Aftonbladet – 13 april 1870, sida 2

ockholm har väckt än mindre fördelaktig ;pmärksamhet. Den frågan framställer sig räiligen sjelfmant: Hvad har kunnat förmå ndhetsoämnden att frångå vanlig praxis t vid upprättande af förslag uppföra tre af ; sökande, när tillräckligt antal follt komtenta personer äro att tillgå? Då, såsom ir är fallet, e annan myndighet skall affra sitt förord för någon af de sökande, and hvilka konungen utnämner den, som å anses till den ifrågavarande befattningen est lämplig, så torde det vittna om, linrigast sagdt, mycken tilltagsenbet hos den nderorånade myndigheten, att på förslaget ndast uppsätta en at de sökande och sålees liksom vilja gifva en otillbörlig fingervising åt den högre myndigheten och åt sjelfva onungen, samt söka binda händerna på dem id tjenstens besättande, förutsatt att sundetsnämnden verkligen egde befogenhet derill, hvilket vi på det högsta våga betvifla. lär härtill kommer, att doktor Amneus ännu ke varit i tillfälle att på annat sätt göra ig bemärkt, än att han under några år var it sjukhusläkare i en småstad samt såsom pecimeti för vinnande af doktorsgraden utifvit en afhandling om prins Carl Augusts löd, en förut temligen utredd fråga; att han cke kan antagas vara af sundhetsnämndens edarnöter närmare känd med afseende på når ra utmärkande egenskaper. för den ifrågararande befattningen — så torde det icke örefalla så underligt, om en och annan tycser pig uti det sätt, hyarpå sundhetsnämnden )ehandlat denna fråga, spåra motiver, främnande för kommunens nytta och fördel. Det bör nemligen för hvar och en vara alldeles ;ppenbart, att fordringarne på förste stadsäkaren i Stockholm icke kunna inskränka sig till att han skall ega goda medicinska studier i allmänhet och vara en rask och duglig praktisk läkare, han måste äfven ega grundliga kunskaper uti den hygieniska medicinet eller så kallade sundhetsläran och praktisk erfarenhet med afseende på tillämDningen af de många vidtomfattande frågors som dermed stå i sammanhang. Det är väl också dessa högre fordringar, som bestämt kommunen att anslå den stora lönen af 7000 rdr, en lön till och med större än ordföranden uti stndhetskollegium åtnjuter; ty kan denna befattning fullt tillfredsställande skötas af hvilken ung läkare som helst med godt hufvud och goda studier, så är den i sanning icke värd denna, för en läkarebefattning högst ovanligt höga aflöning. Och när man besinnar att förste stadsläkaren innehar ett slags förmanskap för herrar sjukhusoch fattigläkare i Stockholm, ur hvilkas leder mean måhända lämpligast hade att söka kandidater till den ifrågavarande befattningen, och att dessa berrar böra uti förste stadsläkaren ega en person, till hvilken de med förtroende kunna vända sig för att inhemta råd och upplysningar angående frågor, som röra allmän helsooch sjukvård; så torde det vara lätt att inse olämpligheten, att till en för kommunen så maktpåliggande befattning företrädesvis utse en ung, oerfaren man, han må för öfrigt vara huru aktoingsvärd som helst. Sundhetsnämndens förfarande vid behandlingen af denna fråga kunde måhända haft något skäl för sig, om alla de sökande varit ungefärligen lika qvalificerade; men då deribland befinner sig en — regementsläkaren dr Grähs — som under en följd af år gjort hygienen till ett specialstudium, som till kommunens fulla belåtenhet under några är beI stridt förste stadsläkaretjensten, som ifrån I sundhetsnämndens första stiftelse varit af I stadsfullmäktige invald Jedamot af densamma och således bör antagas hafva väl reda ) på kommunens behof med atseende på allmänna helsovården, som dessutom haft offentliga uppdrag både inomoch utomlands loch deröfver afgifvit förtjenstfulla berättelser; så må man icke förundra sig, om mången torde finna detta sundhetsnämndens förfarande åtminstone besynnerligt. I Vi hafva visserligen hört berättas, att . sundhetsnämnden vid upprättande af förslaget hufvudsakligen fästat sig vid de sökandes -lålder och att den trott sig kunna afgöra hvilken af sökande längsta tiden skulle kunna genom sin verksamhet vara till nytta och I derföre stannat med sitt val vid en af de 1 yngsta. Men på grund af hvad vi ofvan an, fört angående förste stadsläkarebefattningen I vilja vi dock i det längsta betvifla riktighe.ten häraf. Vi kunna nemligen icke föreställa 0ss, att sundhetsnämndens hrr ledamöter, tl oaktadt all den erfarenhet de till äfventyrs I I kuanat förvärfva genom sina dagliga arbeten YI till befordrande af den allmänna sundheten, likväl skulle vilja tilltro sig, att kunna ställa tillförlitliga horoskop för de enskilda med.lemmarnes af kommunen lifslängd och tiden för deras verksamhet och således på denna väg kunna bestämma hvilken af de sökande , kommunen längst skulle kunnä hafva nytta -Jaf. Men om vi också för ett ögonblick skulle e I vilja antaga, att sundhetsnämndens ledamöter verkligen äro i besittning af en sådan ovanlig divinationsförmåga, och-vi på grund deraf skulle kunna fatta sundhetsnämndens ringaktande af de sökandes tjenstemeriter och att den hufvudsakligen fästat afseende på I ålderseller rättare, ungdomsmeriter, så Synes det likväl, som sundhetsnämnden vid tilllämpningen af denna princip handlat inkonseqvent, då den på förslaget uppfört dr Amneus, med förbigående af dem, som äro ännu yngre och för öfrigt lika mycket förtjente. Då nu sundhetsnämnden icke ansett a Luna Ana nåAant afoppanda nå tienstemerirt tm e