Aftonbladet – 13 april 1870, sida 3

En hemlighetstull tilldragelse. (Ur danska tidskriften Fortid og Samtid.) Efter officiella handlingar. Söndagen den 22 Sept. 1816 tidigt på morgonen stannade en vagn utanför konferensrådet Bruuns hus vid Kongens Nytorv, det s. k. Hotel du grand Nord. WVagnsdörren låstes upp och en herre i svensk uniform, stödd af tvenne andra, likaledes i uniform, fördes in i hotellet. Här segnade han ned och bars upp i det rum, som han dagen ftörut beställt, och bud sändes efter professor Fenger, dåvarande lifmedikus hos konung Fredrik VI. Han infann sig snart och det visade sig nu, att den svenske officern hade ett skottsår i sidan djupt in i bröstet, förbundet med charpie, linnekompresser och en bröstbindel. Fenger, som genast såg att såret var farligt, anordnade de nödiga bjelpmedlen, men hyste ringa hopp om frälsning. Hans fruktan var också alltför väl grundad. Sedan den sårade utstått förfärliga smärtor i flera dagar, af hvilka de sista i full yrsel, afled han den 1 Oktober på eftermiddagen. Den aflidne var grefve Mauritz Casimir Lewenhaupt, kommendant i Helsingborg och major vid.det Cederströmska Husarregementet, en ung man om 32 år af mycket ansedd familj. Sitt sår hade han fått i en duell med en schweizisk öfverste och generaladjutant baron Miller dAarvangen, som hade utmanat honom. Duellen hade egt rum på en plats utanför Vesterbro. Sekundanterne, af vilka den ene var en svensk officer, en major Platen, den andre en kapten Söderberg i dansk tjenst, förklarade, att grefven hade erhållit skottet med svag laddning på några och tjugu steg. Vid skottet sjönk han ned på knäna och blef sittande nedlutad, stödjande sig mot marken med händerna, då man skyndade fram till hans hjelp, hvarefter han, stödd af sekundanterne, gick flera hundra steg tills han kom under tak och derpå forslades han i vagn till sitt logis. Sekundanterne förklarade vidare, att alla duellreglorna blifvit samvetsgrannt iakttagna å begge. sidor. Liksom man sökte hålla duellen och dess sorgliga följder dolda, så att endast dunkla och hvarandra motsägande rykten banade sig ut bland allmänheten, så hvilade likaledes en tät slöja öfver anledningen, möjligen derför att den dödes närmaste anhöriga, som infunno sig kort före det han dog, kände ingenting till. Äfven baron Mäller dAarvangen, som dödat grefven, lät blott dunkla antydningar komma öfver sina läppar, t. ex. — hvilket förekommer i ett bref från honom till prof. Fenger — att svenske ministern Engeström och kronprinsen (Bernadotte) hade hoppats att hans rättvisa anspråk på dem skulle bli afgjorda genom en kula, men att Försynen beslutit annorledes. Tillika omtalade han i samma bref, att han alldeles icke hyst något agg till Lewenhaupt och att det icke varit hans afsigt att döda honom. Huruvida det sistnämnda yttrandet var uppriktigt menadt, skola vi låta vara osagdt, ehuru visserligen den förut berättade omständigheten, att pistolen varit svagt laddad, häntyder derpå. Tillika visade obduktionen, att kulan hade fört med sig några klädesflikar in i såret och att detta starkt medverkat till att göra såret dödligt. Men i alla händelser var baron Miller dAarvangen en misstänkt person. En från polisen till justitieministern Kaas ingifven rapport, daterad den 23 Juli 1816, omtalar honom på följande föga fördelaktiga sätt: General-adjutanten Miller dAarvangen har afrest till Sverige. Denne man är icke så fattig, som han kanske af politik visat sig. Hans familji Bern hör till de rikaste och Nathan Davidson här i staden bör känna hans vilkor, ty han har haft vexelaffärer med honom. DAarvangen blef tre särskilda gåoger af Napoleon skickad i hemliga uppdrag till London, men han bar sig så åt, att han hvarje gång blef några dagar efter sin ankomst utvisad af engelsmännen på det höfligaste sätt. Sista gången mottogs han af Napoleon med de orden: Va-t-en, bete! Il faut vous envoyer encore une fois pour gtre pendu. Sedan den tiden -skall. han ej mer blifvit använd af Napoleon. Afven nu har han blifvit anförtrodd en hemlig beskickning, nemligen af f. d. drottningen af Spanien (Josef Napoleons gemål), för att förskaffa henne en vistelseort i Sverige. För