Aftonbladet – 13 april 1870, sida 2

— MMMM MM har jag hos någon menniska sett en så dödslik ansigtsfärg, som i denna stund hos honom. Men han förlorade hvarken besinning, eller den lugna, befallande ton, som sällan förfelar att göra sig åtlydd. Ni torde vara så god och genast återvända till mrs Chandos, sade han till mrs Penn. Stäng dörrarna till östra flygeln, så snart ni kommit dit upp och håll hennes uppmärksamhet fästad vid några roande ämnen. Hon är lätt upprörd, som ni torde ha er bekant, och ni måste låta henne förbli okunnig om detta besök. Utan att medgifva tid, hvarken till invändningar eller bifall, tog han mrs Penn något peremptoriskt vid handen, förde henne ut i förstugan och såg henne skynda upp för trappan. Derpå gick han till porten och lyfte sakta jernbommen som stängde densamma på nätterna. Hvad mig angår, vet jag mig aldrig varit så betagen af fasa, som i denna stund. Hela uppträdet hos mrs Edwin Barley, då polisen kom dit, framstod på en gång för mitt minne och mr Chandos sätt tulländade min förfäran. Glömsk af all min vanliga tillbakadragenhet, gick jag till honom, der han stod lyssnande, midt ieksalen, och lade både mina händer på hans arm. Säg mig hvad det är! Säg mig det! O, Anna, det är ett förskräckligt slag som träffar oss, sade han med den häftigaste rörelse, liksom han icke ens hört mina ord. Jag skämtade nyss om att polis skulle komma och taga er, men — Mig! Ha de kommit hit för min skull? ropade jag, stackars enfaldiga toka, i min förvirring. Himlen gifve att så hade varit! — jag menar, att de kommit efter den, som så lätt kunde rättfärdigas! Förbarmande, o, min Gud! Så har då slaget ändtligen fallit!