Aftonbladet – 11 april 1870, sida 2

då de måste leda till ändlösa vidlyftigheter.! Mycket sannt, Och enligt denva förnuftigaj grundsats blefvo år 1864 slesvigska områden, . på hvilka jemförelsevis icke få tyskar voro osatte, utan alla garantier afträdda till Dan-j. inärk, otan att någon klagan förnäömmits. Det lider intet tvifvel, att Danmäårk med sådana garantivilkor icke skall och kan mottaga nägra områden, och således kunna vij icke undra på, om det i hela verlden, kanske oriktigt, tages för afgjordt, att Preussen blott för syns skull fört dessa underhåndlingar. Ännu torde det aldrig varit dess allvar att till Danmark återlemna någön del af det danska Stesvig. . Norddeutsche allgem. Zeitung gör i våra ögon redan deri orätt, att hon drager en fråga om sträng rätt in på blott och bart ändamålsenlighetens område. Hennes hufvudargument är härvid: danskarne skulle ändock icke vara belåtna! Om den danska belåtenheten är det alldeles icke fråga. Frågan gäller, att vi uppfylla vår högtidligt ingångna förpligtelse på ett sådant sätt, att Usterrike, Frankrike och hela Europa deri erkänna ett ärligt verkställande af Pragfreden. Detta kunde ske på ofvanantydda sätt, och med en lösning, som Europa går in på, skall äfven Danmark nödgas hålla till godo sidiga, men ätt de vore rentaf Dermed vore, utan alt afseende på rätt och heder, bäst sörjdt för våra och hela verldsdelens intressen. Ty huru liten tvistefrågan än är, måste dock ur en fortsatt kränkning af den europeiska fördragsrätten förr eller senare ett nytt krig Dppst fv Norddeutsche allgem. Zeitung tager illa upp, att danskärne tänks på möjligheten af ett sådant krig. Danskarne visa ej tyskarne kärlek och förtroende, danskarne äro nog fräcka att befästa Kjöbenhavn, då behöfva vi ju tydligen icke verkställa Pragfreden! Vargens gamla språk, när han har att göra med lammet. Men vi säga med gammalpreussisk heder och tro: Enhvar sitt! Och Nordslesvig tillhör oss ej. Afven i österrikiska och franska blad höja sig protesterande stämmen En af österrikisko statskanslern grefve v. Beusts örganer, Tagespresse, yttrar bland annat: De fortfarande varningar, som på sista tiden blifvit riktade till Preussen om att bringa till utförande Pragfredens 5:te artikel och gifva Nordslesvig tillbaka till Danmark, ha omsider föranlsdt grefve Bismarcks organ till ett uttalande om denna fråga. Denba artikel ger emellertid ingalunda en objektiv framställning af de pligter, som nämnda artikel pålagt Preussen, utan gör! gällande ett maktspråk emot Danmark, som Preussen ännu alltietnnt anser sig ej ha tillräckligt föröåmjukat. Om den 5:te artikeln säger nemligen den olficiösa preussiska tidningen rent ut, att dess uppfyllande är omöjligt och att man icke kan hysa något hopp om en försoning med Danmark, då det äfven fordrar afståendet af Als och Dybböl. under det Preussen aldrig vill uppgifva dessa strategiskt vigtiga punkter. Detta skulle i sanning vara ett mycket lätt medel för Preussen att helt och hållet undandraga sig sina förpligtelser mot Danmark, om eljest ingen hade att tala ett ord med i denna sak. Då emellertid äfven Frankrike och Österrike ha rätt att fordra uppfyllandet af en traktat, som för ögonblicket är af stor betydelse för det mellersta Europas förhållanden, så kan Nordd. Allg, Zeit, icke ha sagt sitt sista ord i denna sak. La France innehåller en längre artikel om det Bismarckska uttalandet, hvilken efter att ha analyserat dess sofismer slutar med följande utrop: Kan man tänka sig ett mera spetsfundigt, ett mera oförskämdt tal? Artikeln i Nordd, alig. Zeit. skall icke föra en enda menniska i Europa bakom ljuset, men den skall stå såsom en af de sorgligaste sidorna i den fräckaste lögns historian.