Aftonbladet – 8 april 1870, sida 2

Riksdagen har i dag vid å rikssalen hållet plenum plenorum fått mottaga konungens svar med anledning af de vid denna riksdag beslutna ändringar i grundlagarne. Svaret meddelades af h. exc. justitiestatsministern frih. De Geer, som jemte statsrådets öfriga ledamöter infann sig i rikssalen, sedan kamrarnes ledamöter, som dit i procession upptågat, hade intagit sina platser. Genom det kongl. svaret erfor man, att konungen, efter statsrådets hörande, lemnat sitt bifall till följande af de af riksdagen antagna ändringsförslag, nemligen: 1:o. Om utsträckning af den i 28 Regeringsformen bekännare af annan lära än den rena evangeliska medgitva rätt att innehafva befattning i statens tjenst. 2:0. Om sådan ändring i 26 Riksdagsordningen, att bekännare af annan lära, än kristen-protestantisk, må vara valbar till riksdagsman: 3:o. Om ändring i 1 5 mom. tryckfrihetsförordningen beträffande den tid, inom hvilken anmälan bör ske när boktryckeri anlägges eller ombyter egare m. m. 4:0 Om ändring i I 12 mom. och 4 f 11 mom. tryckfrihetsförordniogen, i fråga om anmälan hos justitie-statsministern af bokhandels idkande. 5:o Um ändring i 5 4 3 mom. tryckfrihetsförordningen, angående lydelsen af den för nämnden i tryckfrihetsmål föreskrifna ed. Deremot hade konungen icke funnit skäl bifalla förslaget om ändring i I 4 5 mom., 5 4 6, 8 och 12 mom. tryckfrihetstörordningen, angående utsträckt rättighet att anlägga boktryckerier äfven på landsbygden. Såsom skäl till den vägrade sanktionen å sistnämnda förslag anfördes svårigheten att öfverallt på landsbygden finna lämpliga personer, hvilka kunna förordnas till justitiestatsministerns ombud för öfvervakande af skrifters allmängörande; de kostnader, som med ombudens förordnande skulle vara förbundna, samt den omständigheten, att å landet qvarstad å skrift ej kan, då så pröfvas erforderligt, med lämplig skyndsamhet blifva ilagd; hvarförvtan den föreslagna ändringen förklarades ej heller vara af något trängande behof påkandij De vigtigaste eller rättare sagdt de enda verkligt vigtiga bland dessa sålunda sanktionerade grundlagsförändringar äro de båda förstnämnda, genom hvilka numera fulla medborgerliga och politiska rättigheter lemnas åt främmande trosbekännare. Genom de riksdaosbeslut i detta hänseende, hvilka