Aftonbladet – 11 april 1870, sida 2

att det gjorde mig missnöjd om han icke lä mig få gå dylika små ärenden, då han så väl behöfde skona sin fot. Ett af de både brefven var adresseradt till hans syster. Ni har skrifvit till madame de Mellissiöt Ja. Vi ha nu på morgonen haft bre från Emily. Hon tror sig vara här igen on ett par dagar. Vänta! Jag bör kanske viss min mor hvad jag har skrifvit. Lägg endast det ena på bordet. . Nyleten om Emilys snara ankomst genomträngde mitt hjerta med isande kyla. Chandos bade blifvit mig alltför kärt. Det andra brefvet var till mr Haines, der agent som hade hyrt bostaden åt Edwin Barley. Det var försegladt med Chandos vapen och svart lack, — jag hade aldrig sett mr Chandos begagna rödt lack. Just då jag lade brefvet på bordet, gick Lizzy Dene genom förstugan; jag observerade att hon såg på mig och med uppmärksamhet iakttvg hvad Jag gjorde. Högt uppe i trappan stodo mrs Penon och Hill, samtalarde; huruvida de sågo mig, eller icke, kunde jag ej säga. Tack, sade mr Chandos då jag åter kom in. Huru skulle det gå om jag ej hade er till min hjelp? Gif mig nu den der boken. Den låg på ett annat bord: ett torrt, vetenskapligt verk. Han låste igen sitt schatull och tog boken. Ni har råkat ut för ett verkligt slafveri, Anna, alltför min olyckliga fot. Då ni blir sjuk, skall jag sköta er lika snällt. Ni vet att det är ert eget fel, mr Chandos. Hade ni endast haft litet mera tålamod då foten blef bättre, skulle den nu varit frisk och stark. Hvad mitt slafveri beträffar... Nä? Hvad ert slafveri beträffar? — Amnar ni kanske ställa till en strike?n Jag hade tänkt säga att mitt slafveri be