteligt, att denna drätselnämndens uppfattning är rakt stridande mot andan såväl uti de ifrågavarande grundlagsbestämmelserna som uti de stadganden i kommunalförfattningarne, hvilka afse de kommunala myndigheternas ställande under offentlighetens kontroll. För vår del tro vi också, att om man skulle lyckas deducera, att de kommunala angelägenheterna icke äro att betrakta såsom allmänna ärenden och att grundlagens föreskrift om fri tillgång i alla arkiv icke skulle förmå öppna Stockholms drätselnämnds och de med densamma likartade kommunala myndigheternas arkiv för den, som der önskar taga del af handlingar och protokoller, och om än, slut