Aftonbladet – 13 april 1870, sida 3

gar, emedan grosshandlareu Nathanson, chefen för handelshuset Meyer Son, hade vägrat att diskontera en vexel, som han för det ändamålet hade dragit på London. Ministern var välvillig nog att tala om denna sak med Nathanson, hvilken angaf det mycket antagliga skälet för sin vägran, att han icke kände baronen eller den man, på hvilken vexeln var trasserad. Emellertid lät han dock förmå sig att lemna dAarvangen ett mindre lån på hans hedersord. Men i stället för att resa kom han nu fram med åtskilliga undflykter. Först ville han bege sig till en mindre stad, t. ex. Fredriksborg, för att hälla nig gömd der och utgifva en skrift mot Bernadotte; sedermera förklarade han, att han, efter ett samtal, som han haft med general Schulenborg, kommendant i Kjöbenhavn, fann det riktigast att resa till Neumänster eller Kiel, då hans affärer ännu höllo honom qvar vid de danska staterna. Tillslut föll han på den ideen att skrifva ett bref til konung Fredrik VI, med anhållan om medel för att sättas i stånd att kunna resa. Beskaffenhieten af detta bref framgår bäst af en skrifvelse, som justitieministern Kaas sände till konungen sedan denne infordrat hans yttrande deröfver och tillika uttalat såsom sin mering, att han nu knappast kunde utidvika att lata arrestera honom. Kaas skrifvelse lydde sålunda: Mäller dAarvangens skrifvelse till Ers Majestät vitnar väl å ena sidan om en obe änsad tillit till Ers Majestäts nåd och öfverseende med handlingar af det slag, till hvilka han gjort sig skyldig, men den lägger också tydligen i dagen en hög grad af dristighet och oförskämdhet, kanske också dolda afsigter att vilja omgifva sig med ett värn mot följderna af sina handlingar genom att indråga Ers Majestät i förtroendet. Jag har någon grund för denna slutsats, emedan han för mig och, som jag tror, för flera har yttrat, att Ers Majestät hade kännedom om hvarje steg af honom i anledning af affären med grefve Lewenhaupt ochtillika fått del af hans skrifvelse till grefve Tawast), hvilket sednare jag förnekat genom att förklara, det denna skrifvelse var i min aid. När han för Ers Majestät yttrar, att den upp? ståndelse som saken väckt bland allmänheten och grefvens möjliga död inom nionde dygnet (efter doellen) skulle gifva den orättvisa, som den svenska regeringen begått mot honom (SAarvangen) en outplånlig prägel, som leder honom tillden önskan att han måtte kunna begifva sig till ett land der han kunde dölja sig och med framgång skrifva mot svenska regeringen — så provoceras egentligen Ers Majestät dertilf att låta häkta honom såsom öfverträdare af landets lagar och såsom den hvilken uttalar afsigter mot en främmande, med Ers Majestät i vänskaplig förbindelse stående makt, hvilka Ers Majestät icke kan tillåta att de utföras. Jag förbigår att yttra något om hans anbud i slutet rörande hans tjenst mot Sverige i händelse af krig, då jag icke vet hur jag.s J1 karakterisera detta yttrande. ; efaller Ers Majestät att man ej skall bry sig om innehållet af denna skrifvelse, så hemställer jag allerunderdånigst, att den måtte öfverlemnas till generalmajoren grefve Schulenborg för att återse ställas, med antydan att Ers Majestät i betrakz tande af hans olyckliga ställning vill för ögonblicket ka öfverseende med ett steg, som eljest skulle nödga Ers Majestät till användande af medel, som blefve högst obehagliga för honom. Befaller Ers Majestät deremot att han skall häktas, hvaraf förhör och vidare judiciel behandling måste bli en följd, så vågar jag för detta fall hemställa, om icke Mällers skrifvelse bör tillsändas mig genom ett allerhögsta reskript, som releverar de af mig angifna perioder och anbefaller mig att låta häkta hans Perser och tillsvidare hålla honom i arrest, då Ers Majestät derefter kan fatta det beslut, som af omständigheterna kan föranledas. Allerunderdånigst rv Kaas. Till följd häraf blef samma dag följande kongl. reskript till justitieministern utfärdadt: Från en sig här istaden uppehållande främling, som kallar sig -baron Miller dAarvangen oc! säger sig vara öfverste och general-adjutant i Schweizisk tjenst, ha Vi mottagit en skrifvelse med bilaga, som Vi härmed allernådigst tillställe dig; men då innebållet är af den beskaffenhet, att Vi icke med likgiltighet kunna förbigå den, ty den innehåller uttalanden och angifver planer mot: en främmande makt, som står i vänskapligt förhållande till Oss, hvilkas utförande Vi ingalunda kunna eller vilja tillstädja, än mindre dertill bjuda handens så ålågga Vi dig allernådigst härigenom, att du, som chef för polisen, genast föranstaltar om att ifrågavarande person häktas och föres till citadellet Fredrikshavn, der han öfyerlemnas i kommendantens förvar. Hvilket Vi härmed o. 8. v. . Kjöbenhavn d. 27 Sept. 1816. Frederik R.? (Forts. ) I denna skrifvelse, dat. den 24 Sept. underrättade dAarvangen Tawast om duellens följder, uttryckte sin förhoppning att Lewenhaupt skulle komma sig, samt meddelade att han sjelf ämnade påskynda sin afresa. Vi meddela efter Göteborgs Handelstidning efterföljande sakrika framställning af en affärsman, som längre tid varit bosatt i Ryssland, rörande handel och industri i nämnda land: TByusoland. Jernbanornas inflytande på de