Aftonbladet – 8 april 1870, sida 2

begås, såvida vi ej ha tva brottsliga persov aoer här ibland oss. Jag börjar nästan tro att så förhåller sig. Säg ingenting åt någon om hvad jag nu kommer att göra. Han skref i hast några. rader, vek ihop brefvet, förseglade det med familjen Chandos vapen och tillsade att hans ridknekt James skulle infinna sig. Sadla en häst åt di, James. Då du är färdig att fara så led fram honom; jag vill tala vid dig. Karlen var snart i ordning och jag såg honom komma med hästen vid tygeln, der jag stod vid ett öppet fönster. Mr Chandos gick ut. Är du färdig att fara? Ja, sir. Sätt dig upp. Ridknekten gjorde som han var befalld och mr Chandos räckte honom brefvet. Rid direkte till poliskontoret i Warsall loch lemna detta. Uppehåll dig ingenstädes på vägen och låt det gå raskt. b James rörde vid hatten och gallopperade ort. Alltsedan jag vid Philip Kings död såg polismän i Edwin Barleys hus, hade jag känt ten oöfvervinnelig motvilja, nära beslägtad med I fasa, för dessa ordningens väktare. Frankrikes I gens-darmes med sina granna uniformer, treI kantiga hattar, slamrande sablar och ystra I hästar hade vidmakthållit hela denna min respekt för kåren. Men icke så-den franska polisen; den utgjordes af ett helt annat slags folk än vår. Det fruktansvärdaste tilltag jag af dem bevitnade, var ett stadigvarande käbbel och småkrig med stadens pigor, jemedan dessa för långt fram på morgnarne gtodo med sina tyättbaljer utanför portarne. I Mile Barlieus kokerska, Marie, trotsade dem oförsynt och kallade dem gamla käringar, tills hon slutligen blef uppkållad för polisep