Aftonbladet – 13 april 1870, sida 3

Det är mycket tvifvelsamt em den embetsf man vid Kjöbenhavns polis, som äfgaf denna s rapport, har varit väl underrättad, isynfierse het med afseende på den beskickning, som ls förde baron Mäller dAarvafigei till Norden. l Det är möjligt, att dAarvangen haft sittin-s tresse af att utsprida dylika rykten, men jr sanna voro de neppeligen. Detta framlysers också, hvad den svenska krotiprinsen angår, af hans yttrande i brefvet till Fenger. At-i ledningen till hans ankomst till Norden och i isynnerhet till hans besök i Sverige synes; deremot, efter hvad man kan finna af andra ; meddelanden, ha varit en helt annäf. Ge-lc nom sin anställning i franska armen Hade jv han, som det tycktes, kommit på förtrolig i fot med Bernadotte, och hade dessutom se; dermera fått tillfälle att göra honom tiågra!, tjenster. Prinsen af Ponte-Corvo lär då, till! återgäld härför, ha gifvit honom löften, för1 hvilkas infriande dÅarvangen ni lade vändt e sig till honom i Stockholm efter det han ; blifvit kronprins af Sverige. Härvid skall en scen ha förefallit, berättas det vidare, under hvilken dAarvangen, som var af mycket häftigt lynne, rent ut framkastade hotelser mot Bernadotte. Det finnes också anledning antaga, att han derefter ställt sig på det partis sida, som i Sverige var missbelåtet med den nya tronföljaren och som isynnerhet räknade medlemmar bland den högre adeln, hvilka icke kunde förlika sig med den tanken att beherrskas af en man, som genom sin börd stod långt under dem. Det är bekant nog, att till och med en konspiration var i gång för att få bort Bernadotte. Lätt förklarligt är det också, att en man sådan som öfverste Miller dAarvangen, hvilken hade en enskild hämnd att tillfredsställa, och tillika genom sin börd, sin imponerande höga gestalt, sina starkt markerade drag och krigiska väsende väckte tanken på hos honom inneboende kräft och energi, skulle för det vämnda partiet vara rfmycket välkommen. Men den förmodan, att han verkligen var invecklad i en farlig konspiration bestyrkes än ytterligare genom den omständigheten, att han under sin vistelse i Kjöbenhavn hade några sammankomster med en den tiden bekant och sedermera i vissa hänseenden ryktbar personlighet, den tyske professorn Ernst Moritz Arndt, själen i den så kallade tyska frihetsrörelsen mot Napoleon och författaren till den bekanta Rheinsången. Arndt hade nemligen i början af Juli ankommit till Kjöbenhavn och tagit in på Hötel Royal. Det hette att hans resa företagits ; för arkeologiska forskningar, af hvilken anledning han red preussiska sändebudet, grefve, Donah, reste till Möen. Men misstanken ls om att afsigten var en helt annan blefls snart väckt. Samtidigt med bans återkomst v från Möen till Kjöbenhavn inträffade nemi ligen en handelsbokhållare Lundbladh från i Stockholm, hvilken likaledes tog in på Hötell, i 1 I 1 g g rn AA Mm MM MM KH mA Dm rm mm WD Am MM at a 0 re 0 Royal, genast frågade efter Arndt och li hade täta sammankomster med honom. Polisens uppmärksamhet blef väckt, och det visade sig nu att Lundbladh hade ankommit hit på falskt pass, utfärdadt i hans brors namn; denne var anställd i ett af de svenska embetsverken. Detta ledde också uppmärksamheten på Arndt. Man vissto att han, som hade tillbragt sin ungdom i Sverige, var en afgjord motståndare till svenske kronprinsen jemte det hah var en framstående: medlem af det så kallade tyska Tugendbund, hvilken sökte göra propaganda för sina frihetsider i alla länder och att han derför kanske hoppades att med tillbjelp af detta förbund, som också hade anhängare i Sverige, kunna understödja den fördrifne Gustaf den fjerdes son, Gustaf den yngre. I alla händelser hade hans sammankomster med Lundbladh gjort honom misstänkt, och efter det den sistnämnde blifvit utvisad, anställde dåvarande pass-skrifvaren på poliskammaren, Casse, en undersökning af Arndts saker och papper, men hvaraf icke uppstod någonting för honom graverande. Han fann sig lugnt i undersökningen och anmärkte blott, att han aldrig visste sig hafva förnärmat konungen af Danmark, hvilken han till och med ak-: tade för hans personliga värde. Pass-skrif-: varen svarade härpå, att undersökningen icke : företagits enligt högre order, utan att han : företagit den af egen drift, såsom varande den person, hvilken hade sig ålagd närmastel tillsynen öfver främlingar och resande. Att en dylik makt, som kunde leda till skamliga missbruk, blifvit lemnad i en underordnad embetsmans händer, lemnar ett begrepp om det dåvarande rättstillståndet. Huruvida nu de sammankomster, som baron Mäller dAarvangen och den omnämnde handelsbokhållaren Lundbladh från Stockholm hade med Arndt, i verkligheten egdel: förbindelse med eller afseende på en sammansvärjning mot den svenske tronföljaren, derom lemna de dokumenter, vi hafva tilll. vårt förfogande, ingen upplysning, och det får väl också antagas, att om någonting säkert i den vägen kommit i dagen, skulle danska regeringen, trots den misstämning som fortfarande herrskade hos denna öfver Norges afstående och Bernadottes verksamhet dervid, icke ha underlåtit att derom underrätta det svenska kabinettet. Men i Sverige hade man uppenbarligen fattat misstanke till baron dAarvangen på grund af de täta hesök han der gjorde och den umgängeskrets han sökte. Man var på sin post, och då han i förra hälften af September infann sig i Helsingborg, för att bege sig till Stockholm, blef han deri hindrad af kommendanten grefve Lewenhaupt, som sannolikt erhållit order att utvisa honom. Tillika är det att förmoda, att den sammankomst, som af den anledningen egde rum mellan Lewenhaupt och d Aarvangen, ledde till uppträden, hvilka på grund af den sistnämndes häftiga och trät giriga lynne hade en utmaning till följd. De beslöto att duellen skulle ega rum på dansk mark, emedaa Lewenhaupt för sitt militära chefskaps skull icke ansåg det riktigt att Sverige blef skådeplatsen. De sorgliga följderna af duellen ha vi omtalat. Från dansk sida sökte man, ,såsom redan är anfördt, att nedtysta saken. Ännu före det grefve Lewenhaupts död inträffat gaf dåvarande justitieministern Kaas det rådet åt dAarvangen, som oombedd infann sig hos honom, att resa sin väg, ty man kunde icke veta hvad svenska regeringen eller grefvens familj skulle företaga om Lewenhaupt ej öf-)