Aftonbladet – 13 april 1870, sida 2

hade talat med Edwin Barley och således var i komplott med honom, behöfde jag ej länge leta efter ett motiv hos henne. Att jag har en fiende här, kan ej bestridas. Brefvet, som ni nyss erhållit och dessa guldmynt bevisa det. Lizzy Dene skulle icke kunnat skrifva ett sådant bref, Anna. Att han var partisk för Lizzy Dene och besluten att icke godkänna några anklagelser mot henne, var synbart. Jag sade intet vidare. Men nu inträffade den mest besynnerliga händelse — rättare sagdt: en scene, full af dramatiskt, uppskakande intresse. Midt under den, några minuters tystnad som hade uppstått, kom mrs Penn insmygande i rummet. Ja, smygande är just rätta ordet, så ljudlöst och stilla skred hon fram. Hennes ansigte var liksom stelnadt af förskräckelse och rösten hade sjunkit till en knappt hörbar hviskning: Mr Chandos! Vet ni att här är ridande i polis utanför huset? Han steg upp och såg på henne med en min, liksom han trodde att hon gick i sömnen, Ridande polis! upprepade han. De närma sig i sakta skridt, tre till antalet; jag såg nyss deras sablar glänsa i stjernljuset. Jag hade gått in i biblioteket efter en bok åt mrs Chandos, sedan hon skickat till Hill efter nyckeln, då jag fick höra buller som af ryttare och öppnade luckorna för att se hvad det var, Ack, mr Chandos! Hvarför kunna de ha kommit? De redo en gång upp till ett ställe der jag vistades, på samma tysta sätt som nu. Då kommo de för att hålla undersökning rörande en anklagelse för mord. Att jag förut sett mr Chandos blekna, har jag i denna berättelse redan sagt, men aldrig