Aftonbladet – 11 april 1870, sida 2

E tre år har Preussen fräckt undandragit sig att fullgöra sitt löfte, och alltså måste 200,000 danskar framgent sucka under det preussiska oket., Med dessa ord afslötar en svensk historieskrifvare sin förtjenstfulla framställning af de tre nordiska rikenas öden. Sedan de ofvan anförda orden skrefvos har åter någon tid förgått och vi äro tt godt stycke hunna på det fjerde året sedan Preussen icke afgaf ett löfte, utan iklädde sig en traktatmässig förbindelse att låta Nordslesvigs befolkning genom fri omröstmng afgöra, huruvida den ville höra under Danmark eller Preussen. Preussiska regeringen har hittills icke vidtagit ringaste steg, som häntyder på någon afsigt att uppfylla denna förbindelse, och den artikel i hr v. Bismarcks organ, Nordd. allg. Zeitung, hvilken vi i vårt senaste n:r anförde, vitnar tillräckligt, att nämnde regering icke godvilligt kommer att göra någonting i denna riktning. Man erfar nu af bref från Berlin, att artikeln närmast varit föranledd af de sonderingar i ämnet, som general Fleury för någon tid sedan företog. Det har också hittills alltid varit till Frankrike som Preussen adresserat sådana uttalanden, som vitnat derom, att det betraktar 5:te artikeln i Pragfreden såsom om den icke existerade. Det är väl för det tyska namnets heder, att det åtminstone finnes en nordtysk tidning, som både vill och kan ge sanningen äran i dena sak, Med samma oförskräckthet, som Kölnische Zeitung förut visat i denna sak, uppträder den äfven nu och yttrar i afseende på det halfofficiella uttalandet: Om danskarne ha orsak eller ej att tänka på försvar mot en makt, som nyligen tagit tre provinser från dem, om de ha orsak eller ej att vara fiendtligt sinnade mot en makt, som nu på fjerde året trots Pragfreden förhåller dem Nordslesvig; det har icke det a ringaste att skaffa med frågan, om Preussen l: skall hålla eller bryta ett i den heliga treenighetens namn afslutet europeiskt statsfördrag. Norddeutsche allgem. Zeitung påstår väl,l att danskarne ensamme skulle vara skulden dertill, att underhandlingarne om Pragfredens: verkställande strandat, emedan de fordrat för mycket. sägas: Men danskarne påstå, att de alldeles ingenting fordrat, hvarken linien Flensborg eller någon annan; de skulle ha varit belåtna med, att enligt Pragfreden befolkningarne sjelfva finge besluta om gränserna. Och nu ser det ju ut, som om Norddeutsche allgem, Zeitungs inre medvetande sade henne, att omröstningen ända till söder om Flens-: borg skulle utfalla för danskarne. Nu har ännu ingen i Tyskland tänkt på att afträda Flensborg eller några områden söder om Flensborg. Häremot kan grefve Härom skulle mycket kunnal Bismarck, för att nu begagna hans egna ord, göra gällande femte artikelns latitud, hvilken för öfrigt blott består deri, att begrepet Nordslesvig lemnats obestämdt. Preussen kan säga: vig, icke till Nordslesvig. Å den preussiska regeringen att afträda Dybböl Flensborg hör till mellersta Sles-1 ka litet har någon i Tyskland avmodat och Als. Vi åtminstone ha aldrig tillstyrkt : denna afträdelse. I sig sjelf skulle den visserligen vara föga farlig. Danmark icke behöfver någon gränsfästning Om det svaga mot det mäktiga Tyskland, hvarföre skulle då). ett omvändt förhållande ega rum? Om vi afträda Dybböl med vilkor att Danmark skall slopa alla fästningar och icke uppföra några nya, hvad vore väl då Dybboöl annat än några sandkullar vid stranden? Men det oaktadt ha vi alltid på det allvarligaste rådtl. danskarne att afstå från Dybböl och Als. Militärpartiet i Preussen påstår nn en gång, att vi ej skulle kunna undvara Dybböl oc Als, och deremot är ingenting att göra. Med den stränga rätten kan det väl dock icke sättas i öfverensstämmelse, att områden, der nio tiondedelar äro dar t sinnade, icke skola återlemnas. 2 stadgadt 1 skola undantagas från afträdelsen. Men lika godt, Europa behöfver fred och är myc! ket benäget att blunda med ena ögat, om Preussen efteråt tillägger denna klausul, om : det behåller icke blott Dybböl och Als, utan allt hvad det betecknar såsom militäriskt oumbärligt. Sjeltva Österrike, som här har ett så atgörande ord med i laget, har låtit förstå, att det ej skall sätta sig emot ett dylikt anspråk af Preussen. Vi ha derför hundratals gånger tillstyrkt, att Preussen skulle öppet och ärligt angifva den gräns, som det önskar sig såsom militäriskt nödvändig. Tyvärr har ingenting förljudits om ett sådant uppförande. I stället upprepar den officiösa pressen oupphörligt, att man icke kunde begära af Preussen att lemna från sig Dybböl och Als. Detta begär ju ingen menniska af det. Men ingen skall vilja påstå, att den militäriskt nödvändiga gränsen räcker ända upp till Gjennerbugten eller ens till Aabenraa. Men nu har, såvidt vi veta, Preussen aldrig erbjudit ens linien Aabenraa. Men hvad som är ännu värre, det är, att det lilla, som det haft lust att afträda, det vill det afträda blott med en mängd vilkor, elfva eller till och med fjorton vilkor, om hvilka det ingen fråga är i Pragfreden. Dessa vilkor giogo ut på skydd för den tyska nationaliteten på danskt område, hvaremot alldeles inga punkter stipulerats till den danska nationalitetens skydd på tyskt område. Ja, vid fredsonderhandlingarna 1864 förklarade Preussen uttryckligt, att garantier till nationalitetens skydd må Fr UNDRET LAN ISAR Ra Ser, på I Tragfreden är intet vilkor att militäriskt vigtiga positioner s vara ömse-lF NOUR Ae SKR att det gjorde mig missnöjd om han icke lät mig få gå dylika små ärenden, då han så väl behöfde skona sin fot. Ett af de båda brefven var adresseradt till hans Ni har skrifvit till madame de Ja. från Emily. Hon tror sig vara här igen om l 1 E NE Mellissie!n hk Vi ha nu på morgonen haft brefk